Ekologiskt supervin, till drömpris


27 september, 2016 07:21


Giuseppe och Cathrine Brancatelli_72_H800px

”Veckans vin” bär det poetiska namnet Valle del Sogno – Drömmens dal  – och ett besök på Azienda Agricola Brancatelli, där vinet produceras, är värt om inte en egen resa så i alla fall en omväg, ifall ni befinner er i trakten.

Toscana, alltså.

 

Om man kör söderut från Bolgheri, med berömda så kallade supertoscanare som Ornellaia, Sassicaia och Guado al Tasso kommer man efter någon kvart ner på det toscanska plattlandet. Inte en vinplanta i sikte, bara majs, pumpa, melon och kål syns på fälten utmed det Tyrrenska havet.

Så plötsligt, i en krök strax innan man når den tämligen charmlösa lilla staden Riotorto, ligger en ensam vingård. Det är lätt att missa Azienda Agricola Brancatelli.

Men den som är uppmärksam, hungrig, vinsugen och lite less på Strada Provinziale 21 svänger av och välkomnas av Giuseppe och Cathrine Brancatelli.

Här driver det italiensk-irländska paret ett litet pensionat, serverar traditionell lokal mat (lasagnen skulle jag kunna mörda för!) och producerar sina egna, rakt igenom ekologiska, supertoscanare, det vill säga italienskt vin gjort på franska druvsorter.

 

Bordeauxdruvorna cabernet sauvignon, cabernet franc, merlot och petit verdot varvas med lite Rhônedalen (syrah) samt lokal sangiovese för rött vin. Gårdens vita vin görs däremot på den lokala druvan ansonica och har en anstrykning av det närliggande Medelhavets sälta. Det vidunderliga rosévinet, som snarare är orange än rosa, görs på aleatico.

 

Vägen till Azienda Agricola Brancatelli var krokig för paret Cathrine/Giuseppe. De träffades som fattiga studenter i Holland och så småningom började de driva krog i Amsterdam.

Men Giuseppe, med sicilianska rötter, längtade hem till Italien. Drömmen om en egen vingård malde.

  • I sex år letade jag efter den perfekta platsen för att kunna producera det vin jag ville. Till slut hittade jag den. Här! säger han och slår ut med handen över det land han köpte och där ingen i modern tid (och kanske inte ens etruskerna, som bodde här för tretusen år sedan) kommit på tanken att odla vindruvor före honom.

 

Vansinne? Norra Maremma, som en gång var en lerig träskmark härjad av malaria, är inte precis känt för att leverera samma kvalitet som mera höglänta Bolgheri. Men Giuseppe Brancatellis analys av jorden nere i Corniadalen visade sig stämma.

År 2000 köpte paret Brancatelli vingården och planterade sina första vinstockar. Sex år senare byggde de gårdshuset, affären expanderade med pensionat och restaurang – och i dag odlas druvor på 20 hektar, som ger ekologiska viner av förbluffande hög klass.

Valle del Cornia blev Giuseppe Brancatellis Valle del Sogno – Drömmens dal.

 

2011 Valle del Sogno är gjort på 80% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc. Vinet har legat på ekfat i 18 månader. Det är ekologiskt odlat, kostar 289 kronor, har artikelnummer 74313 på Systembolaget och kan beställas här.





Ett skitjobb, men någon måste osv…


23 september, 2016 14:07


Bra-bubbel-2016

 

Vi är ett par gubbar som vaknade med rejält ont i huvet i morse.

Inte i hela huvet, men inuti hålet där man häller kaffe för att vakna till sans på morgnarna.

Två hela dagars provning av mousserande vin och champagne sätter nämligen sina spår i käften. Ilande tandhalsar, vittrande emalj och en allmänt värkande munhåla – symptom som tillsammans omöjliggör tandborstning under ett par dagar framöver – är baksidan av privilegiet att få testa Systembolagets hela butiksutbud av bubbel, plus en stor del av beställningssortimentets.

 

Drygt 250 sorter blev grundligt gurglade och spottade. Priser från en dryg femtilapp till femtonhundra, kvalitet från träskets botten till absolut världsklass, socker och slisk, syra och stringens.

Det är rätt märkligt vad det rör sig uppåt och neråt på den här speciella spottmarknaden. Att vanemässigt hålla fast vid samma märke år efter år, visar sig vid varje sådan här provning vara en usel idé.

 

Ett utförligt och genomtänkt besked om bästa respektive sämsta köp kommer i en papperstidning och/eller på en nätsida när dig, när det börjar lacka mot jul.

