Terror på Kings Garden Street*


30 maj, 2016 11:04


Just när du trodde att mardrömmen var över…

På allmän begäran från gode vännen Dag, kommer här listan över de allra sämsta boxvinerna på Systemet. Allra mest smattrar den ilsket röda varningsflaggan för …

Castillo de Gredos Red Wine (12797, 145:-)

Kärnbeskt och styggt i munnen, med en biton som känns direkt ohälsosam. Att ett företag säljer smörjan och samtidigt påstår sig måna om folkhälsan, gör att trovärdigheten rusar mot noll.
En förmildrande omständighet i fallet CdG är att vinet (eller vad man ska kalla det) åtminstone är torrt. Nedanstående röda artiklar diskvalificeras på grund av att den tillsatta sockerhalten är galet hög. Samtliga hamnar i ett slags Coca-Cola Red Wine Championship. En skymf mot varje frisk gom.

2015 Il Barone Rosso (2353, 159:-)

Helt utan stadga, påstås innehålla sangiovese, men känns mest sötbeskt av körsbärskärnor. 9 gram socker per liter.

2015 Zafrica Game Reserve (73224, 169:-)

Lite krutigt, rökigt, typisk sydafrikansk ton. Men med hiskeliga 14 gram socker på det blir det en kvalmig soppa i munnen.

Ruby Zin (76680, 249:-)

Enormt vaniljtyngd doft och på det pudrar vi lite vaniljsocker för att nå upp till  12 gram socker. Vedervärdigt.

2015 Casa Vinironia Appassimento Edizione Oro (2109, 215:-)

Sötbeskt, kvalmigt, vaniljigt … har dom hällt vanillin i jästanken? Finns över huvudtaget ”Casa Vinironia”? Var ligger det i så fall? Eller är det bara en ironisk ordlek i klass med bluff-företaget Negamisi (Is i magen baklänges)?

2015 The Big Zin Zinfandel Old Wines (2360, 199:-)

Typiskt för Apulien, Italiens klack, där man odlar primitivo, som lär vara en klon av det som i Kalifornien är känt som zinfandel. Eftersom zin säljer bättre än prim byter man allt oftare namn på den sockersöta saftsoppan. Kriminellt, om ni frågar mig.

2015 Doppio Passo Primitivo (3204, 239:-)

Allt som heter nåt med passo, passito, appasimento et cetera är skumt. Det här är extremt sött, nästan som ett portvin som är avalkoholiserat och där smaken är borttagen.

2015 The Wanted Zin Zinfandel Old Vines 74659, 249:-)

Wanted, dead or alive. Vad vill man med en låda vin som innehåller 39 gram socker – om inte skada sina köpare?

VITT

Castillo de Gredos White Wine (12798, 149:-)

Det märkliga är att Gredos vita är bättre än jag någonsin upplevt vinet. Ändå är det i princip odrickbart med sin besvärande mix av skurpulver och tuggummiautomat. Och har en mil att vandra innan det når upp till samma nivå som näst sämsta boxen.

California White (6369 179:-)

Harmlöst, doftlöst, smaklöst, meningslöst. Det perfekta vinet för den som inte tycker om vin. Varför betala för något som inte är?

2015 Chill Out Fresh & Fruity Chardonnay (22280, 199:-)

Tvåhundra spänn för en box full med kladd!? No way, José … Too Sweet & Fruity hade varit ett mer passande namn. Hyllorna är fulla med annan chardonnay, av betydligt högre klass. Blunda och peka vart som helst.

2015 Mad House Riesling (6474, 239:-)

Ujuj, så klent. Inte dåligt, men heller inte något annat än … tja, vått. Lite mineralitet, druvighet och syra hade varit klädsamt när man skriver ut ordet riesling på paketet.

2015 Tr3 Apor Halvtorrt vitt vin (5921, 159:-)

Jag läste ett löfte om att apjävlarna skulle försvinna och ersättas av katter. Någon påstod att det var ett aprilskämt – hur kul var det ”skämtet” i så fall? Lika uselt som vinet, ungefär.

Tania (5850, 159:-)

Taniga toner av sockervatten. Avslagen päronsoda som domineras av skräpdruvan Müller-Thurgau, vilken allt oftare kallas vid sitt under cover-namn Rivaner. Som om det skulle göra saken bättre.

