Så slipper du stå med skägget i brevlådan


21 november, 2016 16:56


FX Pichlers nya vineri reser sig ur jorden. Läckert.

 

Ibland är det läge att handla snabbt.

Till exempel med inköpen av vin till de helger som närmar sig med så kallade stormsteg och som plötsligt står för dörren, när du trodde att det var flera veckor kvar.

Jag själv, som borde veta bättre, har också stått där inför gapande tomma champagnehyllor i Systembutiken dagarna före jul och förbannat mitt saktmod.

Hur kul är det att tvingas rycka till sig nåt man inte alls tänkt sig? Hur trevligt är det att bränna fingertopparna, när man tar emot kvittot?
Gott blir det alla gånger, men den sura bismaken är svår att bli av med, om man inte har förmågan att släppa tanken på vad bubblet kostade.

Så handla nu.

 

Men vad ska jag köpa? undrar du.
Du har tur, svarar jag. Jag råkar veta.

I fredags, lanserades två extremt goda champagner på Systemet, för den som tycker att nyårssupén får kosta mer och som är noga med att mat och dryck går någorlunda i takt.

Och som dessutom vill ha något extra gott att skölja undan det förbannade 2016 med, i en förhoppningens skål inför ett bättre 2017.

 

Jag snackar dels om en Blanc de Blancs, dels om en pinot noir-champagne. Båda prestigeprodukter i små hus, till halva priset av de mera namnkunniga storhusens premiumbubblor.

 

2007 Diebolt-Vallois Fleur de Passion

699 kr (nr 91157) 1 200 flaskor. Säljs i Nordstan.

Diebolt-Vallois är en lite odlare i Côte de Blancs. Jag har aldrig smakat bättre från Cramant, som ligger längst norrut bland byarna på den berömda CdB-sluttningen.

100 procent chardonnay, med kritig jord, vilket ger den speciella krispigheten i vinet. Lägg till lite apelsin, mjölkchoklad och nougattoner och du har den perfekta champagnen till nyårsaftonens ostron och naturella skaldjur.

 

Diebolt vs Bara

 

2005 Paul Bara Comtesse Marie de France

795 kr (nr 99686) 360 flaskor. Säljs i Nordstan.

Paul Bara är King of Bouzy och Bouzy är jämte Ambonnay den by som producerar bäst pinot noir-druvor. Här handlar det om kraft och rondör, snarare än finess. Sida vid sida sopar faktiskt Paul Bara banan med Diebolt-Vallois (det trodde jag inte vid provningen i Systembolagets källarbunker).

Comtesse Marie ska drickas till gratinerad hummer, gräddigare soppor, krispigare anka och fetare fläsk från grisen.

 

Andra bra nyårsviner till rimligt pris är vilket som helst av de tre numren från Domäne Wachau. Österrikiska Wachau är på modet och gör grymt läckra viner, både på riesling och på sin egen druva, Grüner Veltliner.

 

Wachau

 

2015 Riesling Smaragd Singerriedel

199 kr (nr 96048) 840 flaskor.

Hög syra, bra frukt, typisk ”rieslingdruvighet”. Smaragd är den högsta av de tre klasserna i Wachau, som grundar sig på alkoholhalt. Smaragd är minst 12,5%, vilket skvallrar om att det rör sig om lätta viner.

 

2015 Grüner Veltliner Smaragd Kellerberg

199 kr (nr 99755) 840 flaskor.

Lite fetare än rieslingen, vilket gör att jag tänker fågel; kyckling, anka, kalkon eller kanske gås. 14% alkohol är ett intyg på att 2015 var ett extremt gott år i Wachau (liksom på de flesta håll i Europa). Återspeglas i det här vinet. Full mognad, ett uns av restsocker. Och höga Kellerberg är ett av de bästa lägena i Wachau. Fynd.

 

1997 Grüner Veltliner Smaragd Achleiten

299 kr (nr 99873). 540 flaskor.

20 år gammalt – verkligen? Gott, oförskämt piggt och rikt på både syra och frukt. Och inga tråkiga, brunaktiga pigmentförändringar heller i det ljusa vinet. Något att överraska alla Messerschmittar i vinbranschen med. Ingen kan gissa.

Finns även i liten upplaga (54 fl.) på magnum för 589 spänn. Den matematiskt kunnige räknar då snabbt ut att det bli mera vin för pengarna i storbuteljen. Inte vanligt. Men se upp! En av två provflaskor var behäftad med svårartad defekt.

 

Nåväl, inget av vinerna från Domäne Wachau når Wachaus höjdarproducenter Prager, Hirtzberger, Knoll eller FX Pichler till knäna.

