Bojkott mot Robertson – eller inte alls?


23 oktober, 2016 11:08


Efter Uppdrag gransknings avslöjande om de eländiga förhållandena på Robertson Winery i Sydafrika, med utbredd avsky bland tittarna som följd, funderade jag på om ett sånt reportage har betydelse för vårt val av vin.
Så jag gjorde en högst ovetenskaplig koll.
Jag kollade lagersaldot av Robertsons Chardonnay-box i de 20 Systembutiker som ligger närmast mig själv. Där fanns 626 stycken.
Så jämförde jag siffran med ett så likvärdigt vin som möjligt: Chill Out Fresh & Fruity Chardonnay från Australien. Det fanns 690 boxar i samma 20 butiker.

# Samma druva,
# samma fatiga Nyavärldenstil,
# nästan samma försäljningssiffror
(395 058 sålda boxar för Robertson i fjol, mot 416 265 för Chill Out betyder att det skiljde mindre än en procent i försäljning),
# nästan samma pris (189 mot 199 kronor).

De här båda lådvinerna borde alltså rimligen köpas i ungefär samma kvantitet under samma tidsintervall.
Lämpligt val av sådan tidsrymd: Från fredag 16.00 till lördag 14.00.det vill säga under veckans mest intensiva kommers på Systemet.

När Systemet stängde sina butiker för helgen hade saldot för Robertson sjunkit till 574 och Chill Out till 606 boxar.
52 sålda Robertson mot 84 sålda Chill Out.
9 procent av lagersaldot mot 14.

Statistik kan man som bekant dribbla med så att det passar ens egna syften.
Man kan hävda alltifrån att siffrorna inte betyder ett skit, till att Chill Out plötsligt säljer 62 procent mer än Robertson, vilket tydligt pekar på en omfattande bojkott mot det sydafrikanska företaget.

Slutsatser om grader av solidaritet, empati, politisk medvetenhet etcetera i olika kommuner, t ex i Lerum (där sex av 22 Robertson-boxar såldes) och i Mölndal (noll av 18), tror jag dock att man ska akta sig för att dra.





SYDAFRIKANSK BOX TILL HELGEN? INTE!


20 oktober, 2016 11:49


Hade du tänkt att köpa en bag-in-box från Sydafrika till helgen?

Innan du gör det – se gårdagens Uppdrag granskning i SVT. Och när du gjort det – fundera en vända till, på om du kanske ska handla ett annat vin i stället.

 

Kort sammanfattning för er som inte såg programmet:

Det mycket ambitiösa reportaget om Sydafrikas vinodling avslöjar hur framför allt en firma – Robertson Winery – behandlar sina anställda som boskap, hur de i princip livegna familjerna bor i eländiga skjul utan el och rent vatten, hur man skrämmer och avskedar dem som utnyttjar sin lagstadgade rätt att gå med i facket, hur fackets representanter obstrueras och trakasseras, hur vingårdsarbetare besprutar rankor med pesticider utan att vara skyddade mot giftet och att lönerna ligger långt under minimilönen.

 

Man behöver inte vara ett matematiskt geni för att fatta hur det är möjligt att Systembolaget kan sälja de här boxvinerna till ett pris som ligger obetydligt över buteljerat flaskvatten på Pressbyrån. Detta trots att vinet är belastat med en alkoholskatt på drygt 20 kronor litern, vilket inte vattnet är.

 

Om reportaget från Sydafrika är lysande, är uppföljningen desto mer beklämmande att se.

När Systembolaget ombeds att bemöta/försvara sin ståndpunkt att fortsätta saluföra de här vinerna, borde det ske via vd Magdalena Gerger, styrelseordförande Kenneth Bengtsson eller vice vd Marie Nygren, som nyligen gjort en resa till just Sydafrika, och vars servila tackbrev till producenterna visas i rutan, samtidigt som fack och anställda nere i Sydafrika anklagar Systembolagets företrädare, för att vara ”både blinda och döva” om de inte sett hur eländigt arbetarna har det.

