RULLANDE SYSTEMBOLAG VORE VÄL INGEN DUM IDÉ, VA?


27 februari, 2017 13:13


 

Aspasie blanc de blancs – gott bubbel på mässan.

Aspasie blanc de blancs – gott bubbel på mässan.

 

Så här dagen efter ”Passion för mat” på Eriksberg sitter jag och funderar över något som skaver.
Evenemanget – ”eventet” på nusvenska – är ju verkligen värt en mässa för mateister. Borde hyllas oförbehållsamt.

Efter att ha lufsat runt i den stora hallen i några timmar och smakat på chilimarinerad lax, brillat savarin och appenzeller, stekt, rökt, lufttorkad skinka och korv på längden och tvären, champagner som Taittinger, Aspasie bldbl och 2008 Pol Roger, röda viner som Châteauneuf-du-Pape från Mont-Redon, Ch. Fourcas-Hosten från Bordeaux och Adelsheim pinot noir från Oregan och Järntorgets Arbetarporter årgång 2014, är man rätt mätt och rätt nöjd.

Konstaterar att arrangörernas uttalade ambition, att släppa enbart kvalitetsprodukter innanför dörrarna, kanske inte håller riktigt fullt ut – men närapå.
Så man vill köpa med sig lite av allt, men det stannar vid alldeles för mycket sagolik ost och alldeles för mycket fantastiska chips från Viken (inte bara tomater därifrån, alltså).

Det som skaver är, att det mellan påsen med alldeles för mycket ost och påsen med alldeles för mycket chips borde ha stått en påse med några flaskor vin. Men det gör det inte.
Det hade ju inte gjort ont om besökarna kunnat köpa med sig det vin de provat och gillat på mässan. Men alkohollagen sätter stopp, det är samma problematik som det eviga ältandet om gårdsförsäljning.

OK, jag har respekt för alkohollagen (även om respekten var större före riksdagens beslut att det är helt okej att köra hem från Flensburg eller Puttgarden med bilen knökfull av billig, oskattad sprit och fulöl).
Det är alltså Systembolaget och endast Systembolaget som får sälja alkohol butik i det här landet. Period.

Men vad är det som hindrar att Systembolaget kör ut en bil – vi kan kalla den ”Tillfälligt Utlämningsställe” – till de olika mat&dryck-mässorna i landet? Där får utställarna/leverantörerna lasta ombord de viner som ställs ut på mässan.
Det skulle funka precis som det allt populärare beställningssortimentet. Fast utan leveranstid.

Så enkelt det vore:
1. Du provar vin på mässan och gillar något extra mycket.
2. Du beställer detta vin vid montern.
3. Du betalar och hämtar ut i den tillfälliga systembutiken vid utgången.

Alla glada. Och Systemet skulle få ännu högre NKI (nöjd-kund-index), vilket är ett av företagets tunga argument, varje gång dess raison d’etre debatteras.

Jag önskar att jag hade kommit på det här själv – men så är det inte. Det var medan importören Markus Skrubbe hällde upp ett glas champagne åt mig, som han lanserade idén. Skrubbe skulle för övrigt gärna ha sålt några flaskor av den snustorra champagnen Brimoncourt extra brut på ”Passion för mat”.

PS. Aspasie Blanc de Blanc (bilden högst upp) är också en riktigt bra champagne, från en av alla okända småodlare i Marnedalen. Vinet ligger fem år på sin jästfällning och börjar få lite mognadstoner nu. DS.





Vertikalprovning – lätt sätt att skingra mystiken


24 februari, 2017 15:28


bordeaux

 

Det här att prova olika årgångar av samma vin – vertikalprovning, som branschen kallar det – är något jag väldigt gärna gör.
Dels för att känna hur ett vin utvecklas med tiden, dels (naturligtvis) för att få kläm på vilka år som är extra bra.
Inte för att det är alldeles enkelt att omsätta kunskapen i praktisk användning, eftersom de bästa vinerna i mogen ålder kan vara hopplösa att få tag i för rimliga pengar – men vertikaler är alltid kul.
Jag har med åren lärt mig att uppskatta en vertikal vid ett bord med vinglas betydligt mer, än en vertikal i en slalombacke.

En vertikal med bara två årgångar är också en vertikal, om än en minimal sådan. (En inställd vertikal är däremot bara en vertikal om Ulf Lundell leder provningen.) Och inget slår förstås rött vin från Bordeaux. En ung och en mogen bordeaux från samma slott är perfekt för att visa hur samma vin kan gå från utmärkt till fantastiskt, från ystert och syrapiggt till elegant och moget, på ett decennium.

