Blanc de Blanc inte bara bling-bling


17 oktober, 2016 08:00


Ostronakademien

”Speciellt framtagen” och ”noggrant utvald” – någon mer än jag som osäkrar sin pistol, när de här marknadsföringsflosklerna kommer på tal?

Man kan knappast påstå att champagnen Pertois-Moriset Grand Réserve Brut Grand Cru blanc de blancs någonsin blivit ”speciellt framtagen” för ostron  – däremot köper jag lätt att den är noggrant utvald i dag.

Utvald av importören Peter Wirnäs, nämligen. En man galen i ostron.

 

Bubblet i fråga är så noggrant utvalt att det säljs under etiketten Champagne Ostronakademien – och Pertois-Moriset är en såpass liten odlare (18 hektar), att när man i torsdags fick hem en ny elektrisk traktor till gården, tog vinmakaren Vincent Bauchet en bild på maskinen och lade stolt ut på sin Facebooksida.
Det skulle knappast Moët & Chandon göra.

 

Så vad är det vi får i glaset, som är så förbaskat bra till ostron?

Dels är det en blanc de blancs-champagne, det vill säga 100% chardonnay, med en syra som är rakbladsvass.

Dels handlar det om druvor från Le Mesnil, den ädlaste av alla byar i Côte de Blancs, där varenda druva är klassad som grand cru.

 

Ta lika delar av ovanstående och låt en liten, omsorgsfull RM-odlare (Récoltant Manipulant, alltså en sån som bara hanterar egna druvor och inte köper) sköta produktionen, så blir det oftast ett lysande resultat.

 

Huvuddelen av vinet i flaskan är från 2011 och så här fem år efter skörd börjar vinet visa lite mognad. För blanc de blanc-champagner, framför allt från Le Mesnil, betyder det att toner av citrus och ljus choklad (jag brukar sniffa drag av romerska bågar i glaset) börjar utvecklas.

Till ostron som äts au naturel, är den typen av skumpa svårslagen. Man behöver inte ens droppa över citron, eftersom champagnen i sig bjuder på den effekten. Helst ska molluskerna förstås vara svenska, av arten ostrea edulis.
Om man däremot tänker joxa med ostronen; pochera, gratinera eller på annat sätt kamouflera, kan det passa bättre med en fläskigare champagne med mycket pinot noir i sig. Eller till och med ett fatlagrat chardonnay.

Och då duger vanliga fin de claire-ostron utmärkt.

 

Champagne Ostronakademien Grand Cru Blanc de Blancs har artikelnummer 82901 och kostar 299 kr. Kan beställas här.

 

  1. Ostronakademien är en ideell förening, grundad 2004, som arbetar för att öka kunskapen och intresset för det svenska ostronet Ostrea Edulis. ChampagneHuset och Ostronakademien lanserar Champagne Ostronakademien, med föreningens logotyp på buteljen. Varje år i Grebbestad hålls EM i Ostronöppning och Ostronets Dag. Läs mer på
    www.ostronakademien.se

 

 

 

 





Döm inte hunden efter håren


21 juli, 2016 15:27


Other Peoples Pinot

 

Om ett skönmålat yttre vore avgörande anledning att köpa vin, skulle O.P.P. inte säljas i särskilt många exemplar.

(Vem minns inte 90-talets lockvara på danska Brugsen eller om det var Køpmand: ”Ta fire for hundrede kroner!”; präglad butelj, gräll etikett med blommor, blad, druvor, korsvirkeshus, storkar, katter, you name it …

Flaskan påstods innehålla god pinot gris från Alsace, men befanns vid en provsmakning hålla en kvalité som inte ens den mest välmutade inköpare på Systembolaget hade släppt över tröskeln.

Med O.P.P. är det tvärtom. Etiketten skulle kunna vara ritad av en sexåring som fått uppgiften att med svart filtpenna fylla tre bokstäver utan att rita utanför konturerna.

Men innehållet är strålande.

O.P.P betyder ”Other People’s Pinot” och görs av vingården Mouton Noir i Oregon. Mannen bakom verket heter André Hueston Mack, Texasbördig mästersommelier – och om honom kan ni läsa lite mer på den här sajten.

