Terror på Kings Garden Street*


30 maj, 2016 11:04


Just när du trodde att mardrömmen var över…

På allmän begäran från gode vännen Dag, kommer här listan över de allra sämsta boxvinerna på Systemet. Allra mest smattrar den ilsket röda varningsflaggan för …

Castillo de Gredos Red Wine (12797, 145:-)

Kärnbeskt och styggt i munnen, med en biton som känns direkt ohälsosam. Att ett företag säljer smörjan och samtidigt påstår sig måna om folkhälsan, gör att trovärdigheten rusar mot noll.
En förmildrande omständighet i fallet CdG är att vinet (eller vad man ska kalla det) åtminstone är torrt. Nedanstående röda artiklar diskvalificeras på grund av att den tillsatta sockerhalten är galet hög. Samtliga hamnar i ett slags Coca-Cola Red Wine Championship. En skymf mot varje frisk gom.

2015 Il Barone Rosso (2353, 159:-)

Helt utan stadga, påstås innehålla sangiovese, men känns mest sötbeskt av körsbärskärnor. 9 gram socker per liter.

2015 Zafrica Game Reserve (73224, 169:-)

Lite krutigt, rökigt, typisk sydafrikansk ton. Men med hiskeliga 14 gram socker på det blir det en kvalmig soppa i munnen.

Ruby Zin (76680, 249:-)

Enormt vaniljtyngd doft och på det pudrar vi lite vaniljsocker för att nå upp till  12 gram socker. Vedervärdigt.

2015 Casa Vinironia Appassimento Edizione Oro (2109, 215:-)

Sötbeskt, kvalmigt, vaniljigt … har dom hällt vanillin i jästanken? Finns över huvudtaget ”Casa Vinironia”? Var ligger det i så fall? Eller är det bara en ironisk ordlek i klass med bluff-företaget Negamisi (Is i magen baklänges)?

2015 The Big Zin Zinfandel Old Wines (2360, 199:-)

Typiskt för Apulien, Italiens klack, där man odlar primitivo, som lär vara en klon av det som i Kalifornien är känt som zinfandel. Eftersom zin säljer bättre än prim byter man allt oftare namn på den sockersöta saftsoppan. Kriminellt, om ni frågar mig.

2015 Doppio Passo Primitivo (3204, 239:-)

Allt som heter nåt med passo, passito, appasimento et cetera är skumt. Det här är extremt sött, nästan som ett portvin som är avalkoholiserat och där smaken är borttagen.

2015 The Wanted Zin Zinfandel Old Vines 74659, 249:-)

Wanted, dead or alive. Vad vill man med en låda vin som innehåller 39 gram socker – om inte skada sina köpare?

VITT

Castillo de Gredos White Wine (12798, 149:-)

Det märkliga är att Gredos vita är bättre än jag någonsin upplevt vinet. Ändå är det i princip odrickbart med sin besvärande mix av skurpulver och tuggummiautomat. Och har en mil att vandra innan det når upp till samma nivå som näst sämsta boxen.

California White (6369 179:-)

Harmlöst, doftlöst, smaklöst, meningslöst. Det perfekta vinet för den som inte tycker om vin. Varför betala för något som inte är?

2015 Chill Out Fresh & Fruity Chardonnay (22280, 199:-)

Tvåhundra spänn för en box full med kladd!? No way, José … Too Sweet & Fruity hade varit ett mer passande namn. Hyllorna är fulla med annan chardonnay, av betydligt högre klass. Blunda och peka vart som helst.

2015 Mad House Riesling (6474, 239:-)

Ujuj, så klent. Inte dåligt, men heller inte något annat än … tja, vått. Lite mineralitet, druvighet och syra hade varit klädsamt när man skriver ut ordet riesling på paketet.

2015 Tr3 Apor Halvtorrt vitt vin (5921, 159:-)

Jag läste ett löfte om att apjävlarna skulle försvinna och ersättas av katter. Någon påstod att det var ett aprilskämt – hur kul var det ”skämtet” i så fall? Lika uselt som vinet, ungefär.

Tania (5850, 159:-)

Taniga toner av sockervatten. Avslagen päronsoda som domineras av skräpdruvan Müller-Thurgau, vilken allt oftare kallas vid sitt under cover-namn Rivaner. Som om det skulle göra saken bättre.