2015 Black Tower Rivaner (6045, 195:-)

Det ska till ett affärsgeni att plocka ut nästan 200 pix för den här halvtorra soppan, som helt saknar den syra som krävs för jag ska kalla det vin. Snarlikt Tania, men mer aggressivt marknadsfört.

*Kungsträdgårdsgatan i Stockholm, där Systembolagets huvudkontor ligger och i vars källarbunker jag provat alla 142 boxar i ordinarie sortimentet.





Lite socker i boxen så går medicinen ner?


24 maj, 2016 09:55


IMG_0954

 

Life is like a box of wine. You never know what you gonna get.

Ibland kan boxen faktiskt vara riktigt hyfsad, men alltför ofta kriminellt usel.

Efter 142 bag-in-boxviner under årets mest fruktade vinprovning i Systembolagets källare, kan jag konstatera att sockret breder ut sig alltmer. Lådor som tidigare noterats som passabla vardagsviner, har hakats på sockertrenden och är i år alldeles förfärliga.

Socker i röda viner funkar dessutom utmärkt som kamouflage för dålig råvara.

De vita lådorna är inte bättre. Så länge det handlar om torrt vin står man ut. Det är när man ger sig ut i det syrafattiga, halvtorra träsket man är beredd att smälla igen datorn, ge upp provningen, knalla uppför trappan och kliva ut i Kungsträdgården för att ta en besk öl som rent antidot.

Och priserna. Vad tror ni man får för kvalité för 56 kronor flaskan, snittet för de här vinerna? Eller för 36,25 – det är vad den allra billigaste soppan kostar och det är inte oväntat det eviga spanska sorgebarnet Castillo de Gredos (145 kronor för tre liter rött, 149 för det vita).

Vi hade en liten diskussion på provningen, där vi var oeniga om huruvida försäljaren av Gredos borde åtalas för ”försök till grovt vållande av kroppsskada” eller det något mildare ”försök till vållande av kroppsskada.”

Så länge Systembolaget fortsätter ha det här skräpet på hyllorna är det svårt att respektera företagets kampanjer om att dricka lite bättre och lite mindre.

Man kan baklänges räkna ut vad varuvärdet är, när alla pålagor är borträknade. Lite avrundat för Gredos – som för övrigt inte alls är sött, men som belastas av andra felsmaker:

Först 30 kronor väck i moms, därefter 75 spänn i alkoholskatt och så tar den ena mellanhanden (Systembolaget) en tia för besväret att hantera försäljningen. Totalt 115 kronor. Redan där är vi alltså nere i tio kronor litern. Dessutom ska den andra mellanhanden (importören) tjäna en hacka – efter det att transport, emballage och övriga omkostnader är betalda. Det som blir kvar för själva produktionen kan snarare mätas i ören än i kronor och hur den producenten jobbar i vingården vill du som köper det här vinet inte veta.

Men nu tar vi ljusglimtarna.

Here are the votes from the boxnian jury:

# Un point:

2014 ¿Qué Pasa?

239 kr / Valle Central, Chile / 2023

God doft av Chile, utan att vara överlastat av svartavinbär. Lite kryddighet från Carmenère ger ett schysst budgetvin med lagom tuggmotstånd. Torrt, ganska fylligt, helt okej till grillen som är laddad med kött. Både etiskt och ekologiskt.

# Two points:

2015 Lindemans Chardonnay

229 kr / South Eastern Australia / 16457

Tuggigt, smörigt – men balanserat och utan bitoner från den avsevärda ekningen. Går fint till kyckling och ligger i kvalitetshänseende långt över amerikanska Fetzers kolabomb, till exempel.

# Trois points:

2014 Crozes Hermitage Cave de Tain

279 kr (200 cl) / Rhônedalen, Frankrike / 2189 

Seriöst koooperativ i Tain levererar ursprungstypisk syrah med lite pepprighet och trevlig frukt. Om boxen innehåller samma vin som flaskan (vilken jag oförbehållsamt gillar) är det här ett fynd och … jahaja, det ”fattas” en liter i lådan här.

# Four points:

2015 Monti Garbi Soave

225 kr / Venetien, Italien / 2078 

Har legat etta två år i rad på min vita-lista, men känns i år lite tunnare. Nere på bronsnivå nu. Fortfarande bra syra som stöttar den aptitretande sötman och lite rund fetma från garganegadruvan. Allroundvin som ger bra valuta för pengarna.

