God spanjor i ”normaltid”


31 oktober, 2016 09:56


Mas d'en Pol Barrica

Vintertid, alltså. Eller normaltid.

Stryk det som ej önskas. Själv stryker jag helst både och.

Har aldrig begripit poängen med att beröva oss den timme av dagsljus de flesta behöver och åtrår som mest (efter skolan/jobbet), men jag har i decennier anat att de som drev igenom reformen 1980 hade lika svårt som alla andra att fatta, åt vilket håll man skulle vrida klockans visare. (Det är ju inte för inte som såväl tidningar som radio och tv ännu 36 år senare, med pedagogisk grafik upplyser medborgarna om, åt vilket håll timvisaren ska flyttas.)

Syftet var nog gott. I själva verket ville man ge oss en välbehövlig extra timme eftermiddagsljus, men tänkte fel. När så tiden var vriden ur led och man tittade först på klockorna och sedan på himlen och konstaterade att det var tvärtom man menat, var det för sent att ändra – om inte annat för att en sån jättepudel hade gett stoltheten en körare den aldrig hämtat sig från.

Nåväl, en bra sak med den häringa ”normaltiden” är att den ger luft åt murriga, fylliga rödviner som avnjuts till mustiga grytor, gärna på vilt.

Till exempel 2014 Mas d’en Pol Barrica från Xavier Clua Coma i distriktet Terra Alta, Katalonien.

Ett vin för dig som har en klump älgfärs, en rådjursstek eller en bit entrecôte av nöt på gång.

Ett vin för sig som har svårt att välja mellan Bordeaux och Rhônedalen, eller mellan svartavinbär/kaffe/cederträ och plommon/lakrits/örter.

Här är allt i ett.

Druvblandningen garnacha, syrah, cabernet sauvignon och merlot (med dominans av den varma, rentav eldiga garnachadruvan) ger en hybrid mellan Haut-Médoc och Chateauneuf-du-Pape, till överkomligt pris.

Drag av mogna, saftiga körsbär, vitpeppar och sansat rostade ekfat.

Kanske något ungt, tycker den som vill ha lite mer utvecklat vin till finköttet.

Alldeles lagom, säger den som gillar pigga syror och frisk frukt i glaset.

2014 Mas d’en Pol Barrrica ingår i Systembolagets beställningssortiment, har artikelnummer 72957 och kostar 189 kronor.

Kan beställas här.

 





Bulgarisk höst – Den kan man stå ut med


24 oktober, 2016 08:00


IMG_3924

Det är inte ofta jag blir entusiastisk över ett vin från Bulgarien.
Det är, om sanningen ska fram, inte ofta jag blir entusiastisk över någonting från Bulgarien.
Okej, jag kan erkänna att jag åtskilliga gånger motvilligt beundrat Hristo Stoitjkov. Sicken lirare, sicken skådis!
Frisparken mot Tyskland i VM-kvarten 1994 gav honom välförtjänt Ballon d’Or, men han fick märkligt nog aldrig någon Oscar trots en livslång karriär i filmningens tjänst.

Men nu var det vin det skulle handla om.
Inte ens i ungdomen, med den knappa ekonomi vi hade som beväringar och studenter, tyckte vi att dåtidens bulgariska representant på Bolaget, Sophia Cabernet Sauvignon, var prisvärd. Detta trots att vinet kostade obetydligt mer än den magra dagspeng Kronan eller CSN försåg oss med.
Det var under en tid, då planhushållning var den enda kända – och därför självklara – modellen, när det kom till vinproduktion (och alla annan produktion också). Det blev inget bra vin.

Det är lite annorlunda nu. Sök på ”Bulgarien” på Systemets nätsida och du skall finna att över hälften av de två dussin viner som redovisas där, kostar en bra bit över 100 kronor – och då talar vi om flaskor och inte boxar.
Nåja, de fyra vinerna i det ordinarie sortimentet klarar sig med en hårsmån över gränsen för what we in Sweden kallar skräp, men i beställningssortimentet finns några pärlor.

En av dessa pärlor är 2011 Orbelus prima. För 189 kronor får du ett ekologiskt, köttigt, fatigt, ännu tanninrikt rött vin, från regionen Strumadalen (Struma är en flod som rinner ner i Grekland och så småningom ut i Egeiska havet, har inget med förstorad sköldkörtel att göra).
Man skulle kunna ta vinet för en bordeaux, eftersom det bär tydliga drag av huvuddruvan cabernet sauvignon (33%). Lägg därtill 27% merlot och 6% petit verdot.
Absolut bordeaux, alltså! Om det inte vore för nåt annat som skavde …
Med den lokala druvan melnik (18%), plus syrah (12%) och primitivo (4%) blir facit ett annat. Lite kryddigt, lite udda, mycket intressant. Ett riktigt maffigt rödtjut att möta hösten med.

