Bulgarisk höst – Den kan man stå ut med


24 oktober, 2016 08:00


IMG_3924

Det är inte ofta jag blir entusiastisk över ett vin från Bulgarien.
Det är, om sanningen ska fram, inte ofta jag blir entusiastisk över någonting från Bulgarien.
Okej, jag kan erkänna att jag åtskilliga gånger motvilligt beundrat Hristo Stoitjkov. Sicken lirare, sicken skådis!
Frisparken mot Tyskland i VM-kvarten 1994 gav honom välförtjänt Ballon d’Or, men han fick märkligt nog aldrig någon Oscar trots en livslång karriär i filmningens tjänst.

Men nu var det vin det skulle handla om.
Inte ens i ungdomen, med den knappa ekonomi vi hade som beväringar och studenter, tyckte vi att dåtidens bulgariska representant på Bolaget, Sophia Cabernet Sauvignon, var prisvärd. Detta trots att vinet kostade obetydligt mer än den magra dagspeng Kronan eller CSN försåg oss med.
Det var under en tid, då planhushållning var den enda kända – och därför självklara – modellen, när det kom till vinproduktion (och alla annan produktion också). Det blev inget bra vin.

Det är lite annorlunda nu. Sök på ”Bulgarien” på Systemets nätsida och du skall finna att över hälften av de två dussin viner som redovisas där, kostar en bra bit över 100 kronor – och då talar vi om flaskor och inte boxar.
Nåja, de fyra vinerna i det ordinarie sortimentet klarar sig med en hårsmån över gränsen för what we in Sweden kallar skräp, men i beställningssortimentet finns några pärlor.

En av dessa pärlor är 2011 Orbelus prima. För 189 kronor får du ett ekologiskt, köttigt, fatigt, ännu tanninrikt rött vin, från regionen Strumadalen (Struma är en flod som rinner ner i Grekland och så småningom ut i Egeiska havet, har inget med förstorad sköldkörtel att göra).
Man skulle kunna ta vinet för en bordeaux, eftersom det bär tydliga drag av huvuddruvan cabernet sauvignon (33%). Lägg därtill 27% merlot och 6% petit verdot.
Absolut bordeaux, alltså! Om det inte vore för nåt annat som skavde …
Med den lokala druvan melnik (18%), plus syrah (12%) och primitivo (4%) blir facit ett annat. Lite kryddigt, lite udda, mycket intressant. Ett riktigt maffigt rödtjut att möta hösten med.

Drick Orbelus Prima till en mustig gryta på en blandning av nöt- eller viltkött och rökt fläsk. Med svamp, lök och tomatpuré i koket blir kombinationen en succé bland gryt- och vingillare.
Och till grytan serveras naturligtvis bulgur. Vad trodde ni?

2011 Orbelus Prima har artikelnummer 72204, kostar som sagt 189 kronor och kan beställas här.





Nu Ser Vi Fram emot nästa fest


4 oktober, 2016 13:00


Inger Wirnäs

Ännu en Vinfestival i regi av Göteborgs Vinhus till ända.

Utan trängsel och utan vare sig mycket möda eller stort besvär slog tolv importörer sina fina viner i glasen och lät 300 besökare sig lustiga vara på Posthotellet i Göteborg.

Tillställningen blir alltmer lik en stor familj som träffas på ett gigantiskt cocktailparty (fast med vin i stället för drinkar) två söndagar om året. Handslag och igenkännande nickar hit och dit präglar evenemanget.

Den här festivalen är alldeles lagom. Fem timmar med viner av förbluffande hög kvalité.

Små importörer som går smalt och på djupet med precision är allt bra mycket roligare än såna som satsar grunt och med en spridning som en hagelsvärm.

 

Att utse favoritvinerna är inte lätt, men den ”2015 Auf der Mauer” från Dr. Bassemann Jordan, såld av Rudolf Good Life, är svårslagen. Tre olika Grosses Gewächs i samma flaska är syramagi och fruktorgie. 279 spänn, ”bara att köpa” som Bengan sa.

