Så slipper du stå med skägget i brevlådan


21 november, 2016 16:56


FX Pichlers nya vineri reser sig ur jorden. Läckert.

 

Ibland är det läge att handla snabbt.

Till exempel med inköpen av vin till de helger som närmar sig med så kallade stormsteg och som plötsligt står för dörren, när du trodde att det var flera veckor kvar.

Jag själv, som borde veta bättre, har också stått där inför gapande tomma champagnehyllor i Systembutiken dagarna före jul och förbannat mitt saktmod.

Hur kul är det att tvingas rycka till sig nåt man inte alls tänkt sig? Hur trevligt är det att bränna fingertopparna, när man tar emot kvittot?
Gott blir det alla gånger, men den sura bismaken är svår att bli av med, om man inte har förmågan att släppa tanken på vad bubblet kostade.

Så handla nu.

 

Men vad ska jag köpa? undrar du.
Du har tur, svarar jag. Jag råkar veta.

I fredags, lanserades två extremt goda champagner på Systemet, för den som tycker att nyårssupén får kosta mer och som är noga med att mat och dryck går någorlunda i takt.

Och som dessutom vill ha något extra gott att skölja undan det förbannade 2016 med, i en förhoppningens skål inför ett bättre 2017.

 

Jag snackar dels om en Blanc de Blancs, dels om en pinot noir-champagne. Båda prestigeprodukter i små hus, till halva priset av de mera namnkunniga storhusens premiumbubblor.

 

2007 Diebolt-Vallois Fleur de Passion

699 kr (nr 91157) 1 200 flaskor. Säljs i Nordstan.

Diebolt-Vallois är en lite odlare i Côte de Blancs. Jag har aldrig smakat bättre från Cramant, som ligger längst norrut bland byarna på den berömda CdB-sluttningen.

100 procent chardonnay, med kritig jord, vilket ger den speciella krispigheten i vinet. Lägg till lite apelsin, mjölkchoklad och nougattoner och du har den perfekta champagnen till nyårsaftonens ostron och naturella skaldjur.

 

Diebolt vs Bara

 

2005 Paul Bara Comtesse Marie de France

795 kr (nr 99686) 360 flaskor. Säljs i Nordstan.

Paul Bara är King of Bouzy och Bouzy är jämte Ambonnay den by som producerar bäst pinot noir-druvor. Här handlar det om kraft och rondör, snarare än finess. Sida vid sida sopar faktiskt Paul Bara banan med Diebolt-Vallois (det trodde jag inte vid provningen i Systembolagets källarbunker).

Comtesse Marie ska drickas till gratinerad hummer, gräddigare soppor, krispigare anka och fetare fläsk från grisen.

 

Andra bra nyårsviner till rimligt pris är vilket som helst av de tre numren från Domäne Wachau. Österrikiska Wachau är på modet och gör grymt läckra viner, både på riesling och på sin egen druva, Grüner Veltliner.

 

Wachau

 

2015 Riesling Smaragd Singerriedel

199 kr (nr 96048) 840 flaskor.

Hög syra, bra frukt, typisk ”rieslingdruvighet”. Smaragd är den högsta av de tre klasserna i Wachau, som grundar sig på alkoholhalt. Smaragd är minst 12,5%, vilket skvallrar om att det rör sig om lätta viner.

 

2015 Grüner Veltliner Smaragd Kellerberg

199 kr (nr 99755) 840 flaskor.

Lite fetare än rieslingen, vilket gör att jag tänker fågel; kyckling, anka, kalkon eller kanske gås. 14% alkohol är ett intyg på att 2015 var ett extremt gott år i Wachau (liksom på de flesta håll i Europa). Återspeglas i det här vinet. Full mognad, ett uns av restsocker. Och höga Kellerberg är ett av de bästa lägena i Wachau. Fynd.

 

1997 Grüner Veltliner Smaragd Achleiten

299 kr (nr 99873). 540 flaskor.

20 år gammalt – verkligen? Gott, oförskämt piggt och rikt på både syra och frukt. Och inga tråkiga, brunaktiga pigmentförändringar heller i det ljusa vinet. Något att överraska alla Messerschmittar i vinbranschen med. Ingen kan gissa.