2015 Black Tower Rivaner (6045, 195:-)

Det ska till ett affärsgeni att plocka ut nästan 200 pix för den här halvtorra soppan, som helt saknar den syra som krävs för jag ska kalla det vin. Snarlikt Tania, men mer aggressivt marknadsfört.

*Kungsträdgårdsgatan i Stockholm, där Systembolagets huvudkontor ligger och i vars källarbunker jag provat alla 142 boxar i ordinarie sortimentet.





Deutschland über alles


16 maj, 2016 09:35


DSC_0403

I vårt ständiga sökande efter nya gastroupplevelser, håller vi svenskar nu på att etablera något som tyskarna skapat vårliga festivaler av i hundra år.

Sparris och riesling är det nya Kanelbullens dag.

Den som brukar bila i Tyskland så här års, är väl bekant med skyltarna ”Frische Spargeln”, som står utmed vägen i varje by med fler än fyra hus.

Det är en kort och intensiv period. Nu är vi mitt i. Sparrissäsongen startar i mitten av april och bryts abrupt av, likt en sparrisstängel, 24 juni (Johannesdagen).

Den här våren har vi sett osedvanligt många recept på sparris i svenska tidningar – och vi som regelbundet läser vinspalter har tipsats om ännu fler goda rieslingviner.

Rolf Olofsson på restaurang Barrique dukade upp tre olika sparrisrätter och serverade fem helt olika typer av riesling. Alltihop av högsta klass – men vad passar till vad?

Under ledning av vin-nestorn Mats Hoff fick ett 20-tal gäster avnjuta en

2013 Bassermann-Jordan, Auf der Mauer, Riesling trocken

Pfalz, Tyskland

269 kr / art. nr 76051

Skolboksriesling – om boken är på tyska. Makalös precision, perfekt balans mellan den ytterst sparsamma sötman och den knivskarpa syran. Gröna äppeltoner i såväl doft som smak samsas med en ren druvighet. Gillar man inte den torra, tyska riesling-stilen, gillar man nog helt enkelt inte riesling.

Vinet är strålande till såväl sparris med risotto, som sparrissoppa och – naturligtvis – vit A-klassparris med hollandaise. (Det var väl egentligen för detta alla kom på provningen?)

 

2006 Kanta Riesling, Egon Müller

Balhannah Vineyards, Adelaide Hills, Australien

Finns ej i sortimentet

Ett tio år gammalt riesling från Australien – hur smakar det? Jotack, alldeles utmärkt – om man inte låter det stå för länge i glaset, ty då bränner det fast och både doftar och smakar som något kvarglömt i en brödrost.

Men den ikoniske Egon Müllers Oz-vin är urläckert så länge det är fräscht. Doften bjuder enorma toner av petroleum – som en verkstad med en dieselmotor igång i provbänken. I munnen tar mäktiga toner av smörad brioche över, som vore det ett ekigt Meursault vi hade i glaset.

Fräckt vin till fet sparris-risotto med semitorkade tomater. Men övriga sparrisrätter slår vinet effektivt ihjäl.

 

2013 Riesling Schoenenbourg Grand Cru

Domaine Bott-Geyl, Alsace, Frankrike

299 kr / art. nr. 90099

Alsace är rätta regionen och stuket för dig som vill ha din riesling yppig, oljig, lite honungsdoftande och inte med den knivskarpa syraklangen som tyskarna erbjuder. Schoenenbourg är ett av de allra vassaste Grand Cru-bergen i Alsace. Drygt 50 hektar sluttar ner mot stjärnbyn nr 1, Riquewihr, och ägarna till rankorna är flera. Bott-Geyl är kanske den allra bästa.
Kanon tillsammans med  vit sparris och ljummen hollandaise.

 

2013 Riesling Reserve Dry

Hermann J. Wiemer, Finger Lakes, New York State, USA

319 kr / art. nr. 75773

Charmerande, intagande och försvinnande gott. Jag är rätt säker på att det här är New Yorks allra bästa vingård. Dyrast i provningen, men hamnar ändå i strykklass just här. Det här är nämligen inget sparrisriesling – här ska sparringpartnern vara asiatisk mat med hetta. Det är då sockret på 8 gram kommer tlll sin rätt, vilken kan vara en helt vanlig sushi med wasabi och ingefära.