Veckans vin, 2014 Rochioli Estate Chardonnay, från Russian River är ett precisionsarbete väl värd sina 375 kronor. Slår det mesta från Meursault och Montrachet i Bourgogne som kostar det dubbla. Läs lite mer nån annanstans i den här bloggen om du tvekar att köpa.

 

Rochioli är Veckans Vin och ett av de absolut bästa på festivalen.

Rochioli är Veckans Vin och ett av de absolut bästa på festivalen.

 

Importören Bonda, som står för Bo+N+Da, det vill säga fadern Bo, sonen Niklas och det hela efternamnet Dahlström hade naturligtvis med sig supertoscanaren ”2011 Valle del Sogno” (Drömmens dal) från den lilla, knappt kända men naggande goda producenten Brancatelli.

 

Nick Öfwerman, i vanliga fall känd i Göteborg som Monsieur Rosé, presenterade inte bara ett passabelt, utan ett rent njutbart stilla vin på min bogeydruva xarel-lo.

 

Paret Peter och Inger Wirnäs, som driver Champagnehuset, snålar inte på bubblorna. Hällde generöst från 2008:orna Pertois-Moriset och Vincent-Joudart. Bara de där två glasen var värda inträdesbiljetten på 350 kronor.

 

Nya medlemmarna i Vinhuset, Winestories och Stallbacka, presenterade smala, högklassiga, nya bekantskaper från Katalonien respektive Veneto.

 

Mario Armano importerar kroatiska viner. "I motvind", säger han. Vi har fördomar om Balkan.

Mario Armano importerar kroatiska viner. ”I motvind”, säger han. Vi har fördomar om Balkan.

 

Men mest förtjust blev jag, precis som i våras, av Armano’s istriska supercuvée. Så här skrev jag i april och det omdömet står fast:

2009 Super Istrian Cuvée (Roxanich)

Istrien, Kroatien

40% cabernet sauvignon / 40% merlot / 20% borgonja

349 kr (art. nr. 75354)

Törs du satsa 350 spänn på ett kroatiskt vin? Gör du det, är risken stor att du blir fast. Med två klassiska bordeauxdruvor och en inhemsk har producenten Roxanich lagat ett underbart köttvin som väl lever upp till det förpliktigande namnet. Här spänner smakerna över hela Europa från väst till öst, med svartavinbär, vanilj, svartpeppar öreter, körsbär och kryddnejlika. Fyra år på ekfat har satt sina spår – men vinet är absolut inte överekat.

 

Ni som inte var där: bli medlem i Göteborgs Vinhus (gratis) och kom på nästa Festival. Fattar inte att man har råd att låta bli.

 Susanna Andersson och Marco Maraschi vid sitt bord. Specialite: Friuli och Sicilien. Norr och söder i Italien.


Susanna Andersson och Marco Maraschi vid sitt bord. Specialite: Friuli och Sicilien. Norr och söder i Italien. Vinet i Marcos händer är det rasande goda mousserande 2013 Nui Champeonise, gjort på lokala druvan verduzzo Friulano.





Rochioli och Hummer Garanterat Kvällens Clou


3 oktober, 2016 09:13


Hummer

Hummertiderna är här och med dem måste ett av världens minsta I-landsproblem lyftas. Vilket vin ska vi dricka till hummern?

För att inte förvirra folket på ostkusten bör här påpekas att hummer är färskvara. Den fiskas med premiär första måndagen efter 20 september varje år.

Tina är således ett redskap man fångar hummern i – och inget man ska göra med den, efter att ha plockat upp den i form av isglass ur en frysdisk.

Skillnaden mellan färsk svensk och fryst från exempelvis Maine är så himmelsvid att jag gärna avstår tio amerikaner för att få njuta en svensk.

 

Samma sak med vin till hummer – det måste matcha. Och då får det kosta lite.