# Five points:

2015 Terre de Mistral Reserve Côtes du Rhône Organic

249 kr / Rhônedalen, Frankrike / 10682 

Kan vara det första Rhônevinet – rentav första europeiska rödvinet – från 2015 jag provat. Och om årgången håller vad den här färska boxen lovar, så blir det roligt att dricka CdR från i fjol. Ekologiskt är givetvis inget minus.

# Six points:

2014 Te Kairanga Pinot Noir

199 kr (150 cl) / Marlborough, Nya Zeeland / 6254 

Helgott på halvbox, men tyvärr till helpris. Det är ju pinot noir och sånt går inte att göra både billigt och bra. Härligt fruktig och saftig PN, typisk för Nya Världen. Inget för den som tycker att Bourgogne är enda stället man kan göra pinot på. Men svårt att ogilla, för den som omfamnar saft och sylt.

# Seven points:

2014 Gnarly Head Old Vine Zin

259 kr / Kalifornien / 6597

Sicken skräll! Amerikansk zinfandel som INTE är översötad. Gamla stockar, rejält och personligt vin med kryddighet döljer sig mitt bland alla likriktade skitviner.

# Eight points:

2015 Two Tracks Sauvignon Blanc

179 kr (150 cl) / Marlborough, Nya Zeeland / 6192

Typisk sauvignon från Marlborough, med generöst tilltagna drag av fläder, nässlor, krusbär och svartavinbärsblad. Lika mycket smak i den här lilla lådan som i många andra treliters. Märkligt att tappdatum på provboxen var över ett år gammal, men vinet höll ihop alldeles utmärkt.

# Ten points:

2015 Côtes-du-Rhône Reserve

249 kr / Rhônedalen, Frankrike / 6018

Inte olikt Terre de Mistral, men ännu lite tuffare. Eldigt, fruktsyrligt med saftiga, mörka bär, en matvänlig GSM-blandning. Producenten heter Pellerin, i många år en bubblare just utanför pallen i det här boxtestet. Om någon påstod att det här var ett Châteauneuf-du-Pape, hade jag inte vågat sätta många kronor på att det var en lögn.

# And finally, douze points from the boxnian jury go to:

2015 Les Fumées Blanches Sauvignon Blanc

235 kr / Frankrike / 22139

Kan inte påminna mig att någon box tidigare utklassat konkurrenterna såhär grovt. Fräscht, intagande, väl avvägd sauvignon blanc utan några bitoner. Trots det diffusa ursprunget ”Frankrike” tycks det vara gjort med omsorg. Bra sommarvin, med eller utan lätt mat på bordet.





”Alla veckor börjar inte som den här…”


20 maj, 2016 10:01


Jobbet som vinskribent kan ibland anta lätt surrealistiska former. Men alla veckor börjar inte som den här.

Måndag: Det årliga evenemanget ”Champagnedagen” i Spegelsalen på Grand Hôtel i Stockholm. På sex timmar spottar jag champagne för mer pengar, än jag köper för under ett helt år. Står där och tittar ner i pappmuggen, där bubblor från Roederers Cristal, Taittingers Comte de Champagne, Bollingers La Grand Année, Pol Rogers Winston Churchill och Amour de Deutz blandats med mina egna. Tandhalsarna kvider av all syra.

Tisdag: Bag-in-boxprovning i källaren på Systembolagets huvudkontor i Stockholm. På sex timmar testar vi samtliga 142 boxar i det ordinarie sortimentet och på slutet skulle jag lätt byta källarbunkern mot en plats i Dantes sjätte krets.

Allting i munhålan har då antagit en sjukt blåröd färg. Luktar som en destruktionsanläggning för kemiskt avfall. Kan inte öppna mun för att prata med någon på tåget hem. De skulle aldrig förstå det de hade fått se. Får nöja mig med att nicka, grymta och se trött ut (det är inte svårt). Omöjligt att borsta tänderna. Man är på botten.

IMG_0947

KONTRASTER: Champagnedagen i Spegelsalen å Grand Hôtel..


IMG_0952-1

… och boxprovning i Systembolagets källare. Inte lika flärdfullt.