O.P.P. är nämligen ”Veckans vin” hos Göteborgs Vinhus, vilket inte betyder att det är en stapelvara i budgetklass – däremot alltid en kvalitetsprodukt väl värd priset.

Jag blev förtjust i O.P.P redan för halvannat år sedan, då jag provade årgång 2013. Fann det typiskt Oregon-pinot, med mer stramhet än Kalifornien, men mindre än Bourgogne. 2014 års upplaga är nog lite fruktigare, lite mer publik, lite mer California Dreamin’ än Bourgogne.

För 179 kronor får du i vilket fall som helst ett lysande instegsvin till den tjusiga pinot noir-världen. Passar till väldigt mycket, men allra bäst till anka.

Beställ här.





Tack för nicken, Ronaldo – Där slapp vi cawl & rarebit


7 juli, 2016 17:33


Yngsta dottern föreslog i går eftermiddag en Grand final-middag på söndag – en ”minst trerätters med mat från de länder som spelar EM-final”.
– Kul idé, svarade reptilhjärnan som sitter mellan mina öron. Och dottern skickade omedelbart ut inbjudan till alla syskon med respektive.
Men vänta nu … walesisk mat? Har bara åkt rakt igenom landet en enda gång. I ösregn, på väg från ett färjeläge till England, utan att stanna ens för en trekantig sandwich. Måste googla. Inte var det upplyftande.

Så tack för den magnifika nicken, Ronaldo. Nu slipper vi Welsh rarebit, cawl och bara brith.

I stället blir det … hm, sardiner, bacalhau och musselfläsk?
En Schweinshaxe eller confit de canard får rädda söndagsmiddagen.

Men om det portugisiska köket är nättopp lika uselt som det walesiska (och då pratar vi om traditional cuisine), får Portugal gärna bidra med lite vin.

En Alvarinho Contacto (6707) är ett strålande vin med fräschör, syra och överraskande kraft. Håller såväl till fransk bouillabaisse som till tysk Bratwurst mit Sauerkraut. 119 spänn är ett märkvärdigt lågt pris för detta välgjorda, aningen ekade och ännu oupptäckta vin från det pånyttfödda Vinho Verde-distriktet i norra Portugal. Finns i många av Systemets butiker.

Blir det läggmatch i kväll (det vill säga tysk seger, det vill säga fläsklägg på söndag), är mitt bästa dryckalternativ den beskaste av tysk lager: Jever!

Vinner däremot Frankrike semifinalen, ska vi para ihop ankan med ett pinot noir från Bourgogne. Men de äro antingen sura och alltför unga, eller ouppnåeligt dyra (och dessutom icke lagerförda i standardbutiker).
Undantaget är 2014 Cuvée Margot från Olivier Leflaive (5447, 159:-).

Fullt drickbart redan nu och med det rätta borugogonestuket.

Till desserten avnjuter vi återigen ett obegripligt billigt portugisiskt sötvin:

2013 Bacalhoa Moscatel de Setúbal (8011, 109:-). Massor av kolaknäck, honungstoner och torkad frukt. Lång eftersmak som räcker över både förlängning och straffsparkar.

 





Rött vin att inte få ont i huvudet av.


29 juni, 2016 13:31


cocoriko -15 flaska

 

På en av alla dessa tillställningar som börjar stelt och städat men slutar med mera vingel än mingel och med nästan bara sje-ljud och vokaler, berättade en välförfriskad deltagare att hen alltid fick ont i huvudet av vit chardonnay.

”Ajdå, det låter inte bra”, sa jag – och kunde förstås inte låta bli att fråga hur det förhöll sig med huvudvärk och röd chardonnay.

”Inga problem allsch”, förkunnade deltagaren utan att notera den spefulla tonen i frågan.

Vi lät diskussionen stanna där, men den är ett skojigt minne.

Jag har aldrig hört talas om vindrickare som får ont i skallen av vitt vin, men klarar rött. Tvärtom är däremot mycket vanligt – och denna trista åkomma ska man ta på allvar och inte vifta bort med ett ”det beror väl på att du druckit för mycket”, för så är det nödvändigtvis inte.

Tanninerna i rödvinets skal och kärnor kan ta styggt på överkänsliga – och detta redan i små doser.

Så vad gör man?

