Kejserliga bubblor från kanonårgång


7 november, 2016 07:58


2002 Napoléon Millesimé Brut

Om jag säger Napoleon, associerar de flesta tveklöst till en fransk kejsare. Andra till en konjak från Courvoisier eller en smördegsbakelse med vaniljkräm under ett rött lock av vinbärssylt.

Cineaster tänker möjligen på Napoleon Solo, mannen från U.N.C.L.E.

Någon ser ett plåtschabrak till gasolgrill av märket Napoleon framför sig, men vem kopplar ihop det onekligen ganska säljande varumärket Napoleon med champagne?

 

Men här satt man plötsligt med en tomflaska 2002 Napoléon Millesimé Brut, så krämig och lättdrucken att den råkade ta slut innan jag kom mig för att ta en snygg bild med flaska och glas och hela det övriga kittet till det här blogginlägget.

 

Så var kommer Napoleon in här?

Jo, huset som tillverkar Napoléon heter Ch.&A Prieur à Vertus, grundat 1825 av Jean-Louis Prieur.

Borde egentligen alltså heta J-L Prieur, men Jean-Louis tyckte kanske att Ch.&A. såg klatschigare ut på etiketterna och lät sönerna Charles & Alphrède stå för namnet.

Jean-Louis sonson låg också i vad vi på modern svenska kallar framkant, när det gällde marknadsföring. Han registrerade namnet Napoléon 1907 och sedan dess saluförs champagnen under detta namn. Och säljer uppenbarligen bra.

 

Normalt är jag skeptisk som en Dr Dengroth mot produkter och företag som berikas med svulstiga namn. Får lätt känslan av att namnet sitter där för att skymma det faktum att produkten inte riktigt håller måttet.

Så ”Napoleonchampagne” … nja.

Men skeptikern fick ge sig här.

Med lika delar chardonnay från Côte de Blancs och pinot noir från Montagne de Reims i flaskan fick jag en gräddig, mycket charmig skumpa med lite rondör, toner av blodapelsin och hasselnötter. Kungligt gott – eller snarare kejserligt, i det här fallet.

Sju gram tillsatt socker ger fin balans mellan sötma och syra. Passar min gom bättre än de champagner som ligger uppemot tolv gram, som är gränsen för vad som får kallas brut.

 

Årgång 2002 låter nog i de flestas öron som en champagne i mogen ålder, men kan lika gärna vara en fjortis, som inte ska röras än på länge.

Noll-två är en superårgång med (generellt sett) mycket lång lagringspotential.

Inte sällan träffar man en 2002:a i vägskälet mellan drickas eller sparas.

2002 Napoléon Millesimé Brut står just nu i den korsningen.

Den lanserades i Systembolagets ordinarie sortiment i fredags. Finns i 57 butiker runtom i landet, har artikelnummer 99696 och kostar 429 kronor.





Ett skitjobb, men någon måste osv…


23 september, 2016 14:07


Bra-bubbel-2016

 

Vi är ett par gubbar som vaknade med rejält ont i huvet i morse.

Inte i hela huvet, men inuti hålet där man häller kaffe för att vakna till sans på morgnarna.

Två hela dagars provning av mousserande vin och champagne sätter nämligen sina spår i käften. Ilande tandhalsar, vittrande emalj och en allmänt värkande munhåla – symptom som tillsammans omöjliggör tandborstning under ett par dagar framöver – är baksidan av privilegiet att få testa Systembolagets hela butiksutbud av bubbel, plus en stor del av beställningssortimentets.

 

Drygt 250 sorter blev grundligt gurglade och spottade. Priser från en dryg femtilapp till femtonhundra, kvalitet från träskets botten till absolut världsklass, socker och slisk, syra och stringens.

Det är rätt märkligt vad det rör sig uppåt och neråt på den här speciella spottmarknaden. Att vanemässigt hålla fast vid samma märke år efter år, visar sig vid varje sådan här provning vara en usel idé.

 

Ett utförligt och genomtänkt besked om bästa respektive sämsta köp kommer i en papperstidning och/eller på en nätsida när dig, när det börjar lacka mot jul.

Men för dig som är sugen på bubblande vin året runt (och vem är inte det?), kommer här en spontanrapsodi av oerhört prisvärt bubbel:

 

ORDINARIE SORTIMENTET

2015 Carrington Vintage Brut (7748, 69 kr)

Australien

Lite övertydlig persikoton, annars helt okej. Priset är så man gnuggar sig i ögonen.