Men för dig som är sugen på bubblande vin året runt (och vem är inte det?), kommer här en spontanrapsodi av oerhört prisvärt bubbel:

 

ORDINARIE SORTIMENTET

2015 Carrington Vintage Brut (7748, 69 kr)

Australien

Lite övertydlig persikoton, annars helt okej. Priset är så man gnuggar sig i ögonen.

 

Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir

Sydafrika (7889, 99 kr)

En anings rökpuff, på sydafrikanskt manér, höjer det här till billig champagneklass.

 

2011 Rotari Brut Riserva

Italien  (7567, 109 kr)

Som vanligt väldigt bra, stabilt med alla bitar på plats, trots ett generellt svagt år.

 

2002 Palmer & Co Vintage Brut

Champagne (7867, 829 kr, 150 cl)

Härlig näsa med toner av smörstekt brioche och nötter. Åttahundra är fullt rimligt för en festflaska av den här magnituden. Slår flera av de mera prestigefulla märkena, som kostar mer för en vanlig helbutelj.

 

2006 Henriot Millésime Brut

Champagne (7789, 549 kr)

Bäst av nollsexorna, och där räknar vi till exempel in Dompan för två och en halv gånger pengarna. Henriot är rund, brödig, mysig. Har allt en högklassig chmpagne ska ha.

 

BESTÄLLNINGSSORTIMENTET

2004 H. Blin Brut Millésimé

Champagne (77742, 379 kr)

Spännande – och för mig hittills obekant – odlare i Marnedalen, vilket implicit betyder stor del av den överaxelnsedda tredjedruvan i Champagne, pinot meunier. Men oj, vilken fin frukt och härlig rondör.

 

 

 

 

 





FETT VITT VIN FRÅN HETT HÖRN AV SPANIEN


20 september, 2016 10:30


Granbazan Etiqueta Ámbar

Nästa gång du vandrar Pilgrimsleden från Saint Jean Pied de Port till Santiago de Compostela – ta till vänster när du är framme och knalla ytterligare fem mil (lite drygt) söderut. Du hamnar då i Val do Salnes – en av de fem utspridda fläckarna i Galiciens trendiga vindistrikt Rías Baixas.

I denna nordvästspanska variant av världens ände ligger vingården Agro de Bazan, som gör go’druckna viner på den likaledes trendiga albariñodruvan.

 

Granbazan med grön etikett är bodegans enklaste vin och ”Limousin” är, vilket namnet antyder, det mest flärdfulla.

Mittemellan dessa båda ligger Granbazan Etiqueta Ámbar. Veckans vin.

Att ámbar är spanska för bärnsten förstår man, om inte förr, då man häller upp ett glas. Gyllengult och med alla attribut du kräver av ett riktigt snyggt albariño.

Druvan gäckar de flesta – även vanedrickare – som inte kan slappna av med sitt glas utan att försöka artbestämma innehållet.

Sauvignon blanc? Absolut inte. Inte ett spår av vare sig nässlor, fläder, krusbär eller svartavinbärblad.

Chardonnay? Nej, här saknas de där honungstonerna och citrusen.

Riesling? Nej, det här är inte så mineraliskt.

Chenin blanc? Möjligen, visst anar vi lite sur tweedkavaj på tork här. Men ändå inte. Eller …?

 

Det är den lite sköna, salta eftertonen som avslöjar att vi har att göra med albariño. Det mesta som odlas i denna avkrok av Europa är behäftat av Atlantens salta vindar och vågor. Inte så att vem som helst noterar detta under ett genomsnittligt Casual Friday-party, men en skicklig sommelier – eller en rättsläkare i en svensk tv-serie – skulle aldrig missa de florstunna spåren av ocean i vinet.

 

2013 Granbazan Albarino Etiqueta Ámbar är ett typiskt skaldjursvin. Med sin säregna textur och anstrykning av Atlantsälta blir det särskilt försvinnande gott till krabba, som är packat med umami (den femte grundsmaken).

2013 GAEÁ kostar 178 kronor, har systembolagsnummer 70111 och kan beställas här.





STARTELVA SOM STÅR PALL


16 september, 2016 08:37


I dag är det en av årets närapå oräkneliga (uppemot 40 000 miljarder) nyhetslanseringar på Systemet – och sällan har en vinprovning i källarbunkern på Systembolagets huvudkontor fått en sådan rivstart. Från första gurglet och åtskilliga nummer framåt.