 

Men i stället för ledning, skickar Systemet fram en orutinerad vice presstalesperson att kommentera reportaget. Det går inte särskilt bra. Implicit uppmanar hon oss att bojkotta Robertson och åtskilliga andra sydafrikanska producenter, genom att uppmana till köp någon av de nio etiskt märkta – Fairtrade och Fair for Life – sydafrikanska produkterna.

Det var nog inte tanken. Särskilt lycklig är man nog inte heller hos importfirman Prime Wine, som tar hem Robertsons viner till Sverige.

(Varför ställde ingen därifrån upp i programmet, för att förklara sin roll, förresten?)

 

Hela programmet blir – avsiktligt eller ej – en attack mot Systembolagets raison d’etre som monopolföretag, i en tid då kontrollen omfattar inte bara konsumenterna utan även producenterna. Med folkets gillande.

 

Jag har till leda och i decenniner, hört argumentet ”det går framåt, men det måste få ta tid”, när det handlar om att arbetare i riskländer som Sydafrika ska garanteras en dräglig tillvaro.

Hur jävla lång tid ska det få ta att ge familjerna rent vatten att dricka?





Terror på Kings Garden Street*


30 maj, 2016 11:04


Just när du trodde att mardrömmen var över…

På allmän begäran från gode vännen Dag, kommer här listan över de allra sämsta boxvinerna på Systemet. Allra mest smattrar den ilsket röda varningsflaggan för …

Castillo de Gredos Red Wine (12797, 145:-)

Kärnbeskt och styggt i munnen, med en biton som känns direkt ohälsosam. Att ett företag säljer smörjan och samtidigt påstår sig måna om folkhälsan, gör att trovärdigheten rusar mot noll.
En förmildrande omständighet i fallet CdG är att vinet (eller vad man ska kalla det) åtminstone är torrt. Nedanstående röda artiklar diskvalificeras på grund av att den tillsatta sockerhalten är galet hög. Samtliga hamnar i ett slags Coca-Cola Red Wine Championship. En skymf mot varje frisk gom.

2015 Il Barone Rosso (2353, 159:-)

Helt utan stadga, påstås innehålla sangiovese, men känns mest sötbeskt av körsbärskärnor. 9 gram socker per liter.

2015 Zafrica Game Reserve (73224, 169:-)

Lite krutigt, rökigt, typisk sydafrikansk ton. Men med hiskeliga 14 gram socker på det blir det en kvalmig soppa i munnen.

Ruby Zin (76680, 249:-)

Enormt vaniljtyngd doft och på det pudrar vi lite vaniljsocker för att nå upp till  12 gram socker. Vedervärdigt.

2015 Casa Vinironia Appassimento Edizione Oro (2109, 215:-)

Sötbeskt, kvalmigt, vaniljigt … har dom hällt vanillin i jästanken? Finns över huvudtaget ”Casa Vinironia”? Var ligger det i så fall? Eller är det bara en ironisk ordlek i klass med bluff-företaget Negamisi (Is i magen baklänges)?

2015 The Big Zin Zinfandel Old Wines (2360, 199:-)

Typiskt för Apulien, Italiens klack, där man odlar primitivo, som lär vara en klon av det som i Kalifornien är känt som zinfandel. Eftersom zin säljer bättre än prim byter man allt oftare namn på den sockersöta saftsoppan. Kriminellt, om ni frågar mig.

2015 Doppio Passo Primitivo (3204, 239:-)

Allt som heter nåt med passo, passito, appasimento et cetera är skumt. Det här är extremt sött, nästan som ett portvin som är avalkoholiserat och där smaken är borttagen.

2015 The Wanted Zin Zinfandel Old Vines 74659, 249:-)

Wanted, dead or alive. Vad vill man med en låda vin som innehåller 39 gram socker – om inte skada sina köpare?

VITT

Castillo de Gredos White Wine (12798, 149:-)

Det märkliga är att Gredos vita är bättre än jag någonsin upplevt vinet. Ändå är det i princip odrickbart med sin besvärande mix av skurpulver och tuggummiautomat. Och har en mil att vandra innan det når upp till samma nivå som näst sämsta boxen.

