Ett adelsmärke från Oregon i stan


11 april, 2016 14:51


david_adelsheim

David Adelsheim är inte en särskilt högrest man, men när det kommer till vinmakning är han en gigant i Oregon.

Och ganska stor i Göteborg.

– Det är märkligt det där, säger Mr Adelsheim. Gothenburg, Sweden är det ställe i världen utanför Oregon, US, där mina viner är mest kända. Vilken restaurang jag än besöker i den här stan, så finns de på hyllan.

Orsakerna kan vara flera, men vi kokar ner dem till att

1) mannen gör strålande viner,

2) importören Kenneth Gustavsson på Finewines gör ett grovt jobb med att sälja in dem, och

3) någon lokal vinskribent med faiblesse för god pinot noir har mer än en gång levererat översvallande omdömen om vinerna.

Det är alltså Pinot Noir det handlar om. I vissa fall tämligen kostsam Pinot Noir, dessutom.

David Adelsheim är mitt i en nästan månadslång Europaturné för att missionera om sin Pinot (och framför allt försöka få tyskarna att begripa sig på den).

Den 8e mars höll han en soaré, med provning och middag, på restaurang Atelier högst upp i Palacehuset och vi tjôtade en stund före maten.

# Om delstaten Oregon som en mycket ung vinregion:

– Oregons vinhistoria är bara 50 år. Delstaten första vingård anlades i mitten av 60-talet. När vi köpte vår första plätt 1971 var vi nummer nio. I dag finns 676 vingårdar i Oregon.

# Om att Pinot Noir fullständigt dominerar distriktet där Adelsheim verkar:

– Willamette Valley är planterat med 70% pinot noir. Så stor andel av en enda druva har inget annat vindistrikt i hela världen, påstod David Adelsheim (och jag försökte spontant komma på ett annat distrikt och beslå honom med lögn, men gick bet).

# Om att varenda årgång tycks bli en aning varmare än den förra:

– Är jag orolig? Ja, jag är orolig. Men worst case scenario är att vi får göra kalifornisk pinot noir i framtiden, sade vinmakare Adelsheim med en lätt axelryckning.

– Och i Kalifornien får de väl söka sig till en annan bransch.

Eller odla syrah …, sade jag

– Eller odla syrah, upprepade David Adelsheim och där anade jag en lätt grimas (som vore det Miles Raymond/Paul Giamatti i Sideways som talade – fast i den filmen riktades avskyn mot en annan varm druva: ”I am not drinking any fucking merlot!”).

# Om att ”göra Bourgogne” i Oregon:

– För att göra Bourgogne, måste man finnas i Bourgogne. Men visst, jag gör oerhört mycket hellre något som kan uppfattas som Bourgogne än jag gör syltig Pinot Noir i kalifornisk stil.

PROVADE VINER:

# Willamette Valley Pinot Gris 2014

179 kr, privatimport

Ett så gott som kruttorrt Pinot Gris (mindre än 2 gram restsocker, enligt Adelsheim) – ljusår ifrån de vanliga alsacerna, som ofta slänger in en lite flabbig sötma på köpet.

Friskt, fräscht med mineralton och ett uns av beska i eftersmaken.

Funkar bra till ostron, skaldjur och som apéritif.

Dock inget vin man går och längtar efter så att man kan dö. Prislappen försvaras av en hög kuriosafaktor (för hand upp, den som hört talas om Pinot Gris från Oregon förut).

#  Willamette Valley Pinot Noir 2013

319 kr, art.nr 73000 (BS)

Doftar och smakar som ”ung bourgogne”, med alla bitar i puzzlet på rätt ställe. Jordgubb, check. Hallon, check. Smultron, check – och så ett snabbt drag med svartpepparkvarnen över alltihop.

Vi åt en liten råbiff till, vilket lyfte vinet, som kräver ett tilltugg för att inte smaka för rått och ungt.

Låt vinet växa till sig något år i källare.

# Elisabeth’s Reserve Pinot Noir 2012

399 kr, privatimport

Läcker, fullmatad, välbalanserad Nya världen-pinot, med generösa doser av röda bär från elva vingårdslägen. Ett vin jag gärna skulle njuta bara som det är, utan mat.

Bortsett från vissa geografiska aspekter befinner vi oss med det här vinet exakt där Lill Lindfors är, med sin gamla dänga

”Om jag blir rik nån gång

så ska jag köpa en hel låda

av franskt bourgognevin för då,

då har jag råd …”

Kul kuriosagrej om det här vinet är att det är bannlyst från Systembolaget på grund av etiketten, med en teckning av David Adelsheims dotter Elisabeth. Sysemets regler säger att personer ”som ser ut att vara” under 25 år inte får förekomma på etiketter.

”She’s 34, God damn it!”, suckade pappa Adelsheim, som ibland har svårt att förstå det svenska Systemet.

Nåväl, därav skälet till att vinet endast kan köpas via privatimport. Men det är väl värt mödan.

# Ribbon Springs Vineyard Pinot Noir 2013

699 kr, art. nr 71087 (BS)

Om ordet ”rasrent” inte vore så politiskt laddat, skulle jag skriva så om det här lysande single vineyardvinet. Visserligen alldeles för ungt i dag (ska ni prompt dricka det nu, så är dekantering nödvändigt), men med potential att blomma upp till ett extraordinärt pinot noir om … fem år? Sju? Tio?

Kvintessensen av Pinot Noir från Oregon. Châpeau!

Köket på Atelier fattade vad som krävdes här och serverade en bit ankbröstfilé med anklevercrème och – viktigast av allt – några klottar syrligt lingonmos, vilket tillsammans lyfte vinet till en höjd det knappast nått med annat, tamare käk. Snygg adaption.

Deglacé ”Icewine” Pinot Noir 2012

349 kr (375 ml), art. nr 72730

Tja, ni ser citattecknen – det här är inget Eiswein, utan frysta druvor som pressats till ett ganska udda, men mycket personligt dessertvin. ”Bara” 23 gram socker, men med en känsla av att vara åtskilligt sötare. En stadig syra ger ryggrad åt vinet som är strålande till exempelvis chokladganache, semifreddo på crème fraiche och lite smuligt gojs enligt rådande efterrättsmode.





1 3 4 5