Finns även i liten upplaga (54 fl.) på magnum för 589 spänn. Den matematiskt kunnige räknar då snabbt ut att det bli mera vin för pengarna i storbuteljen. Inte vanligt. Men se upp! En av två provflaskor var behäftad med svårartad defekt.

 

Nåväl, inget av vinerna från Domäne Wachau når Wachaus höjdarproducenter Prager, Hirtzberger, Knoll eller FX Pichler till knäna.

2015 Pragers Steinriegl Riesling Federspiel har jag redan hyllat.

Kostar 219 kronor och har artikelnummer 71327. Kan beställas här.

 

 

FX Pichler

Hela Wachau-dalen, 30 kilometer, är ett av Unescos världsarv. Tämligen dött men oerhört vackert om hösten.

 

 

Jag tittade in till FX Pichler i förra veckan och fick prova makalösa viner, där 2015 Grüner Veltliner Smaragd Dürnsteiner Liebernberg utklassade all riesling. Det var en skräll.

”Haben Sie reserviert?”, frågade en anställd när jag ville köpa en låda.

Såpass. Jag svarade sanningsenligt Nein och fick åka tomhänt därifrån.

Borde kanske svarat Ja och ställt till en scen för att min beställning slarvats bort.

Men FX nya, stajlade vineri är ändå magnifikt, där det reser sig som en mörk kloss mitt i vingården. Och Wachau är vackert om hösten.

Så får du tag i något av FX Pichlers viner från 2015 är du att gratulera.

 

 

 

… OCH SÅ EN VARNING

 

Du gillar amarone, ja?
Sagolikt till Tournedos Rossini, finns ingen bättre kombo – och i fredags släpptes två amaroneviner från renommerade firman Masi.

 

2007 Masi Riserva Amarone Costasera Classico

469 kr (nr 99581) 240 flaskor.

Alldeles alldeles underbart! Så här ska ett riktigt amarone smaka. Och så här får det gärna kosta när det är så här gott. Knappt tio år gammalt, ”mitt i fönstret” som vi med minst 1,8 promille jargong i blodet brukar säga. Grymt läcker frukt, massor av mogna körsbär, russin och perfekt balans mellan alkohol, socker och fruktsyra.

 

Amarone

1995 Masi Amarone Costasera Classico

899 kr (nr 99260) 60 flaskor.

När vi vindårar är snälla, skriver vi att vinet ”tappat frukt” om för gamla viner. Här har frukten dunsat i golvet med en krasch. Tror inte ens att man skulle behöva komma med trasa och skurhink efter kraschen, så uttorkat är vinet.

Den här träbiten is no more, it has ceased to be, it’s expired and gone to meet its maker. It’s a stiff. Bereft of life. It rests in peace. Its metabolic processes are now history. This is an ex-wine för nästan tusen spänn.

OK, det handlar om 60 flaskor och de kommer inte att köpas av någon som regelmässigt måste kolla i almanackan hur många dagar det är kvar till den 25:e och fundera på om dessa dagar är fler eller färre än antalet burkar vita bönor i skafferiet.

Du som ändå köper: kom inte och säg att du inte blev varnad.





Bulgarisk höst – Den kan man stå ut med


24 oktober, 2016 08:00


IMG_3924

Det är inte ofta jag blir entusiastisk över ett vin från Bulgarien.
Det är, om sanningen ska fram, inte ofta jag blir entusiastisk över någonting från Bulgarien.
Okej, jag kan erkänna att jag åtskilliga gånger motvilligt beundrat Hristo Stoitjkov. Sicken lirare, sicken skådis!
Frisparken mot Tyskland i VM-kvarten 1994 gav honom välförtjänt Ballon d’Or, men han fick märkligt nog aldrig någon Oscar trots en livslång karriär i filmningens tjänst.