Kände att jag bara måste delge er lite av det bästa som finns att köpa inför helgen. Här är en startelva som står upp:

 

BUBBEL

2006 Cuveé William Deutz

Champagne / 91819 / 1 299 kr

Jag nöjer mig gott med Deutz standardbutelj (385 kr), men i ett anfall av pekuniär hybris skulle jag kanske slå till. Jag skulle absolut välja det här gullet före många mera namnkunniga prestiger, t ex Dompan, La Grand Dame och Belle Epoque (men kanske inte före Comtes de Champagne, Cristal eller Sir Winston Churchill). Pinot noirbubblor när de är som godast. Ungt? Spara? Absolut! (Om man har tillräcklig karaktär, förstås.)

 

VITT

2012 Bonnet-Huteau Goulaine Muscadet Sèvre et Maine

Loiredalen, Frankrike / 95546 / 179 kr

EKOLOGISKT

Jag är inget fan av muscadet, dricker hellre sauvignon blanc till ostronen, men här ger jag mig och följer fransmännens egen sed. Riktigt bra variant av det normalt lite jästiga, platta vinet på melon de Bourgogne-druvan. Haken (om det är en sådan) är att vinet kostar det dubbla mot ett ordinärt muscadet, men är ändå inte dyrt.

 

2015 Quinta de Chocapalha Sauvignon Blanc

Lisboa, Portugal / 99048 / 119 kr

Uttrycksfullt sauvignon i mera Nyavärldenstil än Loiredalen. Det vill säga skapliga biceps, maffiga toner av nässlor, krusbär och fläder men obehäftat med grön paprikaton. Ett fynd för sauvignonälskaren.

 

2015 Jurtschitsch Zöbiger Heiligenstein Riesling

Kamptal, Österrike / 99311 / 189 kr

EKOLOGISKT

Mumsigt och omfamnade, trots den höga syran och knappa restsockernivån. Otypiskt Wachau, med en yppighet och generös frukt som snarare drar åt Mosel/Pfalz/Rheingau. Balans som slår Simone Biles på bommen – kan drickas nu OCH sparas. Här blir det nämligen till att köpa några flaskor för att kolla utvecklingen.

 

2015 Pichler-Krutzler Riesling Loibenberg

Wachau, Österrike / 90416 / 295 kr

Halvtorrt godis i världsklass. Äpple, päron, söta druvor, ananas och en radda andra tropiska frukter virvlar runt i gommen och bromsas endast upp av en mild men bestämd syra. Att producenten klassar vinet som trocken (upp till 8 gram socker) bortser vi från. Det här är halvtorrt! Borde förmodligen sparas, men kan lika väl njutas utan mat en brittsommareftermiddag.

 

2015 Thorne & Daughters Rocking Horse

Western Cape / 99069 / 219 kr
Det som kan se ut som ett kajsawargskt hopkok (fem druvsorter från olika delar av landet) är i själva verket en schyst ”Cape White blend”, långt ifrån slumpens skördar. Den lite mintiga tonen får gott om svängrum och det gillar vi skarpt. Strålande till gräddkokta, ”marina kåldolmar” där kålen är rödtunga och dolmen är lax.
Nyfiken på druvsammansättningen? 37% chenin blanc, 28% roussanne, 22% semillon blanc och gris samt 13% chardonnay.

 

2007 Château-Chalon

Jura, Frankrike / 90673 / 389 kr (62 cl)

Alldeles underbart  vin jaune (gult vin) från Jurabergen, med riktigt häftiga, träiga kådadrag, valnötston och lång, sherrymättad eftersmak. Lika idiotiskt som att sätta en 16-åring bakom ratten i en Lamborghini, är det att servera det här till orutinerad vindrickare. Här krävs rutin för att tillfullo uppskatta dropparna. Och här duger inget annat än en bit vällagrad comté som tilltugg.

 

RÖTT

2013 Philipp Kuhn Kirschgarten GG Pinot Noir

Pfalz,Tyskland / 91156 / 349 kr
Efter fyra knutna bourgogner i provningen kom den här fruktiga, lite rökiga, omfamnade och omedelbumsigt mumsiga pinot noiren. Jag lägger mina 349 spänn här, i stället för i snipiga Bourgogne.

 

2014 Crozes-Hermitage Les Croix

Norra Rhônedalen, Frankrike / 91807 / 229 kr
EKOLOGISKT
Stiligt och typiskt ”norra Rhône” med all den kryddighet, svartpeppar, viol, rosor och lavendel i både doft och smak man kan önska. Producenten heter Domaine les Bruyères. Ungt, spara.