Ja, inte ger man upp kampen och väljer bara vitt, om man nu tänkt sig servera rött till köttet (eller fisken, för den delen). Men det går att hitta röda, bäriga viner gjorda på tanninfattiga druvor.

Pinot noir (från Bourgogne, USA:s västkust, eller Nya Zeeland), gamay (Beaujolais) och cabernet franc (Loiredalen) är klart skonsammare än de tuffa cabernet sauvignon, syrah, grenache och tempranillo.

Eller varför inte piquepoul noir från Langudeoc i södra Frankrike?

Namnet betyder precis vad det låter som; pique är franska picka och poul är kortform för poulet (höna).

Vinet är per definition rött, men så ljust och bärigt att det kan tas för ett mörkt rosé. Stilen är helt lik det som tillverkas i Beaujolais. Ljust, bärigt, syrligt, med toner av jordgubbe, smultron och röda vinbär.

Värt att prova för känsliga skallar, rädda för rödvinets avigsidor, men som ändå vill ha rött i glaset när det serveras kött.

Rekommenderas även till mera hårdhudade vindrickare.

Men utbudet av röd piquepoul är inte outsinligt. Druvan odlas bara på 400 hektar i hela världen.

Producenten Domaine La Grangette utanför Montpellier är ensam om att göra piquepoul i alla tre färgvarianterna – och som av en händelse finns det röda vinet nu att beställa via Systembolaget.

Artikelnumret är 73300, priset 159 kr.
Och namnet på vinet är CocoriKo! Vad det betyder kan var och en räkna ut utan att jag skriver det på näbben på er, eller hur?

Domaine la Grangette drivs av det unga paret Christelle och Michele. De är den enda vingården i Languedoc som gör både vitt, rött och rosé på druvan Piquepoul. I våras så fick i tävlingen Grands Vins du Languedoc guldmedalj för både Poule de Pic och CocoriKo!

Domaine la Grangette drivs av det unga paret Christelle och Michele. De är den enda vingården i Languedoc som gör både vitt, rött och rosé på druvan Piquepoul. I våras så fick de guldmedalj i tävlingen Grands Vins du Languedoc, för både Poule de Pic och CocoriKo!





Ett adelsmärke från Oregon i stan


11 april, 2016 14:51


david_adelsheim

David Adelsheim är inte en särskilt högrest man, men när det kommer till vinmakning är han en gigant i Oregon.

Och ganska stor i Göteborg.

– Det är märkligt det där, säger Mr Adelsheim. Gothenburg, Sweden är det ställe i världen utanför Oregon, US, där mina viner är mest kända. Vilken restaurang jag än besöker i den här stan, så finns de på hyllan.

Orsakerna kan vara flera, men vi kokar ner dem till att

1) mannen gör strålande viner,

2) importören Kenneth Gustavsson på Finewines gör ett grovt jobb med att sälja in dem, och

3) någon lokal vinskribent med faiblesse för god pinot noir har mer än en gång levererat översvallande omdömen om vinerna.

Det är alltså Pinot Noir det handlar om. I vissa fall tämligen kostsam Pinot Noir, dessutom.

David Adelsheim är mitt i en nästan månadslång Europaturné för att missionera om sin Pinot (och framför allt försöka få tyskarna att begripa sig på den).

Den 8e mars höll han en soaré, med provning och middag, på restaurang Atelier högst upp i Palacehuset och vi tjôtade en stund före maten.

# Om delstaten Oregon som en mycket ung vinregion:

– Oregons vinhistoria är bara 50 år. Delstaten första vingård anlades i mitten av 60-talet. När vi köpte vår första plätt 1971 var vi nummer nio. I dag finns 676 vingårdar i Oregon.

# Om att Pinot Noir fullständigt dominerar distriktet där Adelsheim verkar:

– Willamette Valley är planterat med 70% pinot noir. Så stor andel av en enda druva har inget annat vindistrikt i hela världen, påstod David Adelsheim (och jag försökte spontant komma på ett annat distrikt och beslå honom med lögn, men gick bet).

# Om att varenda årgång tycks bli en aning varmare än den förra:

– Är jag orolig? Ja, jag är orolig. Men worst case scenario är att vi får göra kalifornisk pinot noir i framtiden, sade vinmakare Adelsheim med en lätt axelryckning.