Bordåfilen Magnus Holmgren på Magnum Wine ordnade en sådan vertikal i onsdags och jag fick ännu en bekräftelse på vad jag tyckt (och gjort mitt bästa för att förmedla) i ganska många år nu; årgång 2000 är årtusendets överlägset bästa årgång i distriktet.
Det räckte för näsan att närma sig kanten på glaset med 2000 Château Clinet från Pomerol, för att den (näsan) skulle börja fladdra med vingarna. Den mjuka doften av nymalet kaffe som en mogen Bdx-merlot ger, är oslagbar i min vinvärld.
Den tolv år yngre systern Clinet var charmerande, men hade inte en chans i samma vinvärld.

Vi provade även 1995 vs 2011 Lynch-Bages och 1996 vs 2011 Pontet-Canet. Två Pauillacslott, båda betydligt mera berömda än Château Clinet och båda med Grand Cru-status. Mera cabernet sauvigondominerat, men samma resultat där: 16 respektive 15 års skillnad förvandlar en ung, högklassig bordeaux till något helt annat. Från en typ av världsklass till en annan typ, typ. Kan ej beskrivas, måste upplevas.

Jag önskar verkligen alla seriöst vinintresserade att ta chansen till en sån här provning när den kommer. Det måste inte vara viner i yppersta toppen, men jag lovar att det blir en aha-upplevelse.
De flesta har kanske aldrig ens provat två olika viner mot varann – för vem brukar servera två olika rödviner till en enda biff?

PS: Nästa toppårgång från Bordeaux är 2009. Drickfärdigt redan nu, men troligen ännu grymmare om tre till fem år. Bra att veta för er, som kommit upp lite i åren. DS.

PPS: Tips till er som inte har intecknat hela helgen: ta en tur till Eriksberg och mässan ”Passion för mat”, som pågår i dagarna tre, fredag–söndag. Där finns möjlighet att träffa folket bakom Göteborgs Vinhus och prova några av de goda viner, som huset importerar.





Ung Bordeaux vs mogen dito – en svårslagen provning


19 februari, 2017 15:51


 

Bdx-viner

Det har kanske hänt er också, att ni litat på en vinrecensent och inhandlat en skapligt dyr flaska röd bordeaux, öppnat den till lördagens älgstek och funnit vinet … sådär.
I stället för ett fylligt, mäktigt, snyggt ekfatslagrat vin, med toner av cederträ, ekfat och svartavinbär samt en lång, härlig eftersmak fick ni i glaset ett grönt, spretigt, lite stickigt vin med aggressiva tanniner och förvisso lång eftersmak, som ändå känns ganska sur – eftersom ni känner er lurade på flera hundra femtio kronor.
Vinet var alltså alldeles för ungt och borde ha lagrats, vilket ni inte blev upplysta om i den där recensionen.

Bordeaux tar tid på sig för att mogna. Det är sant. Några alternativa fakta finns inte.
Minst tio år (och nu pratar vi generellt) tar ett högklassigt bdx på sig för att frukten ska ta brotta ner strävhet och kartiga toner. Ibland går det fortare (mycket beroende på årgång), men oftare tar det ännu längre tid än ett decennium. Var den bortre gränsen ligger för ett super-bordeaux är det väl ingen som egentligen vet.

Nu till saken: på onsdag kväll (22/2) har du chansen att själv få den här aha-upplevelsen i Göteborg. Det finns några få (i skrivande stund 4) platser kvar till en provning med två årgångar av tre högklassiga Bordeaux-slott. Få saker är så intressanta som att kolla vad några års lagring kan göra med ett bra vin.

Evenemanget är för medlemmar i Göteborgs Vinhus – och medlemskapet (som är gratis) fixar du enkelt här:
http://www.goteborgsvinhus.se/bli-medlem/
Lite fler detaljer om provningen (som däremot inte är gratis) hittar du på samma sajt, nämligen här:
http://www.goteborgsvinhus.se/events/#bordeaux

En sak till om den här provningen: dress code! Ta hellre på dig nåt som går åt vinrött, än en vit skjorta.

 





Med näsa för ett annat Spanien


16 februari, 2017 20:20


 

7 SPANSKA

Vem vågar ta 250 spänn för ett vin på den okända spanska druvan trepat och sälja det under en etikett med en teckning av en Pinocchioliknande figur med lång näsa?
Det ska till ett hyfsat gott självförtroende för att lansera en sådan idé.
Men vinet, som kommer från Conca de Barbera (vilket redan det låter skumt, eller hur – barbera är ju en italiensk druva?) är lika läckert som udda.

Det – och sex andra, spanska viner i egen stil, gjorda på några druvor som den konservative ”Rioja-Svensson” inte brukar köpa – får ni några rader om här.
Vi kan kalla temat ”Spanien bortom tempranillo”.