 

2013 Rasteau 1921

Côtes du Rhône, Frankrike / 99695 / 199 kr

EKOLOGISKT

Snygg CdR från en by med AOC-status sedan 2010. Lite dyr, men bra. Grenachedominerat, med tillskott av mourvèdre och carignan, men inte en droppe syrah. Ovanligt. Ingen eldighet trots den tilltagna alkoholhalten på 14,5%. Bara skön frukt. Producent: Domaine les Aphillanthes.

 

2012 Finca Malaveïna Castillo de Perelada

Katalonien, Spanien / 90397 / 199 kr

Jäkla gott vin! Fatigt, moget, snyggt, sammetslent och med djup frukt från den nordkatalanska Empordàslätten. Förbluffande billigt. Jag känner redan en oljedrypande skiva av pata negra i munnnen. Det här är omgångens superfynd. Köpaköpaköpa!

 

VARNING FÖR:

Borgogno Cesare

Piemonte, Italien / 92315 / 549 kr

Årgångslöst, ryggradslöst plonk jag inte begriper mig på. Både doftar och smakar defekt på flera sätt. En styv femhundring i sjön, om ni frågar mig.

 

 

 

 

 





Ungerskt vin som helst ska provas blint


12 september, 2016 15:21


Homola Kékfrankos

På konstmuseet:

  • Ujuj, sicket kladd. Är det en apa som skvätt ihop den där skiten, eller?
  • Nej, det är Jackson Pollock.
  • Ja, nu ser jag ju det! Vilket fantastiskt verk, vilket djup, vilken uttrycksfullhet.

På vinprovning:

  • Ujuj, det här var surt. Är det Vin Rouge d’Algerie, eller?
  • Nej, det är ett bourgogne, visserligen mycket ungt, men ändå. Det är ett 2014 Chambertin Grand Cru. Flaskan kostar femtusen.
  • Ja, nu känner jag ju det! Vilket fantastiskt vin, vilket djup, vilken uttrycksfullhet.

 

Vådan av att bedöma konst utan att kolla signaturen innan man betraktar tavlan – eller att prova vin blint.

Man riskerar att göra bort sig.

Eller, faktiskt, att säga sanningar som är obekväma för etablissemanget.

 

Det funkar på samma sätt om man vänder på grejen.

1964 hyllade Göteborgs konstkritiker en utställning med målningar av den franske avantgardisten Pierre Brassau. En tidning kallade artisten ”något av en dukens balettmästare”.

I själva verket var Pierre Brassau en preudonym för den treårige schimpansen Peter från Borås djurpark.

Klassiskt practical joke. Byxorna nere på expertisen.

 

Och nu kommer poängen med det här resonemanget.

Säg ”här är ett ungerskt vin på druvan kekfrankos”, häll upp ett glas och be om ett utlåtande och en uppskattning av priset.

# Ungern är inte särskilt hett i vinvärlden, alltså bör vinet vara billigt.

# Kékfrankos är en okänd druva för de flesta, alltså bör vinet VERKLIGEN vara billigt.

 

Men om du serverar vinet utan någon information garanterar jag att du får ett annat svar, framför allt ett högre pris.

En mig närstående kvinna, vars tålamod prövats åtskilliga gånger med diverse vinprovningsexperiment, fick ett glas 2013 Homola Kékfrankos i handen utan någon annan kommentar än ”här!”

  • Oj, det här var gott, sa hon. Mmm, jättegott. Köttigt, fruktigt, lite kryddigt. Läckert. Men vad är det?
  • Ja, vad är det? upprepade jag. Och hur mycket vill du betala för en flaska?
  • Måste vara ett tvåhundranittonkronors. Minst, sa hon.
  • 235, sa jag. Ungerskt.
  • Ungerskt?
  • Kékfrankos, sa jag.
  • Aldrig hört talas om.
  • Kékfrankos heter Blaufränkisch i Tyskland och Österrike, sa jag. Visst vore det gott till en höstig gryta. Nu gör vi en pörkölk till resten av den här flaskan – men vi får vara lite försiktiga med kryddningen. Tanninerna i vinet är fortfarande lite spetsiga för en alltför het gulasch.

 

Homola är en liten (13 hektar) ekologisk vingård i Badacsony, på sluttningarna ner mot Balatonsjön. Kékfrankos är egentligen en främmande druva i Badacsony, som är en vitvinsregion.

 

2013 Homola Kékfrankos har nummer 78210 på Systembolaget och kan beställas här.





1 2