California White (6369 179:-)

Harmlöst, doftlöst, smaklöst, meningslöst. Det perfekta vinet för den som inte tycker om vin. Varför betala för något som inte är?

2015 Chill Out Fresh & Fruity Chardonnay (22280, 199:-)

Tvåhundra spänn för en box full med kladd!? No way, José … Too Sweet & Fruity hade varit ett mer passande namn. Hyllorna är fulla med annan chardonnay, av betydligt högre klass. Blunda och peka vart som helst.

2015 Mad House Riesling (6474, 239:-)

Ujuj, så klent. Inte dåligt, men heller inte något annat än … tja, vått. Lite mineralitet, druvighet och syra hade varit klädsamt när man skriver ut ordet riesling på paketet.

2015 Tr3 Apor Halvtorrt vitt vin (5921, 159:-)

Jag läste ett löfte om att apjävlarna skulle försvinna och ersättas av katter. Någon påstod att det var ett aprilskämt – hur kul var det ”skämtet” i så fall? Lika uselt som vinet, ungefär.

Tania (5850, 159:-)

Taniga toner av sockervatten. Avslagen päronsoda som domineras av skräpdruvan Müller-Thurgau, vilken allt oftare kallas vid sitt under cover-namn Rivaner. Som om det skulle göra saken bättre.

2015 Black Tower Rivaner (6045, 195:-)

Det ska till ett affärsgeni att plocka ut nästan 200 pix för den här halvtorra soppan, som helt saknar den syra som krävs för jag ska kalla det vin. Snarlikt Tania, men mer aggressivt marknadsfört.

*Kungsträdgårdsgatan i Stockholm, där Systembolagets huvudkontor ligger och i vars källarbunker jag provat alla 142 boxar i ordinarie sortimentet.





Lite socker i boxen så går medicinen ner?


24 maj, 2016 09:55


IMG_0954

 

Life is like a box of wine. You never know what you gonna get.

Ibland kan boxen faktiskt vara riktigt hyfsad, men alltför ofta kriminellt usel.

Efter 142 bag-in-boxviner under årets mest fruktade vinprovning i Systembolagets källare, kan jag konstatera att sockret breder ut sig alltmer. Lådor som tidigare noterats som passabla vardagsviner, har hakats på sockertrenden och är i år alldeles förfärliga.

Socker i röda viner funkar dessutom utmärkt som kamouflage för dålig råvara.

De vita lådorna är inte bättre. Så länge det handlar om torrt vin står man ut. Det är när man ger sig ut i det syrafattiga, halvtorra träsket man är beredd att smälla igen datorn, ge upp provningen, knalla uppför trappan och kliva ut i Kungsträdgården för att ta en besk öl som rent antidot.

Och priserna. Vad tror ni man får för kvalité för 56 kronor flaskan, snittet för de här vinerna? Eller för 36,25 – det är vad den allra billigaste soppan kostar och det är inte oväntat det eviga spanska sorgebarnet Castillo de Gredos (145 kronor för tre liter rött, 149 för det vita).

Vi hade en liten diskussion på provningen, där vi var oeniga om huruvida försäljaren av Gredos borde åtalas för ”försök till grovt vållande av kroppsskada” eller det något mildare ”försök till vållande av kroppsskada.”

Så länge Systembolaget fortsätter ha det här skräpet på hyllorna är det svårt att respektera företagets kampanjer om att dricka lite bättre och lite mindre.

Man kan baklänges räkna ut vad varuvärdet är, när alla pålagor är borträknade. Lite avrundat för Gredos – som för övrigt inte alls är sött, men som belastas av andra felsmaker:

Först 30 kronor väck i moms, därefter 75 spänn i alkoholskatt och så tar den ena mellanhanden (Systembolaget) en tia för besväret att hantera försäljningen. Totalt 115 kronor. Redan där är vi alltså nere i tio kronor litern. Dessutom ska den andra mellanhanden (importören) tjäna en hacka – efter det att transport, emballage och övriga omkostnader är betalda. Det som blir kvar för själva produktionen kan snarare mätas i ören än i kronor och hur den producenten jobbar i vingården vill du som köper det här vinet inte veta.

Men nu tar vi ljusglimtarna.