Men nu var det vin det skulle handla om.
Inte ens i ungdomen, med den knappa ekonomi vi hade som beväringar och studenter, tyckte vi att dåtidens bulgariska representant på Bolaget, Sophia Cabernet Sauvignon, var prisvärd. Detta trots att vinet kostade obetydligt mer än den magra dagspeng Kronan eller CSN försåg oss med.
Det var under en tid, då planhushållning var den enda kända – och därför självklara – modellen, när det kom till vinproduktion (och alla annan produktion också). Det blev inget bra vin.

Det är lite annorlunda nu. Sök på ”Bulgarien” på Systemets nätsida och du skall finna att över hälften av de två dussin viner som redovisas där, kostar en bra bit över 100 kronor – och då talar vi om flaskor och inte boxar.
Nåja, de fyra vinerna i det ordinarie sortimentet klarar sig med en hårsmån över gränsen för what we in Sweden kallar skräp, men i beställningssortimentet finns några pärlor.

En av dessa pärlor är 2011 Orbelus prima. För 189 kronor får du ett ekologiskt, köttigt, fatigt, ännu tanninrikt rött vin, från regionen Strumadalen (Struma är en flod som rinner ner i Grekland och så småningom ut i Egeiska havet, har inget med förstorad sköldkörtel att göra).
Man skulle kunna ta vinet för en bordeaux, eftersom det bär tydliga drag av huvuddruvan cabernet sauvignon (33%). Lägg därtill 27% merlot och 6% petit verdot.
Absolut bordeaux, alltså! Om det inte vore för nåt annat som skavde …
Med den lokala druvan melnik (18%), plus syrah (12%) och primitivo (4%) blir facit ett annat. Lite kryddigt, lite udda, mycket intressant. Ett riktigt maffigt rödtjut att möta hösten med.

Drick Orbelus Prima till en mustig gryta på en blandning av nöt- eller viltkött och rökt fläsk. Med svamp, lök och tomatpuré i koket blir kombinationen en succé bland gryt- och vingillare.
Och till grytan serveras naturligtvis bulgur. Vad trodde ni?

2011 Orbelus Prima har artikelnummer 72204, kostar som sagt 189 kronor och kan beställas här.





Tröstpris för dig som blev utan Salon-berusning


1 september, 2016 08:00


Foto: Thomaz Grehn

När korken till en nästan åtta år gammal champagne ser ut så här, är vinet bevisligen nydegorgerat (dvs skilt från sin jästfällning). (Foto:Thomaz Grehn)

 

I morgon blir det måhända köbildning utanför Systembolaget i Nordstan.
24 flaskor av champagnen 2004 Salon Brut Blanc de Blancs ska fördelas så rättvist som möjligt bland sanna aficionados, samlare, sommelierer, spekulerare, stekare, skickebud med uppgift att omsätta insamlade pengar i en present ”till en 50-åring som har allt” – samt andra, som inte är annat än lika delar nyfikna/rika.

3 449 kronor kostar den rara flaskan från Le Mesnil i Côte de Blancs och det är en prislapp som inte går att hantera i termer av prisvärdhet (alltså fynd eller bästa köp etcetera…).

Ibland hör jag folk påstå att ”det kostar en del, men det är inte dyrt med tanke på vad man får för pengarna” – vilket naturligtvis är skitsnack och ett tecken på att man tappat greppet inte bara om ”vanligt folks” ekonomiska förutsättningar utan även om livsvillkoren för den grövre medelklass som har det ”ganska bra ställt”.

Så vad får man för pengarna?

Man får ett glas vin på 12,5 centiliter för 575 spänn, om man är sex som delar flaskan.

Det är dyrt. Punkt.

Men att Salon alltid är magnifikt, perfekt, vanvettigt gott går inte att förneka. Dessutom lagringsbart intill tidens ände.

Således inte för alla, men trots priset är det ingen risk att Salon nollfyra blir en dammsamlare i Systembutikernas hyllor.

2004 är den 39:e årgången som släpps igenom kvalitetsfiltret, sedan perfektionisten Eugène-Aimé Salon lanserade premiärbubblet 1905. Den svenska importören Johan Lidby har fått köpa 600 flaskor, varav 300 gått till Systembolaget. 96 av dem är utlevererade till landets tre finvinbutiker (Sthlm 48, Gbg 24, Malmö 24). Resten går att beställa.