2015 Pragers Steinriegl Riesling Federspiel har jag redan hyllat.

Kostar 219 kronor och har artikelnummer 71327. Kan beställas här.

 

 

FX Pichler

Hela Wachau-dalen, 30 kilometer, är ett av Unescos världsarv. Tämligen dött men oerhört vackert om hösten.

 

 

Jag tittade in till FX Pichler i förra veckan och fick prova makalösa viner, där 2015 Grüner Veltliner Smaragd Dürnsteiner Liebernberg utklassade all riesling. Det var en skräll.

”Haben Sie reserviert?”, frågade en anställd när jag ville köpa en låda.

Såpass. Jag svarade sanningsenligt Nein och fick åka tomhänt därifrån.

Borde kanske svarat Ja och ställt till en scen för att min beställning slarvats bort.

Men FX nya, stajlade vineri är ändå magnifikt, där det reser sig som en mörk kloss mitt i vingården. Och Wachau är vackert om hösten.

Så får du tag i något av FX Pichlers viner från 2015 är du att gratulera.

 

 

 

… OCH SÅ EN VARNING

 

Du gillar amarone, ja?
Sagolikt till Tournedos Rossini, finns ingen bättre kombo – och i fredags släpptes två amaroneviner från renommerade firman Masi.

 

2007 Masi Riserva Amarone Costasera Classico

469 kr (nr 99581) 240 flaskor.

Alldeles alldeles underbart! Så här ska ett riktigt amarone smaka. Och så här får det gärna kosta när det är så här gott. Knappt tio år gammalt, ”mitt i fönstret” som vi med minst 1,8 promille jargong i blodet brukar säga. Grymt läcker frukt, massor av mogna körsbär, russin och perfekt balans mellan alkohol, socker och fruktsyra.

 

Amarone

1995 Masi Amarone Costasera Classico

899 kr (nr 99260) 60 flaskor.

När vi vindårar är snälla, skriver vi att vinet ”tappat frukt” om för gamla viner. Här har frukten dunsat i golvet med en krasch. Tror inte ens att man skulle behöva komma med trasa och skurhink efter kraschen, så uttorkat är vinet.

Den här träbiten is no more, it has ceased to be, it’s expired and gone to meet its maker. It’s a stiff. Bereft of life. It rests in peace. Its metabolic processes are now history. This is an ex-wine för nästan tusen spänn.

OK, det handlar om 60 flaskor och de kommer inte att köpas av någon som regelmässigt måste kolla i almanackan hur många dagar det är kvar till den 25:e och fundera på om dessa dagar är fler eller färre än antalet burkar vita bönor i skafferiet.

Du som ändå köper: kom inte och säg att du inte blev varnad.





Kejserliga bubblor från kanonårgång


7 november, 2016 07:58


2002 Napoléon Millesimé Brut

Om jag säger Napoleon, associerar de flesta tveklöst till en fransk kejsare. Andra till en konjak från Courvoisier eller en smördegsbakelse med vaniljkräm under ett rött lock av vinbärssylt.

Cineaster tänker möjligen på Napoleon Solo, mannen från U.N.C.L.E.

Någon ser ett plåtschabrak till gasolgrill av märket Napoleon framför sig, men vem kopplar ihop det onekligen ganska säljande varumärket Napoleon med champagne?

 

Men här satt man plötsligt med en tomflaska 2002 Napoléon Millesimé Brut, så krämig och lättdrucken att den råkade ta slut innan jag kom mig för att ta en snygg bild med flaska och glas och hela det övriga kittet till det här blogginlägget.

 

Så var kommer Napoleon in här?

Jo, huset som tillverkar Napoléon heter Ch.&A Prieur à Vertus, grundat 1825 av Jean-Louis Prieur.

Borde egentligen alltså heta J-L Prieur, men Jean-Louis tyckte kanske att Ch.&A. såg klatschigare ut på etiketterna och lät sönerna Charles & Alphrède stå för namnet.

Jean-Louis sonson låg också i vad vi på modern svenska kallar framkant, när det gällde marknadsföring. Han registrerade namnet Napoléon 1907 och sedan dess saluförs champagnen under detta namn. Och säljer uppenbarligen bra.

 

Normalt är jag skeptisk som en Dr Dengroth mot produkter och företag som berikas med svulstiga namn. Får lätt känslan av att namnet sitter där för att skymma det faktum att produkten inte riktigt håller måttet.

Så ”Napoleonchampagne” … nja.

Men skeptikern fick ge sig här.

Med lika delar chardonnay från Côte de Blancs och pinot noir från Montagne de Reims i flaskan fick jag en gräddig, mycket charmig skumpa med lite rondör, toner av blodapelsin och hasselnötter. Kungligt gott – eller snarare kejserligt, i det här fallet.