 

2010 Riesling Halbtrocken Kugler

Weinrieder, Niederösterreich, Österrike

231 kr / art. nr. 78550

Nu är vi ganska nära den tyska stilen igen. Snygg syra som backar upp sötman och får kinderna att krulla sig sådär gott på insidan. Ett uns av det där vi gärna kallar ”rökighet” eller ”mineralitet”. Men chanslös mot den pfalziska eleganten för 38 kronor mer. Det här vinet skulle jag välja till den lätt krämiga sparrissoppan, som änna stank av klorofyll.

 





MÄSTERLIGT BUBBEL FRÅN GRAND CRU-BY


8 maj, 2016 13:50


champagne

Det finns en viss risk för att det blir osedvanligt mycket bubblor i den här bloggen ett tag framöver.

Våren, som lika plötsligt som oväntat stormade in, är tydligen här för att stanna en vecka till. Det lovar i alla fall såväl yr.no som smhi.se och dmi.dk – och numera betraktar vi en varm och solig dag som skäl nog att öppna en flaska champagne.

Risken att källaren skulle stå tom inom en snar framtid är ändå försumbar. Så långt har det alltså gått med klimatförändringen.

Så småningom är det dags för många att planera studentkalas och vad dricker man då, om inte bubbel av skiftande slag? Jag lovar att komma med lite goda förslag i olika prisklasser.

I fredags var det nyhetslansering på Systembolaget, där två av de tre bubblarna var riktigt vassa.

Nämligen de här båda:

2010 Roland Champion Special Club

Champagne, Frankrike

chardonnay

429 kr, 97717

Blanc de blancs från Chouilly, där producenten Roland Champion kan kallas mästare. Chouilly är en av de sex grand cru-byarna i Côtes des Blancs, men ligger lite off-road, alldeles utanför Épernays sydöstra infart. Byn levererar krämig och ganska snäll champagne, men här finns lite bitska syror, som bör tämjas i sval källare före konsumtion.

Vinet finns i 2 100 flaskor, fördelat på 54 butiker i landet.

Monte Rossa P.R. Brut Blanc de Blanc

Franciacorta, Italien

Chardonnay

229 kr, 95320

Årgångslös, högsyrlig italienare som är fantastiskt bra. Det blev en diskussion mellan några premolarer och caniner i min gom, om huruvida detta var exklusiv champagne eller bara en standard. Att det skulle vara ett spumante föresvävade ingen av tänderna. Skön citrusdoft, fin frukt med gröna äpplen i högsätet. Nåja, det kostar – men det smakar minst lika bra. Kan drickas omgående.

Bara 600 flaskor finns att slåss om i Systemets tre vinkällarbutiker.





Sauvignon Blanc + Nässelsoppa = Sant


2 maj, 2016 17:23


DSC_0313

Har alltid varit lite svag för sauvignon blanc. Druvan är liksom slagtålig, i den meningen att vinet kan vara riktigt gott även om vinmakeriet kanske inte skett med kirurgisk precision. Den är alltid ett tröstpris i en vinprovning, där det gäller att identifiera druvsorter, eftersom inte ens den mest orutinerade provare missar de typiska fläder-nässel-krusbärsdragen.

Sauvignon blanc är – förutsatt att man undviker de allra billigaste skitvinerna – dessutom sällan besudlad med bitoner, krånglar nästan aldrig i glaset och kräver inte mycket av den som dricker. Druvan är vinvärldens Volvo 740 (med den skillnaden att sauvingon blanc förmodligen i evighet kommer att fortsätta lämna fabriksbandet).

Och manualen finns på massor av språk: franska, tyska, engelska, spanska, italienska, afrikaans, maori …

Befinner vi oss på finkrog och får något skirt, skummigt och gräddigt i den djupa tallriken, förväntar vi oss en elegant sauvignon från Loiredalen, gärna Sancerre.