Drick Orbelus Prima till en mustig gryta på en blandning av nöt- eller viltkött och rökt fläsk. Med svamp, lök och tomatpuré i koket blir kombinationen en succé bland gryt- och vingillare.
Och till grytan serveras naturligtvis bulgur. Vad trodde ni?

2011 Orbelus Prima har artikelnummer 72204, kostar som sagt 189 kronor och kan beställas här.





Bojkott mot Robertson – eller inte alls?


23 oktober, 2016 11:08


Efter Uppdrag gransknings avslöjande om de eländiga förhållandena på Robertson Winery i Sydafrika, med utbredd avsky bland tittarna som följd, funderade jag på om ett sånt reportage har betydelse för vårt val av vin.
Så jag gjorde en högst ovetenskaplig koll.
Jag kollade lagersaldot av Robertsons Chardonnay-box i de 20 Systembutiker som ligger närmast mig själv. Där fanns 626 stycken.
Så jämförde jag siffran med ett så likvärdigt vin som möjligt: Chill Out Fresh & Fruity Chardonnay från Australien. Det fanns 690 boxar i samma 20 butiker.

# Samma druva,
# samma fatiga Nyavärldenstil,
# nästan samma försäljningssiffror
(395 058 sålda boxar för Robertson i fjol, mot 416 265 för Chill Out betyder att det skiljde mindre än en procent i försäljning),
# nästan samma pris (189 mot 199 kronor).

De här båda lådvinerna borde alltså rimligen köpas i ungefär samma kvantitet under samma tidsintervall.
Lämpligt val av sådan tidsrymd: Från fredag 16.00 till lördag 14.00.det vill säga under veckans mest intensiva kommers på Systemet.

När Systemet stängde sina butiker för helgen hade saldot för Robertson sjunkit till 574 och Chill Out till 606 boxar.
52 sålda Robertson mot 84 sålda Chill Out.
9 procent av lagersaldot mot 14.

Statistik kan man som bekant dribbla med så att det passar ens egna syften.
Man kan hävda alltifrån att siffrorna inte betyder ett skit, till att Chill Out plötsligt säljer 62 procent mer än Robertson, vilket tydligt pekar på en omfattande bojkott mot det sydafrikanska företaget.

Slutsatser om grader av solidaritet, empati, politisk medvetenhet etcetera i olika kommuner, t ex i Lerum (där sex av 22 Robertson-boxar såldes) och i Mölndal (noll av 18), tror jag dock att man ska akta sig för att dra.





SYDAFRIKANSK BOX TILL HELGEN? INTE!


20 oktober, 2016 11:49


Hade du tänkt att köpa en bag-in-box från Sydafrika till helgen?

Innan du gör det – se gårdagens Uppdrag granskning i SVT. Och när du gjort det – fundera en vända till, på om du kanske ska handla ett annat vin i stället.

 

Kort sammanfattning för er som inte såg programmet:

Det mycket ambitiösa reportaget om Sydafrikas vinodling avslöjar hur framför allt en firma – Robertson Winery – behandlar sina anställda som boskap, hur de i princip livegna familjerna bor i eländiga skjul utan el och rent vatten, hur man skrämmer och avskedar dem som utnyttjar sin lagstadgade rätt att gå med i facket, hur fackets representanter obstrueras och trakasseras, hur vingårdsarbetare besprutar rankor med pesticider utan att vara skyddade mot giftet och att lönerna ligger långt under minimilönen.

 

Man behöver inte vara ett matematiskt geni för att fatta hur det är möjligt att Systembolaget kan sälja de här boxvinerna till ett pris som ligger obetydligt över buteljerat flaskvatten på Pressbyrån. Detta trots att vinet är belastat med en alkoholskatt på drygt 20 kronor litern, vilket inte vattnet är.

 

Om reportaget från Sydafrika är lysande, är uppföljningen desto mer beklämmande att se.