Sju gram tillsatt socker ger fin balans mellan sötma och syra. Passar min gom bättre än de champagner som ligger uppemot tolv gram, som är gränsen för vad som får kallas brut.

 

Årgång 2002 låter nog i de flestas öron som en champagne i mogen ålder, men kan lika gärna vara en fjortis, som inte ska röras än på länge.

Noll-två är en superårgång med (generellt sett) mycket lång lagringspotential.

Inte sällan träffar man en 2002:a i vägskälet mellan drickas eller sparas.

2002 Napoléon Millesimé Brut står just nu i den korsningen.

Den lanserades i Systembolagets ordinarie sortiment i fredags. Finns i 57 butiker runtom i landet, har artikelnummer 99696 och kostar 429 kronor.





Vi måste prata om årgångar


4 november, 2016 08:47


5132451013_65039c9d4d_b

Fick sistlidna helg en förfrågan om jag kunde prata lite om att lagra vin på mässan, som var ett slags hybrid mellan bostads- och mat&dryckmässa.

Vinlagring borde vara centralt för alla som bor och som gillar gott vin – och om ämnet i fråga skulle jag kunna mala på nästan lika länge som Rolf-Göran Bengtsson håller tacktal, men nu hade jag bara en halvtimme till mitt förfogande, så det fick bli lite skum på ytan.

Skippade alltså åsikter om temperatur, luftfuktighet, lumen, dimensioner och träslag på reglar samt annat sekundärt tjafs – och stannade till vid det mest väsentliga; det som inte går att ändra, när du väl köpt de viner du tänkt lägga undan i källaren några år och plocka fram nästa gång det ska till att fyllas jämnt. Årgången.

Mycket viktigare för smakupplevelsen än de många svenska vinkonsumenter har klart för sig. Framför allt de (ofta monopolkramare) som hävdar att Systembolaget har ”ett fantastiskt vinutbud”.

Okej då, hör du till dem som kliver in i en butik för att köpa en röd bag-in-box från Italien, Spanien eller Sydafrika är Systembolaget naturligtvis oslagbart. I så fall finns 72 papplådor – varav 35 under 200 kronor – att välja mellan, i denna heliga mångfald.

Men vill du i stället för papp ha en Châteauneuf-du-Pape från det fantastiska, charmiga, generösa – och just denna höst drickfärdiga – året 2009, finns fyra flaskor att köpa på Bolaget i Nordstan. Det är faktiskt alla som finns i hela landet, fredagen den 4 november 2016.

Den som var lite förutseende för fyra-fem år sedan, kunde däremot välja mellan åtskilliga Ch9dP från -09 på Systembolaget. De kom in i en jämn ström och till överkomligt pris varje månad, för att säljas unga och lagras i privata källare till … tja, till hösten 2016.

Detta gäller så gott som alla vinregioner; köp ungt och hyfsat billigt, lagra i egen källare och njut av såväl smak som pris hos ditt mogna vin. Producenter som lagerhåller buteljer gör det sannerligen inte gratis.

 

Skärmavbild 2016-11-04 kl. 07.38.32

 

Då är frågan: hur vet man vilka år som är bra i vilka vindistrikt?

Vilka årgångar ska man köpa för att lagra – och vilka ska man kanske undvika helt?

Är det förbehållet vinproffs att känna till att 2010 generellt är en lika stram som strålande årgång (utom i Champagne), medan 2011 och 2013 är nåt man ska passa sig för? Är det bara nördar som vet att 2008 är årtusendets klipp i Champagne, men ganska ruttet i norra Rhônedalen.

Inte alls.

Hokus pokus – HÄR är facit

En årgångstabell, visserligen lite grovt rastrerad, men gurun Robert Parker har ett rätt så pålitligt system. Aldrig helt snett ute.

HÄR är förresten en tabell till

 

Om ni jämför de här båda, ska ni finna att Parker och The Wine Enthusiast inte alltid är alldeles överens, men de går i alla fall inte på kollisionskurs.

(Oss emellan, jag föredrar Parker.)

Jag hade tänkt att länka till en tredje årgångstabell också. Nämligen Systembolagets variant. Den fanns förr, men nu hittade jag den inte på företagets nätsida. Utrangerad? Lika bra är kanske det i så fall, eftersom Systemets butiker bara i undantagsfall tillhandahåller det som är intressant i en årgångstabell.

Det som Systembolaget fyller såväl sina butiker som kunder till brädden med – röda boxar från Italien och Sydafrika – behöver inte lagras mer än de 24 timmar, som är den gängse tiden mellan inköp och konsumtion.