Men sitter vi utomhus under mörka skyar och i snålblåst (det vill säga normal västkustsommar) och äter typ räkor direkt ur papperspåse, är en sauvignon blanc från nyzeeländska Marlborough ett mycket bättre val. Med sina muskler, sina övertoner av nässlor, svartavinbärsblad och till och med grön paprika klarar vinet även en halvstyv kuling utan att blekna i glaset.

Och däremellan kommer chilensk, amerikansk, tysk, sydafrikansk och bordeaux-sauvignon.

Nässlorna bakom stallet är just nu i perfekt läge, så vi plockar gärna dessa primörer och reder oss en soppa, som vi inbillar oss är gratis. (Vi bortser alltså från toppingen;  en sked crème fraiche, en sked Kalixlöjrom och ett vaktelägg från grannens gård.)

Det är till den här soppan Naturen skapade sauvignon blanc och nu ska vi prova fem sorter från fyra kontinenter och slå fast vilket som är godast.

Först blint – det är alltid roligare så – men i det här fallet får vi tre svar gratis, eftersom tre av glasen vrålar ut sitt ursprung. Då har vi alltså en 50/50-chans att pricka in fem rätt, vilket också sker efter lite sniffande, smackande och hummande. Men det är ingen större bedrift, det är svårare att hitta en trippel på Oddset.

Nåväl, här är resultatet, med min egen ranking av vinerna.

1)

2014 Dr. von Bassermann-Jordan Sauvignon Blanc ”S”

Pfalz, Tyskland

100% sauvignon blanc

349 kr, art. nr 74237 (best. sort.)

Tja, vad säger man … jag säger ”det är väl för jädra typiskt att det vin man plockar som det överlägset godaste också är det överlägset dyraste”.
Ett makalöst bra sauvignon blanc, med elegans utöver det vanliga. Om ni blir förvirrade över ursprunget är ni i gott (mitt) sällskap. Pfalz brukar betyda riesling, riesling och riesling. Och visst har det här vinet mera terroir än druvtypicitet över sig. Lite fatlagring med batonnage (omrörning) har gett vinet rondör och kanske den lilla krutighet som kallas ”fumé” på etiketten.

Det här dricker jag till allt, från nässelsoppa, via ostron till krabba – och till en skål med ostbågar, om det kniper.

2)

2013 Starmont 

Napa Valley, Kalifornien

95% sauvignon blanc / 5% semillon

195 kr, art. nr 79734 (best. sort.)

Finstämd ”vit bdx” från Nya världen, fast där amerikanerna låtit finess gå före textur. Hela famnen full av tropisk frukt från den saftiga sauvignondruvan, som dominerar helt över den försumbara semillontillsatsen. Årgång 2012 (har ej provat) av vinet innehåller tydligen 20% semillon – akta så du inte köper fel!
Nåväl, 2013 är ett rakt igenom strålande vin till skaldjur, ostron, vit fisk – eller att bara sitta och kontemplera med.

 

3)

2012 TWR 

Marlborough, Nya Zeeland

100% sauvignon blanc

191 kr, art. nr 78475 (best. sort.)

TWA utläses Te Whare Ra, en av de äldsta vingårdarna i landet, vilket innebär anor ända sedan 1979. Ett vin att antingen älska eller avstå (förutsatt att det finns något annat att dricka). Vinet är nästan en karikatyr på sauvignon blanc från Marlborough. Förvånansvärt hur man kan trycka i så mycket nässlor, fläderblom, svartavinbärsblad, krusbärssaft och grön paprika i en enda flaska. Men när smackandet är avklarat: icke en biton av kartighet, skurpulver eller vass stjälkbeska. För den som bestämt sig för att prova: tänk koncentration från en magnumflaska Stoneleigh nedtryckt i en helbutelj.

4)

2013 Ronan by Clinet, Blanc

Bordeaux, Frankrike

80% sauvignon blanc / 20% semillon

119 kr, art. nr 74889 (best. sort)

Här är det rondör och en kraft som skulle kunna tas för ekfatslagring, men där är vi snett ute. Trots den läckert gyllengula färgen är vinet helt och fullt ståltankat. Det är den vaxiga semillondruvan som tränger sig på, ger kulören, tvingar ner syran i brygga och tillför tuggmotstånd till vinet. Texturen gör att jag hellre dricker det här till kycklingrätter än till soppa och fisk. Härlig, rätt typsikt vit bordeaux, med ett oerhört tilltalande pris.