Och för att svara på frågan i första meningen – det vågar Sara Wetterling. Hon är en av de 25 små importörerna i Göteborgs Vinhus. Hennes firma heter Wine Stories.

Prova gärna något i den här sjuklövern:

 

EL MENTIDER

2015 Succés El Mentider
Conca de Barbera, Katalonien
100% trepat
250 kr (70623)
Trepat – hur smakar det? Jotack, en udda och spännande druva som här ger en bärig och lite krutig ton, där näsan omedelbart blir sugen på indiskt. Dragen åt garam masala är påtagliga. Så skulle jag någon gång dricka rödvin till curry (som britterna kallar all indisk mat), skulle det kanske bli just det här. Går antagligen utmärkt till en lamb kofta, eller chicken tandoori. Vindaloo kan vi glömma. Vinet skulle bli knockat snabbare än Marvis Frazier blev av Mike Tyson i Glens Falls 1986. Till vindaloo dricker vi en lättare IPA från något av Göteborgs alla skickliga hantverksbryggerier.

 

AY DE MI

2012 Ay de Mi
Terra Alta, Katalonien
65% garnacha / 20% carinena / 15% syrah
220 kr (70461)
Druvsammansättningen påminner om den i södra Rhônedalen, men vinet är inte maffigt som ett Châteauneuf-du-Pape. Mindre eldighet, lite mera elegans och med fin syra, aningen rökighet samt en något kärv ton. Jag skulle kalla det här för ett grytvin (att ha både i och till grytan).
Bonusinfo: det höglänta Terra Alta, innanför kuststaden Tarragona mellan Barcelona och Valencia, brukar berömma sig för att det var där den unge Pablo Picasso uppfann kubismen.
Lagra gärna ett par år, för att slipa av kanterna från kuben.

 

MILOCA

2015 Miloca Garnatya
Montsant, Katalonien
100% garnacha
180 kr (79771)

Mycket lätt och bärigt, för att vara gjort på den eldiga, alkoholstinna grenachedruvan. Skulle kunna ta det för ett av de där maffigare cru-vinerna från Beaujolais, som är både ekade och långlagrade.
”Spansk beaujolais” – hur låter det?
Ungefär som ”rysk champagne” – med den skillnaden att det här är riktigt gott.

 

ADRIANO

2015 Publio Elio Adriano Roble
Valencia
bobal / merlot
160 kr (71742)

Det är möjligt att jag känner lite sötsyrlighet som av apelsin, bara för att jag vet att vinet kommer från Valenciadistriktet. Det i särklass billigaste vinet i samlingen och logiskt nog också det enklaste – utan att vara banalt. Ett allroundvin, svårt att ogilla, lätt att passa in till varierande tapas.

 

BERTA FRANQUET

2010 Berta Franquet
Priorat
40% mazuelo / 30% garnatxa / 30% cabernet sauvignon
230 kr (76408)

Massiv, härlig, tuggig frukt. Betydligt fylligare och med mera tyngd än det mesta i samlingen. Men mjukt – inga sträva tanniner som bråkar med tandköttet. Som gjort för en mustig gryta, gärna på vildsvin och chorizo. Ett vanvettigt gott vin, som skulle kunna tas för ett gran reserva-rioja – fast utan vaniljtonen. Men det kliar i det gamla layoutfingret när jag betraktar den klåpigt ihoptotade etiketten. Så ful att man kan misstänka att producenten bara vill ha köpare som redan vet att grisen i den här säcken är en pata negra.

 

FEEDBACK

2012 Succés Feedback
Katalonien
60% cabernet sauvignon / 20% trepat / 20% ull de llebr
250 kr (72252)

Omedveten om druvblandningen påstod näsan blint att det fanns en tydlig syrahton i vinet. Lite pepprigt och fatigt, men långt ifrån norra Rhônedalens intensiva peppar/ört-blandningar och blå viol. Däremot mandel. Ett bussigt vin som tilltalar de flesta gommar, utan vara ”Nyavärldenbilligshirazkladdigt”.
Ull de llebr är f.ö. en av många synonymer till tempranillo. (Kunde ha mörkat det, för att få mera tyngd till namnet på det här provningstemat, men vågade inte – det är alltid nån Messerschmitt som påpekar såna detaljer.)

 

MAS DEN POL BARRICA

2014 Mas d’en Pol Barrica
Terra Alta, Katalonien
garnacha / syrah / cabernet sauvignon / merlot
190 kr (72957)

Det bästa till sist; en favorit i provningsrepris. Ett vin för dig som har svårt att välja mellan Bordeaux och Rhônedalen, eller mellan svartavinbär/kaffe/cederträ och plommon/lakrits/örter. Här är allt i ett.
Druvblandningen (med dominans av den varma, rentav eldiga garnachadruvan) ger en hybrid mellan Haut-Médoc och Chateauneuf-du-Pape, till mer än överkomligt pris (vilket alltså ska utläsas som ”fynd”).
Drag av mogna, saftiga körsbär, vitpeppar och sansat rostade ekfat.
Kanske något ungt, tycker den som vill ha lite mer utvecklat vin till finköttet. Alldeles lagom, säger den som gillar pigga syror och frisk frukt i glaset.

