Bergström winery – Mer ”Boregogne” blir det inte


29 april, 2016 16:04


John & Josh Bergström

Det är mycket Oregon nu.

Knappt hade David Adelsheim packat och gett sig av, förrän John Bergström landade i sitt gamla hemland, med Amerikakofferten full av vin och sonen Josh vid sin sida.

Proudly presented by Kenneth Gustavsson – mannen som kanske inte precis satt Oregon på världskartan, men som definitivt pekat ut denna västkustdelstat för Vinsverige, med sin importfirma Finewines Sweden. Pekat med hela handen, dessutom.

Ska vi söka en europeisk vinös motsvarighet till Oregon, hamnar vi tveklöst i Bourgogne. Vi smackar nämligen ingenting annat än chardonnay och pinot noir av högsta klass här.

Odlarna själva hävdar givetvis sin oregonalitet och påpekar att de gör vin i egen stil (”Inte varmt som i Kalifornien, inte snipigt som i Bourgogne, utan kanske mittemellan”) – och låt gå för det då, åtminstone om det gäller Adelsheim.

Men det som produceras på Bergström Estate, bara en kilometer norrut (båda har postadress Newberg), är så osannolikt likt bästa Bourgogne att det nästan är löjligt.

När Josh – paret John och Karen Bergströms näst yngsta av fem barn – dessutom visar sig tala franska utan minsta bräkande brytning, blir det mentala avståndet till en fransk bistro försumbart. Men vi sitter alltså på Brasserie Lipp i Göteborg.

Att Josh Bergström, 41, är frankofil står utom allt tvivel. Varför?

– Jag skickades till en fransk skola i Portland som femåring. Hade ingen aning om varför. Vi hade inga franska vänner och ingen annan pratade franska därhemma…

Så återigen: varför? (Och nu går frågan till pappa John.)

  • Jag ville att han skulle vara tvåspråkig, förklarar fadern, vars historia med svenska rötter är väl kända i vinkretsar.

Kort resumé för övriga: John Bergström växte upp i en mindre bemedlad familj i Härjedalen och bjöds som 17-åring över till sin barnlösa men välbeställda faster i Oregon, USA. Studerade till läkare, blev berömd gynekolog, fick fem barn och köpte vingård efter 35 år i vaginal tjänst, om uttrycket tillåts.

Bergströms business är ung, inte ens 20 år gammal. De första buteljerna från gården tappades upp så sent som 1999. Och den laglydige Josh, numera respekterad vinmakare, hade aldrig druckit en droppe vin före sin 21-årsdag.

– Pappa frågade mig om jag vill köpa en bit land och odla vin. För att kunna svara på det måste jag veta hur vin smakar, så jag köpte en flaska och en korkskruv och provade…, berättar Josh Bergström.

Och han fann att det var gott, så han reste till Beaune och utbildade sig till oenolog, återvände till hembygden med nyfunna kärleken Caroline, satte igång att maka vin i familjens hägn – och på den vägen är det, som det brukar heta i framgångssagorna.

På Lipp fick vi prova sex av Bergströms viner, ackompanjerade av en trerätters från det renoverade Lippköket, som gjort en omstart efter 30 år på Avenyn.

Första flighten, vitt:

2013 Old Stones Chardonnay

249 kr, art.nr 91279 (best. sort.)

12 månader i ekfat (enbart fransk ek, från Tronçais, Alliers och Vogeserna) gör sig påmint enbart i doften, där lite rund smörkola kittlar näsan. I munnen sköljer citrusen över som en renande dusch. Nu smakar det häftigt ståligt, utan någon som helst kalk- eller kritighet (som i Chablis), vilket förklaras av att jordmånen i Willamette Valley är antingen vulkanisk eller lerig.

2011 Sigrid Chardonnay

slutsålt

”Varför har du plockat med dig ett Chassagne-Montrachet?” frågar jag Josh, som ler tillbaka och hävdar att vinet i hans gom snarare har karaktären av ett Puligny-Montrachet. En klockren strid om Påvens skägg (Montrachet betyder för övrigt ”Det rakade berget”), men ändå: Bergström Jr vidgår att likheten med Bourgognes finaste vitvinslägen är slående och det var dit jag ville komma. Nötigt, smörigt, runt av ek och med en snygg syra som får mig och andra runt bordet att sucka nöjt.

Sigrid Chardonnay är för övrigt en hommage till Joshs farmor, som gick ur tiden 2006.

Till dessa båda viner serveras smörstekta pilgrimsmusslor med en grön, syrlig crème på miso och ramslök – och här infinner sig genast tanken att varje krog borde servera minst två viner till alla rätter med så här hisnande smakbrytningar. Till den syrliga majonnäsen passar det enklare Old Stones perfekt, men när de fetkrispiga musslorna når tungroten, skriker smaklökarna efter den läckra Sigrid.

Andra flighten, rött:

2014 Cumberland Reserve Pinot Noir

349 kr, art. nr. 95307 (best. sort.)

Det finns de som påstår att pinot noir och nebbiolo är lika. Jag har alltid avfärdat det som nys, men här ger jag mig. Doften är påfallande lik som den jag inhalerade hos Giuseppe Rinaldi i Barolo för ett par veckor sedan, med en hel småländsk lingonskog. Bergströms fem bästa lägen samsas i flaskan, som ger en hint om ett finstämt, bärigt pinot inom högst fem, sex år.

2013 Silice Vineyard Pinot Noir

699 kr (privatimport via Fine Wines Sweden)

Ett strålande ”boregongne” – generöst lastat med de obligatoriska pinot-tonerna av hallon, jordgubb och smultron. På toppen av det, lite ”sydfransk örtighet”, lite lättflyktig parfym, men liksom föregående vin är det här alldeles för ungt att dricka i dag.

Rätten till de här första båda röda vinerna borde serverats till någon helt annan dryck, kanske en whisky från Islay eller en Västkust-IPA med tuff beska.
Den hårt panerade torskbiten drunknade i den ännu hårdare rökta torskrommen, som inte bara dränkte fisken, utan också effektivt slog ihjäl båda de subtila vinerna.

Tredje flighten, rött:

2013 Bergström Vineyard Pinot Noir

799 kr (privatimport via Fine Wines Sweden)

Den som är beredd att lägga 800 pix på en flaska vin, har givetvis rätt att kräva resultat. Och vi har ett resultat: Det här vinet är vad britterna skulle kalla ”savoury” – ett ord som är besvärligt att översätta, utan att trampa snett. Snarare mörkfruktigt än bärigt, kanske lite köttigt med toner av örter och orientaliska kryddor, med spår av järn och läder. Tänk smedja och skomakeri i samma smala gränd.

Den som investerar i en flaska får om sex år ett vin som smakar som …

2007 Bergström Vineyard Pinot Noir

slutsålt

… det är åtminstone vad Josh Bergström lovar. Blir ni missnöjda löser han in flaskorna. ”2013 liknade 2007”, säger Josh – och om det är sant får ni en kvalité som minst motsvarar ett bourgogne premier cru från Vosne-Romanée.

Här känner sig Bourgognepartisanerna hemma.

Och här tar Lipp revansch. En saftig, helstekt liten vårkyckling med murklor i gräddig sås (touch av portvin) och pommes Dauphine (potatismos med petit choux-deg) kompenserar för debaclet med torskrommen. Optimal matchning. Slutet gott, allting gott.



« | »

Kommentera