Till naturell hummer, med bara en droppe citron som krydda, dricker vi ett högsyrligt vin, utan fatlagring. Champagne, riesling, chablis, sauvignon blanc eller albarino sitter där som en mitra.

 

Men veckans vin är Rochioli Chardonnay, en fatlagrad kalifornisk pärla, där de rostade ekfatstonerna dansar jitterbugg i gommen. Smöret, hasselnötterna och citrusfrukten i perfekt kombination och balans, gör vinet till en allvarlig konkurrent till de stora chardonnayerna, från t ex Kistler, Marimar Torres, eller Château Montelena, det senare vinet känt för att sopa mattan med alla berömda bourgogner i The Paris Tasting 1976 (skildrad med stor konstnärlig frihet i filmen Bottle Shock 2008).

 

Så hur hanterar man hummern till det här kraftpaketet till chardonnay?

Jo, då får vi jobba lite.

Lobster Thermidor, där man gratinerar hummerkött, äggula, ost, svamp, grädde och cognac är en fenomenal rätt, som gör en kalifornisk, fatlagrad chardonnay rättvisa.

Hackor är heller inte vad en Lobster Mornay går av för. Mornay sauce är en béchamelsås med gryuèreost, som hälls över hummern i gratängvärme.

 

Ni som bevistade Göteborgs Vinhus Vinfestival på Posthotellet i går, fick – om ni höll er framme – chansen att prova 2014 Rochioli Chardonnay. Men det kom 300 pers till Post och någon missade säkert det här vinet bland allt annat godis.

 

Men vinet kan beställas här. Det kostar 375 kronor och har artikelnummer 78710.

 





Ekologiskt supervin, till drömpris


27 september, 2016 07:21


Giuseppe och Cathrine Brancatelli_72_H800px

”Veckans vin” bär det poetiska namnet Valle del Sogno – Drömmens dal  – och ett besök på Azienda Agricola Brancatelli, där vinet produceras, är värt om inte en egen resa så i alla fall en omväg, ifall ni befinner er i trakten.

Toscana, alltså.

 

Om man kör söderut från Bolgheri, med berömda så kallade supertoscanare som Ornellaia, Sassicaia och Guado al Tasso kommer man efter någon kvart ner på det toscanska plattlandet. Inte en vinplanta i sikte, bara majs, pumpa, melon och kål syns på fälten utmed det Tyrrenska havet.

Så plötsligt, i en krök strax innan man når den tämligen charmlösa lilla staden Riotorto, ligger en ensam vingård. Det är lätt att missa Azienda Agricola Brancatelli.

Men den som är uppmärksam, hungrig, vinsugen och lite less på Strada Provinziale 21 svänger av och välkomnas av Giuseppe och Cathrine Brancatelli.

Här driver det italiensk-irländska paret ett litet pensionat, serverar traditionell lokal mat (lasagnen skulle jag kunna mörda för!) och producerar sina egna, rakt igenom ekologiska, supertoscanare, det vill säga italienskt vin gjort på franska druvsorter.

 

Bordeauxdruvorna cabernet sauvignon, cabernet franc, merlot och petit verdot varvas med lite Rhônedalen (syrah) samt lokal sangiovese för rött vin. Gårdens vita vin görs däremot på den lokala druvan ansonica och har en anstrykning av det närliggande Medelhavets sälta. Det vidunderliga rosévinet, som snarare är orange än rosa, görs på aleatico.

 

Vägen till Azienda Agricola Brancatelli var krokig för paret Cathrine/Giuseppe. De träffades som fattiga studenter i Holland och så småningom började de driva krog i Amsterdam.

Men Giuseppe, med sicilianska rötter, längtade hem till Italien. Drömmen om en egen vingård malde.

  • I sex år letade jag efter den perfekta platsen för att kunna producera det vin jag ville. Till slut hittade jag den. Här! säger han och slår ut med handen över det land han köpte och där ingen i modern tid (och kanske inte ens etruskerna, som bodde här för tretusen år sedan) kommit på tanken att odla vindruvor före honom.