Du som inte känner tillräckligt sug efter att spendera tre och ett halvt papp på en enda flaska skumpa, hur fantastisk den än är, kanske kan tänka dig den första höstmånadens andra bubblande nyhet: 2008 Vincent-Joudart för det i sammanhanget ytterst humana priset 396 kronor.

Aldrig hört talas om Vincent-Joudart?

Inte konstigt alls. V-J är en liten odlare i den (för de flesta) okända byn Fèrebrianges, strax utanför den (för de flesta) okända staden Étoges, i den (för de flesta) okända södra delen av det världsberömda vindistriktet Champagne.

För priset av en flaska 2004 Salon får du alltså åtta 2008 Vincent-Joudart – en jämförelse som vore idiotisk om det ena vinet var lysande och det andra kass. Men så är det inte.

V-J håller vad siffrorna på etiketten lovar, nämligen att 2008 återigen visar mig att året är extraordinärt. Ännu lite grönt, ungdomligt, i slutet av målbrottet. Ge det ett par år och låt de guläppliga tonerna och den ljusa chokladen få lite mera plats i glaset, så blir det ett jättegott vin.

Detta trots att det är gjort på 65% pinot meunier, den förment ”tråkiga” druvan i Champagne. Men det är faktiskt den som ger mest frukt och som ger mognadskänsla åt champagne. Alla vill inte att syran ska klänga sig fast i gomsegel och tungrot när man dricker champagne.

2008 Vincent-Joudart har legat på sin jästfällning i sju år, vilket bevisas av att korken – när man drar upp den – har ungefär samma form som den hade den dag den trycktes ner i buteljen efter degorgeringen (i mars i år).

Ett val mellan åtta flaskor 2008 Vincent-Joudart och en 2004 Salon Brut BldBl är både enkelt och svårt. Ska jag betala själv blir det åtta Vincent-Joudart.

Får jag önska vinet som present blir det lika självklart en enda flaska Salon.

Och ja, jag undrar själv hur jag tänker där.

2008 Vincent-Joudard kostar 396 kronor och har artikelnummer 90234. Börjar säljas på Systembolaget i morgon. Finns i 3 600 flaskor över hela landet.

 





Premiär för två nya kalasviner på Systemet


18 augusti, 2016 10:24


Foto: Thomas Grehn

Hur var det nu hon sa, den klärvoyanta partiledaren: ”Nollåttor är lite vassare…”

Kan bara hålla med. Drygt 16 år in på millenniet blir det för mig alltmer uppenbart att 2008 står för årtusendets hittills godaste årgång i Champagne.

(De flesta experter hävdar att -02 är bäst så här långt och om detta påvliga skägg kan vi tvista i evighet – eller tills den vilsefarna expertisen ger med sig.)

En väldigt läcker representant för bästa årgången är 2008 Vazart-Coquart Special Club Brut Blanc de Blancs. I morgon finns ett drygt hundratal flaskor av detta bubbel på hyllorna i 13 av landets mest kvalitetsdrivna Systembutiker, vilket innebär Nordstan (17 flaskor) och Sisjön (12) för Göteborgs del.

Vazart-Coquart hör hemma i byn Chouilly – och där växer även alla druvorna. Ni som kan er Champagnekarta vet att Chouilly är den nordligaste av de sex Grand Cru-byarna i Côte de blancs, och att vinerna (på uteslutande chardonnay) därifrån blir gräddiga snarare än syravassa.

Special Club-flaskan är ett snillrikt påfund. Små odlare gick samman för att hitta ett sätt att marknadsföra sina bästa viner. Den karakteristiska flaskan känns igen på 20 meters håll och gommen skriker ”Vill ha, vill ha!”

Har hittills aldrig blivit besviken.

Första klunken av -08 Vazart-Coquard SC BldBl gav mig en flashbackresa till barndomens kolsyrade äppeldryck Guldus. Fast torrare. Gusågott!

De gula, något knutna äppeltonerna kommer garanteras att förstärkas och sannolikt kompletteras med mandarin, brioche och nougat, om flaskan får ligga i källare – ty så reagerar blanc de blancs-champagne på tid.

