”Alla veckor börjar inte som den här…”


20 maj, 2016 10:01


Jobbet som vinskribent kan ibland anta lätt surrealistiska former. Men alla veckor börjar inte som den här.

Måndag: Det årliga evenemanget ”Champagnedagen” i Spegelsalen på Grand Hôtel i Stockholm. På sex timmar spottar jag champagne för mer pengar, än jag köper för under ett helt år. Står där och tittar ner i pappmuggen, där bubblor från Roederers Cristal, Taittingers Comte de Champagne, Bollingers La Grand Année, Pol Rogers Winston Churchill och Amour de Deutz blandats med mina egna. Tandhalsarna kvider av all syra.

Tisdag: Bag-in-boxprovning i källaren på Systembolagets huvudkontor i Stockholm. På sex timmar testar vi samtliga 142 boxar i det ordinarie sortimentet och på slutet skulle jag lätt byta källarbunkern mot en plats i Dantes sjätte krets.

Allting i munhålan har då antagit en sjukt blåröd färg. Luktar som en destruktionsanläggning för kemiskt avfall. Kan inte öppna mun för att prata med någon på tåget hem. De skulle aldrig förstå det de hade fått se. Får nöja mig med att nicka, grymta och se trött ut (det är inte svårt). Omöjligt att borsta tänderna. Man är på botten.

IMG_0947

KONTRASTER: Champagnedagen i Spegelsalen å Grand Hôtel..


IMG_0952-1

… och boxprovning i Systembolagets källare. Inte lika flärdfullt.

 

Onsdag: ”Champagnedagen” har ambulerat till Göteborg och man är plötsligt på topp igen. På hotell Park Aveny får jag prova det bubbel jag inte hann med i Stockholm i måndags.

 

IMG_0941

ODLARCHAMPAGNE PÅ MODET. Det är roligt att se hur små, okända odlare får plats sida vid sida med de stora och berömda husen. Nathalie Falmet från Rouvres-les-Vignes är en av de små, som gör gott bubbel utan tillsatt socker.

 

IMG_0940

FÖRBJUDEN FRUKT. Världens dyraste champagne, Boërl & Kroff, var bara skådebröd på mässan. Fick man inte smaka. Kanske inte så konstigt, nånstans finns en gräns även här. I lådan ligger skumpa för en kvarts miljon.

 

På kvällen: ”Winemaker’s dinner” på Lipp med Wilfred Schuman (titel: Directeur Export Europe) från Gosset.

”Genomgående champagne” är ett lätt klyschigt uttryck, ägnat att ge så kallade bättre middagar en extra flärdfull touch. Jag är alltid tveksam, men nu håller det ihop ända till finalen. En av mina favoriter bland rosa champagner, Gosset Grande Rosé – vilket inte bara rimmar, det smakar faktiskt poesi – står överraskande upp mot Lipps klassiska råbiff, förutsatt att man är lite försiktig med Dijonsenapen och pepparroten.

Det är först i desserten matchningen mat/vin spricker. Som så ofta. (Champagne och chokladdoppade jordgubbar är till exempel en av världens mest överskattade kombinationer, rent smakmässigt. Men det är en väldigt snygg frukost.)

Nå, var var vi? Jo, trots att Ola Andersson i köket ansträngt sig att göra en så lite söt ”Tarte poire à la Olala” som möjligt, räcker inte sötman i den läckra, halvtorra Gosset Petit Douceur för att brotta ner pärondesserten. Vinet upplevs alltid som surt, när desserten är sötare än drycken. Men nu snackar vi grader i himmelriket, så låt oss bara skämmas över hela diskussionen och lägga den till handlingarna.



« | »

Kommentera