 





INGET GÅR ATT KÖPA – MEN REKLAMEN ÄR MÖRDANDE


6 februari, 2017 10:15


 

Med åren har jag utvecklat en ganska effektiv reklamresistens, men ibland fastnar blicken trots allt på annonser, i såväl tryckta som digitala medier.
Och om ni, liksom jag, brukar läsa de stora tidningarnas nätsajter, kanske ni också noterat bombmattorna med annonser från den italienska vinbutiken tannico.it.
Den läsare som anger sin ålder till minst 18 år, är välkommen att klicka in och välja bland italienska viner av skiftande kvalitet. Allt till ”nedsatta” priser.

Bland annat kränger man 2013 Barbaresco från det utmärkta kooperativet Produttori del Barbaresco. ”Förr 30 €, nu 17,80 € – en sconto på 40%”, förtäljer annonsen.
Intressant. Gamla priset 30 euro är visserligen högt. På det svenska Systemet kostar den likvärdiga 2012:an 260 kronor. Men 178 spänn (om vi räknar med en eurokurs på tio kronor blankt) är ett superfynd för ett välgjort Barbaresco.

Barbaresco görs, som ni förmodligen vet, på nebbiolo – den piemontesiska ädeldruvan med de mest auktoritära rötter man kan tänka sig. Strängare vin att dricka som ungt, får man leta efter – det tar åtskilliga år att få vinet att utvecklas från strävt till drickbart. Åtminstone var det så för ett decennium sedan, när produktionen i trakten var ”traditionell”. Nu finns alternativa fakta som säger att med modernt vinmakeri kan frukten övermanna tanninerna och göra vinet drickbart redan efter sex-sju år i källaren.

Nåväl, jag blev sugen på några flaskor 2013 Produttori del Barbaresco, som jag besökte 1999. (Köpte med mig en låda 1996:or hem. Lysande årgång, men konstaterade i går att vinet ännu efter 20 år är aningen raspigt.)

Det var när jag började granska tannico.it-annonsen lite närmare som några frågor dök upp. Till exempel läste jag:

1) FRAKTKOSTNADER: GRATIS för order upp till 89 € , annars kostnaden för leveransen är € 6.95.
Vänta nu, kan det stämma? Brukar det inte vara tvärtom – fraktfritt FRÅN en viss summa – inte ”upp till”.

2) DU ÄR VIKTIG FÖR USA
Skriv till info@tannico.it~~V eller ring oss på39.028.718 7750 . Vi kommer gärna att hjälpa till.
Märklig text att skriva i kontaktrutan. Särskilt i dessa dagar. Varför är jag viktig för USA?

3) JAG VILL FÅ SKATTEFAKTURA
(Text i en tickbox under leveransadressen)
Betyder det alltså att firman skickar hem vinet utan att betala svensk alkoholskatt och i stället ger kunden (i förekommande fall en 18-åring) möjlighet att välja: betala skatt eller inte?

Jag mejlade Tannico med de här frågorna och fick följande svar av firmans representant Mattia Galbiati:

Hello Thomaz,
unfortunately we only ship in Italy and in the UK at the moment, though we’re working to broaden our market in the near future.
Thank you and have a nice afternoon,
Mattia

Jag skrev naturligtvis tillbaka med en undran om varför Tannico annonserar i svenska tidningar, om man inte levererar till Sverige.
Väntar med spänning på svar.

Tills vidare kan jag i stället varmt rekommendera något av nebbiolovinerna från Matteo Ascheri i Bra. (Staden heter så – Bra. Och det är inget dåligt namn.)

2014 Ascheri Langhe Nebbiolo (78482) för 190 kronor är ett oerhört prisvärt vin, med kvaliteter som hos ett Barbaresco eller Barolo-vin. Druvorna kommer från La Morra.

2010 Ascheri Barolo Ascheri (72299) kostar 496 kronor i dag och det är ett riktigt passa-på-pris för Barolofantsten. Sedan Ascheri fick sin egen DOCG-status (typ Barolo grand cru) i 2010 års klassificering, har den imposante producenten kunnat höja priset på kultvinet som bär hans namn. Ska du få tag i det vinet för under tusenlappen framöver, får du nog finna dig i att åka ner till Bra och handla direkt från källaren.

 

 

 

 

 





1 2