– Och i Kalifornien får de väl söka sig till en annan bransch.

Eller odla syrah …, sade jag

– Eller odla syrah, upprepade David Adelsheim och där anade jag en lätt grimas (som vore det Miles Raymond/Paul Giamatti i Sideways som talade – fast i den filmen riktades avskyn mot en annan varm druva: ”I am not drinking any fucking merlot!”).

# Om att ”göra Bourgogne” i Oregon:

– För att göra Bourgogne, måste man finnas i Bourgogne. Men visst, jag gör oerhört mycket hellre något som kan uppfattas som Bourgogne än jag gör syltig Pinot Noir i kalifornisk stil.

PROVADE VINER:

# Willamette Valley Pinot Gris 2014

179 kr, privatimport

Ett så gott som kruttorrt Pinot Gris (mindre än 2 gram restsocker, enligt Adelsheim) – ljusår ifrån de vanliga alsacerna, som ofta slänger in en lite flabbig sötma på köpet.

Friskt, fräscht med mineralton och ett uns av beska i eftersmaken.

Funkar bra till ostron, skaldjur och som apéritif.

Dock inget vin man går och längtar efter så att man kan dö. Prislappen försvaras av en hög kuriosafaktor (för hand upp, den som hört talas om Pinot Gris från Oregon förut).

#  Willamette Valley Pinot Noir 2013

319 kr, art.nr 73000 (BS)

Doftar och smakar som ”ung bourgogne”, med alla bitar i puzzlet på rätt ställe. Jordgubb, check. Hallon, check. Smultron, check – och så ett snabbt drag med svartpepparkvarnen över alltihop.

Vi åt en liten råbiff till, vilket lyfte vinet, som kräver ett tilltugg för att inte smaka för rått och ungt.

Låt vinet växa till sig något år i källare.

# Elisabeth’s Reserve Pinot Noir 2012

399 kr, privatimport

Läcker, fullmatad, välbalanserad Nya världen-pinot, med generösa doser av röda bär från elva vingårdslägen. Ett vin jag gärna skulle njuta bara som det är, utan mat.

Bortsett från vissa geografiska aspekter befinner vi oss med det här vinet exakt där Lill Lindfors är, med sin gamla dänga

”Om jag blir rik nån gång

så ska jag köpa en hel låda

av franskt bourgognevin för då,

då har jag råd …”

Kul kuriosagrej om det här vinet är att det är bannlyst från Systembolaget på grund av etiketten, med en teckning av David Adelsheims dotter Elisabeth. Sysemets regler säger att personer ”som ser ut att vara” under 25 år inte får förekomma på etiketter.

”She’s 34, God damn it!”, suckade pappa Adelsheim, som ibland har svårt att förstå det svenska Systemet.

Nåväl, därav skälet till att vinet endast kan köpas via privatimport. Men det är väl värt mödan.

# Ribbon Springs Vineyard Pinot Noir 2013

699 kr, art. nr 71087 (BS)

Om ordet ”rasrent” inte vore så politiskt laddat, skulle jag skriva så om det här lysande single vineyardvinet. Visserligen alldeles för ungt i dag (ska ni prompt dricka det nu, så är dekantering nödvändigt), men med potential att blomma upp till ett extraordinärt pinot noir om … fem år? Sju? Tio?

Kvintessensen av Pinot Noir från Oregon. Châpeau!

Köket på Atelier fattade vad som krävdes här och serverade en bit ankbröstfilé med anklevercrème och – viktigast av allt – några klottar syrligt lingonmos, vilket tillsammans lyfte vinet till en höjd det knappast nått med annat, tamare käk. Snygg adaption.

Deglacé ”Icewine” Pinot Noir 2012

349 kr (375 ml), art. nr 72730

Tja, ni ser citattecknen – det här är inget Eiswein, utan frysta druvor som pressats till ett ganska udda, men mycket personligt dessertvin. ”Bara” 23 gram socker, men med en känsla av att vara åtskilligt sötare. En stadig syra ger ryggrad åt vinet som är strålande till exempelvis chokladganache, semifreddo på crème fraiche och lite smuligt gojs enligt rådande efterrättsmode.