När Systembolaget ombeds att bemöta/försvara sin ståndpunkt att fortsätta saluföra de här vinerna, borde det ske via vd Magdalena Gerger, styrelseordförande Kenneth Bengtsson eller vice vd Marie Nygren, som nyligen gjort en resa till just Sydafrika, och vars servila tackbrev till producenterna visas i rutan, samtidigt som fack och anställda nere i Sydafrika anklagar Systembolagets företrädare, för att vara ”både blinda och döva” om de inte sett hur eländigt arbetarna har det.

 

Men i stället för ledning, skickar Systemet fram en orutinerad vice presstalesperson att kommentera reportaget. Det går inte särskilt bra. Implicit uppmanar hon oss att bojkotta Robertson och åtskilliga andra sydafrikanska producenter, genom att uppmana till köp någon av de nio etiskt märkta – Fairtrade och Fair for Life – sydafrikanska produkterna.

Det var nog inte tanken. Särskilt lycklig är man nog inte heller hos importfirman Prime Wine, som tar hem Robertsons viner till Sverige.

(Varför ställde ingen därifrån upp i programmet, för att förklara sin roll, förresten?)

 

Hela programmet blir – avsiktligt eller ej – en attack mot Systembolagets raison d’etre som monopolföretag, i en tid då kontrollen omfattar inte bara konsumenterna utan även producenterna. Med folkets gillande.

 

Jag har till leda och i decenniner, hört argumentet ”det går framåt, men det måste få ta tid”, när det handlar om att arbetare i riskländer som Sydafrika ska garanteras en dräglig tillvaro.

Hur jävla lång tid ska det få ta att ge familjerna rent vatten att dricka?





Blanc de Blanc inte bara bling-bling


17 oktober, 2016 08:00


Ostronakademien

”Speciellt framtagen” och ”noggrant utvald” – någon mer än jag som osäkrar sin pistol, när de här marknadsföringsflosklerna kommer på tal?

Man kan knappast påstå att champagnen Pertois-Moriset Grand Réserve Brut Grand Cru blanc de blancs någonsin blivit ”speciellt framtagen” för ostron  – däremot köper jag lätt att den är noggrant utvald i dag.

Utvald av importören Peter Wirnäs, nämligen. En man galen i ostron.

 

Bubblet i fråga är så noggrant utvalt att det säljs under etiketten Champagne Ostronakademien – och Pertois-Moriset är en såpass liten odlare (18 hektar), att när man i torsdags fick hem en ny elektrisk traktor till gården, tog vinmakaren Vincent Bauchet en bild på maskinen och lade stolt ut på sin Facebooksida.
Det skulle knappast Moët & Chandon göra.

 

Så vad är det vi får i glaset, som är så förbaskat bra till ostron?

Dels är det en blanc de blancs-champagne, det vill säga 100% chardonnay, med en syra som är rakbladsvass.

Dels handlar det om druvor från Le Mesnil, den ädlaste av alla byar i Côte de Blancs, där varenda druva är klassad som grand cru.

 

Ta lika delar av ovanstående och låt en liten, omsorgsfull RM-odlare (Récoltant Manipulant, alltså en sån som bara hanterar egna druvor och inte köper) sköta produktionen, så blir det oftast ett lysande resultat.

 

Huvuddelen av vinet i flaskan är från 2011 och så här fem år efter skörd börjar vinet visa lite mognad. För blanc de blanc-champagner, framför allt från Le Mesnil, betyder det att toner av citrus och ljus choklad (jag brukar sniffa drag av romerska bågar i glaset) börjar utvecklas.

Till ostron som äts au naturel, är den typen av skumpa svårslagen. Man behöver inte ens droppa över citron, eftersom champagnen i sig bjuder på den effekten. Helst ska molluskerna förstås vara svenska, av arten ostrea edulis.
Om man däremot tänker joxa med ostronen; pochera, gratinera eller på annat sätt kamouflera, kan det passa bättre med en fläskigare champagne med mycket pinot noir i sig. Eller till och med ett fatlagrat chardonnay.

Och då duger vanliga fin de claire-ostron utmärkt.

 

Champagne Ostronakademien Grand Cru Blanc de Blancs har artikelnummer 82901 och kostar 299 kr. Kan beställas här.

 

  1. Ostronakademien är en ideell förening, grundad 2004, som arbetar för att öka kunskapen och intresset för det svenska ostronet Ostrea Edulis. ChampagneHuset och Ostronakademien lanserar Champagne Ostronakademien, med föreningens logotyp på buteljen. Varje år i Grebbestad hålls EM i Ostronöppning och Ostronets Dag. Läs mer på
    www.ostronakademien.se

 

 

 

 





1 2