2008 Vazart-Coquard Special Club Blanc de Blancs (nr 95367) kostar 549 kronor. De 144 flaskor som finns kvar i Systembolagets depå kan beställas här.

Låt mig också tipsa om en något enklare nyhet: 2015 Spioenkop Chenin Blanc (90593) för 209 kronor.

Schablonen för chenin blanc är ett tydligt drag av blöta Lovikkavantar på oljefyllt element i lågstadieklassrum – men då pratar vi företrädesvis om de franska vinerna gjorda på cb-druvan, alltså de som kommer från Loiredalen och har några år i källaren bakom sig.

Det här är annorlunda. Ungt, friskt, med samma fjäderlätta arom som känns i näsan när man kör backen ner med takluckan öppen (nercabbat för den som har råd med sån lyx) och in i Gränna.

Alltså päron och polkagris.

I munnen stöter lite andra ljusa citrustoner till, vilket gör vinet till en perfekt altandryck en solig sensommareftermiddag, medan man funderar på vad man ska äta till kvällen.

En sådan dag var det i onsdags.

2015 Spioenkop chenin blanc





Ett vin att köpa men inte dricka


15 augusti, 2016 11:16


Monteraponi

För inte så många år sedan hängde Systembolaget på informationen ”kan lagras”, ”bör lagras” eller ”vinner inte på lagring” på vartenda vin i katalogen.

Det där försvann och jag gissar att det skedde för att någon insiktsfull människa påpekade att luddet i de här anvisningarna var alltför tjockt för att de skulle kunna betraktas som seriösa.

Ett bra råd hade däremot varit ”måste lagras!” på vissa viner, där det inte är självklart hur de ska hanteras. Det är inte alldeles enkelt för konsumenten (och nu syftar jag inte bara på typen ”jag-gillar-gott-vin-och-har-råd-att-köpa-men-kan-ingenting-om-vin”) att avgöra huruvida inköpet klockan 17 kan avnjutas klockan 19.30, vilket är det vanligaste konsumtionsmönstret.

Synd om man kostat på sig 250 spänn och öppnat flaskan, när den borde ha gömts och glömts i källaren i flera år.

Att vin från Bordeaux och Bourgogne undantagslöst bör lagras vet de flesta. Att det mesta från Nya världen kan drickas ungt likaså. Men med Rhônedalen, Rioja, Veneto, Toscana och åtskilliga andra regioner är det lurigare.

En amarone från 2006 är alltid mycket ”äldre” än en barolo från 1996.

2014 Monteraponi Chianti Classico är definitivt ett spara-vin. Inte ens enkel chianti (som t ex min gamla favorit Brolio) ska drickas inom två år från skörd, men chianti classico måste få vila. Inte minst för att 2014 generellt i Chianti Classico-området är en ”svår” årgång, där frukten ligger gömd i en skog av tanniner, grinig syra och gröna toner.

Med några år på rygg i mörker bör vinet rundas av och leverera (ni ser att jag hänger med i nusvenska språket) de toscanska dragen av körsbär, örtig salvia, rosmarin och timjan – däremot inte särskilt mycket ek.

Vinmakaren Michele Briganti – och det här har jag läst mig till, jag har inte besökt den pyttelilla höghöjdsvingården Monteraponi – jobbar bara med jäsning i cementtankar och botti, gigantiska italienska ekliggare som återanvänds. Detta tar ned fattonerna och drar i stället fram ren frukt, syra och smak.

Med andra ord: ett hopplöst vin för den som önskar sig syltig fruktighet i glaset redan i kväll och ingenting särskilt att äta därtill, men ett gott köp för den som har tid att vänta.

En välhängd och grillad bistecca alla fiorentina vore en dröm att sätta tänderna i till det här vinet. Om sisådär fyra-fem år, alltså.

2014 Monteraponi Chianti Classico är ekologiskt, innehåller 95% sangiovese och 5% canaiolo, kostar 256 kronor och har artikelnummer 70466. 

Kan beställas här.





1 2 3 5