5)

2011 Spioenkop

Elgin, Sydafrika

92% sauvignon blanc / 8% semillon

159 kr, art. nr 79804 (best.sort)

Kommer från det heta Elgin (ja alltså … temperaturmässigt är Elgin svalt för att vara Sydafrika – men distriktet är en ”rising star”) och vinet har en historia att berätta. Det är gjort till minne av Boerkriget år 1900 mellan holländare och britter, på det avlägsna Spioenkop Hill i Natalprovinsen. Såpass …

Vinet i sig är rent, snyggt och skickar en diskret, men omisskännlig sydafrikansk rökpuff in i näsan. Av de åtta procenten semillon märks däremot inte mycket. Bra fiskvin, allround – men det minst personliga av de fem i denna knivskarpa konkurrens. Drick vinet ganska snart om du köper årgång 2011.





Bergström winery – Mer ”Boregogne” blir det inte


29 april, 2016 16:04


John & Josh Bergström

Det är mycket Oregon nu.

Knappt hade David Adelsheim packat och gett sig av, förrän John Bergström landade i sitt gamla hemland, med Amerikakofferten full av vin och sonen Josh vid sin sida.

Proudly presented by Kenneth Gustavsson – mannen som kanske inte precis satt Oregon på världskartan, men som definitivt pekat ut denna västkustdelstat för Vinsverige, med sin importfirma Finewines Sweden. Pekat med hela handen, dessutom.

Ska vi söka en europeisk vinös motsvarighet till Oregon, hamnar vi tveklöst i Bourgogne. Vi smackar nämligen ingenting annat än chardonnay och pinot noir av högsta klass här.

Odlarna själva hävdar givetvis sin oregonalitet och påpekar att de gör vin i egen stil (”Inte varmt som i Kalifornien, inte snipigt som i Bourgogne, utan kanske mittemellan”) – och låt gå för det då, åtminstone om det gäller Adelsheim.

Men det som produceras på Bergström Estate, bara en kilometer norrut (båda har postadress Newberg), är så osannolikt likt bästa Bourgogne att det nästan är löjligt.

När Josh – paret John och Karen Bergströms näst yngsta av fem barn – dessutom visar sig tala franska utan minsta bräkande brytning, blir det mentala avståndet till en fransk bistro försumbart. Men vi sitter alltså på Brasserie Lipp i Göteborg.

Att Josh Bergström, 41, är frankofil står utom allt tvivel. Varför?

– Jag skickades till en fransk skola i Portland som femåring. Hade ingen aning om varför. Vi hade inga franska vänner och ingen annan pratade franska därhemma…

Så återigen: varför? (Och nu går frågan till pappa John.)

  • Jag ville att han skulle vara tvåspråkig, förklarar fadern, vars historia med svenska rötter är väl kända i vinkretsar.

Kort resumé för övriga: John Bergström växte upp i en mindre bemedlad familj i Härjedalen och bjöds som 17-åring över till sin barnlösa men välbeställda faster i Oregon, USA. Studerade till läkare, blev berömd gynekolog, fick fem barn och köpte vingård efter 35 år i vaginal tjänst, om uttrycket tillåts.

Bergströms business är ung, inte ens 20 år gammal. De första buteljerna från gården tappades upp så sent som 1999. Och den laglydige Josh, numera respekterad vinmakare, hade aldrig druckit en droppe vin före sin 21-årsdag.

– Pappa frågade mig om jag vill köpa en bit land och odla vin. För att kunna svara på det måste jag veta hur vin smakar, så jag köpte en flaska och en korkskruv och provade…, berättar Josh Bergström.

Och han fann att det var gott, så han reste till Beaune och utbildade sig till oenolog, återvände till hembygden med nyfunna kärleken Caroline, satte igång att maka vin i familjens hägn – och på den vägen är det, som det brukar heta i framgångssagorna.

På Lipp fick vi prova sex av Bergströms viner, ackompanjerade av en trerätters från det renoverade Lippköket, som gjort en omstart efter 30 år på Avenyn.

Första flighten, vitt:

2013 Old Stones Chardonnay

249 kr, art.nr 91279 (best. sort.)