 

Onsdag: ”Champagnedagen” har ambulerat till Göteborg och man är plötsligt på topp igen. På hotell Park Aveny får jag prova det bubbel jag inte hann med i Stockholm i måndags.

 

IMG_0941

ODLARCHAMPAGNE PÅ MODET. Det är roligt att se hur små, okända odlare får plats sida vid sida med de stora och berömda husen. Nathalie Falmet från Rouvres-les-Vignes är en av de små, som gör gott bubbel utan tillsatt socker.

 

IMG_0940

FÖRBJUDEN FRUKT. Världens dyraste champagne, Boërl & Kroff, var bara skådebröd på mässan. Fick man inte smaka. Kanske inte så konstigt, nånstans finns en gräns även här. I lådan ligger skumpa för en kvarts miljon.

 

På kvällen: ”Winemaker’s dinner” på Lipp med Wilfred Schuman (titel: Directeur Export Europe) från Gosset.

”Genomgående champagne” är ett lätt klyschigt uttryck, ägnat att ge så kallade bättre middagar en extra flärdfull touch. Jag är alltid tveksam, men nu håller det ihop ända till finalen. En av mina favoriter bland rosa champagner, Gosset Grande Rosé – vilket inte bara rimmar, det smakar faktiskt poesi – står överraskande upp mot Lipps klassiska råbiff, förutsatt att man är lite försiktig med Dijonsenapen och pepparroten.

Det är först i desserten matchningen mat/vin spricker. Som så ofta. (Champagne och chokladdoppade jordgubbar är till exempel en av världens mest överskattade kombinationer, rent smakmässigt. Men det är en väldigt snygg frukost.)

Nå, var var vi? Jo, trots att Ola Andersson i köket ansträngt sig att göra en så lite söt ”Tarte poire à la Olala” som möjligt, räcker inte sötman i den läckra, halvtorra Gosset Petit Douceur för att brotta ner pärondesserten. Vinet upplevs alltid som surt, när desserten är sötare än drycken. Men nu snackar vi grader i himmelriket, så låt oss bara skämmas över hela diskussionen och lägga den till handlingarna.





Deutschland über alles


16 maj, 2016 09:35


DSC_0403

I vårt ständiga sökande efter nya gastroupplevelser, håller vi svenskar nu på att etablera något som tyskarna skapat vårliga festivaler av i hundra år.

Sparris och riesling är det nya Kanelbullens dag.

Den som brukar bila i Tyskland så här års, är väl bekant med skyltarna ”Frische Spargeln”, som står utmed vägen i varje by med fler än fyra hus.

Det är en kort och intensiv period. Nu är vi mitt i. Sparrissäsongen startar i mitten av april och bryts abrupt av, likt en sparrisstängel, 24 juni (Johannesdagen).

Den här våren har vi sett osedvanligt många recept på sparris i svenska tidningar – och vi som regelbundet läser vinspalter har tipsats om ännu fler goda rieslingviner.

Rolf Olofsson på restaurang Barrique dukade upp tre olika sparrisrätter och serverade fem helt olika typer av riesling. Alltihop av högsta klass – men vad passar till vad?

Under ledning av vin-nestorn Mats Hoff fick ett 20-tal gäster avnjuta en

2013 Bassermann-Jordan, Auf der Mauer, Riesling trocken

Pfalz, Tyskland

269 kr / art. nr 76051

Skolboksriesling – om boken är på tyska. Makalös precision, perfekt balans mellan den ytterst sparsamma sötman och den knivskarpa syran. Gröna äppeltoner i såväl doft som smak samsas med en ren druvighet. Gillar man inte den torra, tyska riesling-stilen, gillar man nog helt enkelt inte riesling.

Vinet är strålande till såväl sparris med risotto, som sparrissoppa och – naturligtvis – vit A-klassparris med hollandaise. (Det var väl egentligen för detta alla kom på provningen?)

 

2006 Kanta Riesling, Egon Müller

Balhannah Vineyards, Adelaide Hills, Australien

Finns ej i sortimentet

Ett tio år gammalt riesling från Australien – hur smakar det? Jotack, alldeles utmärkt – om man inte låter det stå för länge i glaset, ty då bränner det fast och både doftar och smakar som något kvarglömt i en brödrost.