 

Vansinne? Norra Maremma, som en gång var en lerig träskmark härjad av malaria, är inte precis känt för att leverera samma kvalitet som mera höglänta Bolgheri. Men Giuseppe Brancatellis analys av jorden nere i Corniadalen visade sig stämma.

År 2000 köpte paret Brancatelli vingården och planterade sina första vinstockar. Sex år senare byggde de gårdshuset, affären expanderade med pensionat och restaurang – och i dag odlas druvor på 20 hektar, som ger ekologiska viner av förbluffande hög klass.

Valle del Cornia blev Giuseppe Brancatellis Valle del Sogno – Drömmens dal.

 

2011 Valle del Sogno är gjort på 80% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc. Vinet har legat på ekfat i 18 månader. Det är ekologiskt odlat, kostar 289 kronor, har artikelnummer 74313 på Systembolaget och kan beställas här.





Ett skitjobb, men någon måste osv…


23 september, 2016 14:07


Bra-bubbel-2016

 

Vi är ett par gubbar som vaknade med rejält ont i huvet i morse.

Inte i hela huvet, men inuti hålet där man häller kaffe för att vakna till sans på morgnarna.

Två hela dagars provning av mousserande vin och champagne sätter nämligen sina spår i käften. Ilande tandhalsar, vittrande emalj och en allmänt värkande munhåla – symptom som tillsammans omöjliggör tandborstning under ett par dagar framöver – är baksidan av privilegiet att få testa Systembolagets hela butiksutbud av bubbel, plus en stor del av beställningssortimentets.

 

Drygt 250 sorter blev grundligt gurglade och spottade. Priser från en dryg femtilapp till femtonhundra, kvalitet från träskets botten till absolut världsklass, socker och slisk, syra och stringens.

Det är rätt märkligt vad det rör sig uppåt och neråt på den här speciella spottmarknaden. Att vanemässigt hålla fast vid samma märke år efter år, visar sig vid varje sådan här provning vara en usel idé.

 

Ett utförligt och genomtänkt besked om bästa respektive sämsta köp kommer i en papperstidning och/eller på en nätsida när dig, när det börjar lacka mot jul.

Men för dig som är sugen på bubblande vin året runt (och vem är inte det?), kommer här en spontanrapsodi av oerhört prisvärt bubbel:

 

ORDINARIE SORTIMENTET

2015 Carrington Vintage Brut (7748, 69 kr)

Australien

Lite övertydlig persikoton, annars helt okej. Priset är så man gnuggar sig i ögonen.

 

Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir

Sydafrika (7889, 99 kr)

En anings rökpuff, på sydafrikanskt manér, höjer det här till billig champagneklass.

 

2011 Rotari Brut Riserva

Italien  (7567, 109 kr)

Som vanligt väldigt bra, stabilt med alla bitar på plats, trots ett generellt svagt år.

 

2002 Palmer & Co Vintage Brut

Champagne (7867, 829 kr, 150 cl)

Härlig näsa med toner av smörstekt brioche och nötter. Åttahundra är fullt rimligt för en festflaska av den här magnituden. Slår flera av de mera prestigefulla märkena, som kostar mer för en vanlig helbutelj.

 

2006 Henriot Millésime Brut

Champagne (7789, 549 kr)

Bäst av nollsexorna, och där räknar vi till exempel in Dompan för två och en halv gånger pengarna. Henriot är rund, brödig, mysig. Har allt en högklassig chmpagne ska ha.

 

BESTÄLLNINGSSORTIMENTET

2004 H. Blin Brut Millésimé

Champagne (77742, 379 kr)

Spännande – och för mig hittills obekant – odlare i Marnedalen, vilket implicit betyder stor del av den överaxelnsedda tredjedruvan i Champagne, pinot meunier. Men oj, vilken fin frukt och härlig rondör.

 

 

 

 

 





1 2