Here are the votes from the boxnian jury:

# Un point:

2014 ¿Qué Pasa?

239 kr / Valle Central, Chile / 2023

God doft av Chile, utan att vara överlastat av svartavinbär. Lite kryddighet från Carmenère ger ett schysst budgetvin med lagom tuggmotstånd. Torrt, ganska fylligt, helt okej till grillen som är laddad med kött. Både etiskt och ekologiskt.

# Two points:

2015 Lindemans Chardonnay

229 kr / South Eastern Australia / 16457

Tuggigt, smörigt – men balanserat och utan bitoner från den avsevärda ekningen. Går fint till kyckling och ligger i kvalitetshänseende långt över amerikanska Fetzers kolabomb, till exempel.

# Trois points:

2014 Crozes Hermitage Cave de Tain

279 kr (200 cl) / Rhônedalen, Frankrike / 2189 

Seriöst koooperativ i Tain levererar ursprungstypisk syrah med lite pepprighet och trevlig frukt. Om boxen innehåller samma vin som flaskan (vilken jag oförbehållsamt gillar) är det här ett fynd och … jahaja, det ”fattas” en liter i lådan här.

# Four points:

2015 Monti Garbi Soave

225 kr / Venetien, Italien / 2078 

Har legat etta två år i rad på min vita-lista, men känns i år lite tunnare. Nere på bronsnivå nu. Fortfarande bra syra som stöttar den aptitretande sötman och lite rund fetma från garganegadruvan. Allroundvin som ger bra valuta för pengarna.

# Five points:

2015 Terre de Mistral Reserve Côtes du Rhône Organic

249 kr / Rhônedalen, Frankrike / 10682 

Kan vara det första Rhônevinet – rentav första europeiska rödvinet – från 2015 jag provat. Och om årgången håller vad den här färska boxen lovar, så blir det roligt att dricka CdR från i fjol. Ekologiskt är givetvis inget minus.

# Six points:

2014 Te Kairanga Pinot Noir

199 kr (150 cl) / Marlborough, Nya Zeeland / 6254 

Helgott på halvbox, men tyvärr till helpris. Det är ju pinot noir och sånt går inte att göra både billigt och bra. Härligt fruktig och saftig PN, typisk för Nya Världen. Inget för den som tycker att Bourgogne är enda stället man kan göra pinot på. Men svårt att ogilla, för den som omfamnar saft och sylt.

# Seven points:

2014 Gnarly Head Old Vine Zin

259 kr / Kalifornien / 6597

Sicken skräll! Amerikansk zinfandel som INTE är översötad. Gamla stockar, rejält och personligt vin med kryddighet döljer sig mitt bland alla likriktade skitviner.

# Eight points:

2015 Two Tracks Sauvignon Blanc

179 kr (150 cl) / Marlborough, Nya Zeeland / 6192

Typisk sauvignon från Marlborough, med generöst tilltagna drag av fläder, nässlor, krusbär och svartavinbärsblad. Lika mycket smak i den här lilla lådan som i många andra treliters. Märkligt att tappdatum på provboxen var över ett år gammal, men vinet höll ihop alldeles utmärkt.

# Ten points:

2015 Côtes-du-Rhône Reserve

249 kr / Rhônedalen, Frankrike / 6018

Inte olikt Terre de Mistral, men ännu lite tuffare. Eldigt, fruktsyrligt med saftiga, mörka bär, en matvänlig GSM-blandning. Producenten heter Pellerin, i många år en bubblare just utanför pallen i det här boxtestet. Om någon påstod att det här var ett Châteauneuf-du-Pape, hade jag inte vågat sätta många kronor på att det var en lögn.

# And finally, douze points from the boxnian jury go to:

2015 Les Fumées Blanches Sauvignon Blanc

235 kr / Frankrike / 22139

Kan inte påminna mig att någon box tidigare utklassat konkurrenterna såhär grovt. Fräscht, intagande, väl avvägd sauvignon blanc utan några bitoner. Trots det diffusa ursprunget ”Frankrike” tycks det vara gjort med omsorg. Bra sommarvin, med eller utan lätt mat på bordet.