Men den ikoniske Egon Müllers Oz-vin är urläckert så länge det är fräscht. Doften bjuder enorma toner av petroleum – som en verkstad med en dieselmotor igång i provbänken. I munnen tar mäktiga toner av smörad brioche över, som vore det ett ekigt Meursault vi hade i glaset.

Fräckt vin till fet sparris-risotto med semitorkade tomater. Men övriga sparrisrätter slår vinet effektivt ihjäl.

 

2013 Riesling Schoenenbourg Grand Cru

Domaine Bott-Geyl, Alsace, Frankrike

299 kr / art. nr. 90099

Alsace är rätta regionen och stuket för dig som vill ha din riesling yppig, oljig, lite honungsdoftande och inte med den knivskarpa syraklangen som tyskarna erbjuder. Schoenenbourg är ett av de allra vassaste Grand Cru-bergen i Alsace. Drygt 50 hektar sluttar ner mot stjärnbyn nr 1, Riquewihr, och ägarna till rankorna är flera. Bott-Geyl är kanske den allra bästa.
Kanon tillsammans med  vit sparris och ljummen hollandaise.

 

2013 Riesling Reserve Dry

Hermann J. Wiemer, Finger Lakes, New York State, USA

319 kr / art. nr. 75773

Charmerande, intagande och försvinnande gott. Jag är rätt säker på att det här är New Yorks allra bästa vingård. Dyrast i provningen, men hamnar ändå i strykklass just här. Det här är nämligen inget sparrisriesling – här ska sparringpartnern vara asiatisk mat med hetta. Det är då sockret på 8 gram kommer tlll sin rätt, vilken kan vara en helt vanlig sushi med wasabi och ingefära.

 

2010 Riesling Halbtrocken Kugler

Weinrieder, Niederösterreich, Österrike

231 kr / art. nr. 78550

Nu är vi ganska nära den tyska stilen igen. Snygg syra som backar upp sötman och får kinderna att krulla sig sådär gott på insidan. Ett uns av det där vi gärna kallar ”rökighet” eller ”mineralitet”. Men chanslös mot den pfalziska eleganten för 38 kronor mer. Det här vinet skulle jag välja till den lätt krämiga sparrissoppan, som änna stank av klorofyll.

 





MÄSTERLIGT BUBBEL FRÅN GRAND CRU-BY


8 maj, 2016 13:50


champagne

Det finns en viss risk för att det blir osedvanligt mycket bubblor i den här bloggen ett tag framöver.

Våren, som lika plötsligt som oväntat stormade in, är tydligen här för att stanna en vecka till. Det lovar i alla fall såväl yr.no som smhi.se och dmi.dk – och numera betraktar vi en varm och solig dag som skäl nog att öppna en flaska champagne.

Risken att källaren skulle stå tom inom en snar framtid är ändå försumbar. Så långt har det alltså gått med klimatförändringen.

Så småningom är det dags för många att planera studentkalas och vad dricker man då, om inte bubbel av skiftande slag? Jag lovar att komma med lite goda förslag i olika prisklasser.

I fredags var det nyhetslansering på Systembolaget, där två av de tre bubblarna var riktigt vassa.

Nämligen de här båda:

2010 Roland Champion Special Club

Champagne, Frankrike

chardonnay

429 kr, 97717

Blanc de blancs från Chouilly, där producenten Roland Champion kan kallas mästare. Chouilly är en av de sex grand cru-byarna i Côtes des Blancs, men ligger lite off-road, alldeles utanför Épernays sydöstra infart. Byn levererar krämig och ganska snäll champagne, men här finns lite bitska syror, som bör tämjas i sval källare före konsumtion.

Vinet finns i 2 100 flaskor, fördelat på 54 butiker i landet.

Monte Rossa P.R. Brut Blanc de Blanc

Franciacorta, Italien

Chardonnay

229 kr, 95320

Årgångslös, högsyrlig italienare som är fantastiskt bra. Det blev en diskussion mellan några premolarer och caniner i min gom, om huruvida detta var exklusiv champagne eller bara en standard. Att det skulle vara ett spumante föresvävade ingen av tänderna. Skön citrusdoft, fin frukt med gröna äpplen i högsätet. Nåja, det kostar – men det smakar minst lika bra. Kan drickas omgående.

Bara 600 flaskor finns att slåss om i Systemets tre vinkällarbutiker.





1 2