12 månader i ekfat (enbart fransk ek, från Tronçais, Alliers och Vogeserna) gör sig påmint enbart i doften, där lite rund smörkola kittlar näsan. I munnen sköljer citrusen över som en renande dusch. Nu smakar det häftigt ståligt, utan någon som helst kalk- eller kritighet (som i Chablis), vilket förklaras av att jordmånen i Willamette Valley är antingen vulkanisk eller lerig.

2011 Sigrid Chardonnay

slutsålt

”Varför har du plockat med dig ett Chassagne-Montrachet?” frågar jag Josh, som ler tillbaka och hävdar att vinet i hans gom snarare har karaktären av ett Puligny-Montrachet. En klockren strid om Påvens skägg (Montrachet betyder för övrigt ”Det rakade berget”), men ändå: Bergström Jr vidgår att likheten med Bourgognes finaste vitvinslägen är slående och det var dit jag ville komma. Nötigt, smörigt, runt av ek och med en snygg syra som får mig och andra runt bordet att sucka nöjt.

Sigrid Chardonnay är för övrigt en hommage till Joshs farmor, som gick ur tiden 2006.

Till dessa båda viner serveras smörstekta pilgrimsmusslor med en grön, syrlig crème på miso och ramslök – och här infinner sig genast tanken att varje krog borde servera minst två viner till alla rätter med så här hisnande smakbrytningar. Till den syrliga majonnäsen passar det enklare Old Stones perfekt, men när de fetkrispiga musslorna når tungroten, skriker smaklökarna efter den läckra Sigrid.

Andra flighten, rött:

2014 Cumberland Reserve Pinot Noir

349 kr, art. nr. 95307 (best. sort.)

Det finns de som påstår att pinot noir och nebbiolo är lika. Jag har alltid avfärdat det som nys, men här ger jag mig. Doften är påfallande lik som den jag inhalerade hos Giuseppe Rinaldi i Barolo för ett par veckor sedan, med en hel småländsk lingonskog. Bergströms fem bästa lägen samsas i flaskan, som ger en hint om ett finstämt, bärigt pinot inom högst fem, sex år.

2013 Silice Vineyard Pinot Noir

699 kr (privatimport via Fine Wines Sweden)

Ett strålande ”boregongne” – generöst lastat med de obligatoriska pinot-tonerna av hallon, jordgubb och smultron. På toppen av det, lite ”sydfransk örtighet”, lite lättflyktig parfym, men liksom föregående vin är det här alldeles för ungt att dricka i dag.

Rätten till de här första båda röda vinerna borde serverats till någon helt annan dryck, kanske en whisky från Islay eller en Västkust-IPA med tuff beska.
Den hårt panerade torskbiten drunknade i den ännu hårdare rökta torskrommen, som inte bara dränkte fisken, utan också effektivt slog ihjäl båda de subtila vinerna.

Tredje flighten, rött:

2013 Bergström Vineyard Pinot Noir

799 kr (privatimport via Fine Wines Sweden)

Den som är beredd att lägga 800 pix på en flaska vin, har givetvis rätt att kräva resultat. Och vi har ett resultat: Det här vinet är vad britterna skulle kalla ”savoury” – ett ord som är besvärligt att översätta, utan att trampa snett. Snarare mörkfruktigt än bärigt, kanske lite köttigt med toner av örter och orientaliska kryddor, med spår av järn och läder. Tänk smedja och skomakeri i samma smala gränd.

Den som investerar i en flaska får om sex år ett vin som smakar som …

2007 Bergström Vineyard Pinot Noir

slutsålt

… det är åtminstone vad Josh Bergström lovar. Blir ni missnöjda löser han in flaskorna. ”2013 liknade 2007”, säger Josh – och om det är sant får ni en kvalité som minst motsvarar ett bourgogne premier cru från Vosne-Romanée.

Här känner sig Bourgognepartisanerna hemma.

Och här tar Lipp revansch. En saftig, helstekt liten vårkyckling med murklor i gräddig sås (touch av portvin) och pommes Dauphine (potatismos med petit choux-deg) kompenserar för debaclet med torskrommen. Optimal matchning. Slutet gott, allting gott.





1 2 3 4 5