 

Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir

Sydafrika (7889, 99 kr)

En anings rökpuff, på sydafrikanskt manér, höjer det här till billig champagneklass.

 

2011 Rotari Brut Riserva

Italien  (7567, 109 kr)

Som vanligt väldigt bra, stabilt med alla bitar på plats, trots ett generellt svagt år.

 

2002 Palmer & Co Vintage Brut

Champagne (7867, 829 kr, 150 cl)

Härlig näsa med toner av smörstekt brioche och nötter. Åttahundra är fullt rimligt för en festflaska av den här magnituden. Slår flera av de mera prestigefulla märkena, som kostar mer för en vanlig helbutelj.

 

2006 Henriot Millésime Brut

Champagne (7789, 549 kr)

Bäst av nollsexorna, och där räknar vi till exempel in Dompan för två och en halv gånger pengarna. Henriot är rund, brödig, mysig. Har allt en högklassig chmpagne ska ha.

 

BESTÄLLNINGSSORTIMENTET

2004 H. Blin Brut Millésimé

Champagne (77742, 379 kr)

Spännande – och för mig hittills obekant – odlare i Marnedalen, vilket implicit betyder stor del av den överaxelnsedda tredjedruvan i Champagne, pinot meunier. Men oj, vilken fin frukt och härlig rondör.

 

 

 

 

 





Torrt, Gott & Svenskt!


5 september, 2016 10:30


Smalt vin, bokstavligt talat. Det finns inte många droppar av 2015 Villa Mathilda.

Så var vi där igen …

”Är du galen, etthundrasjuttifem spänn för en halv liter svenskt så kallat vin som jag vet smakar kattp… ”

”Smaka!”

”Hmm … nähä, jaha, det här … var ju … hehe … inte så dumt. Riktigt … hehe … gott, faktiskt.”

”Ja, eller hur?”

2015 Villa Mathilda Solaris/Siegerrebe är svenskt vin 2.0.

 

Att flera av landets stjärnkrogar numera plockar in vin från den pyttelilla vingården i Arild och serverar med stolthet, borde betyda något. Göteborgska Thörnströms, Sjömagasinet, SK Mat & Människor och Swedish Taste har Villa Mathildas viner på sina listor.

Och ärligt talat, 175 kronor för 50 centiliter betyder 262 för en helflaska – det har man väl slängt upp för ett hyggligt chablis eller riesling från Pfalz utan att bråka.

Om det är jämförbart? Närapå, närapå …

 

2015 Villa Mathilda Solaris/Siegerrebe är kruttorrt, har fin frukt och syra men framför allt tydliga, aromatiska muskattoner. Det vill säga aromer av rosor, viol och lite orientaliska kryddor.

Likheten med muskat kommer sig av att Siegerrebe är en korsning mellan Gewürztraminer (som ibland smakar mer muskat än muskat själv) och den mindre kända druvan Madelene Angevine.

Ett bra vin till fin sushi, sahimi eller kimchi om du gillar österländsk mat.

Är du västervriden sitter en peruansk ceviche som en inkamössa till det här vinet. Det tål alltså lite hetta på tallriken.

 

Svenskt vin brukar numera regelmässigt bestå av ren solaris. Med den druvan är det som med Borgs raka backhand – den är man säker på, bland skånska vinodlare.

Men det finns producenter som odlar några rader med lite annat skojigt också. Siegerrebe, som uppfanns i Tyskland 1929, är mycket trevligare i munnen än vad det märkliga namnet låter som. ”Segerdruva”?

Att Villa Mathilda gjorde en cuvée på 60% solaris och 40% siegerrebe har sin förklaring i att vingården, med blott 1 000 vinrankor, inte gav mer än hundra liter must totalt i fjol.

Därför finns det bara 36 flaskor av 2015 Villa Mathilda Cuvée Solaris/Siegerrebe att beställa här.

 

 

 





Tröstpris för dig som blev utan Salon-berusning


1 september, 2016 08:00


Foto: Thomaz Grehn

När korken till en nästan åtta år gammal champagne ser ut så här, är vinet bevisligen nydegorgerat (dvs skilt från sin jästfällning). (Foto:Thomaz Grehn)

 

I morgon blir det måhända köbildning utanför Systembolaget i Nordstan.
24 flaskor av champagnen 2004 Salon Brut Blanc de Blancs ska fördelas så rättvist som möjligt bland sanna aficionados, samlare, sommelierer, spekulerare, stekare, skickebud med uppgift att omsätta insamlade pengar i en present ”till en 50-åring som har allt” – samt andra, som inte är annat än lika delar nyfikna/rika.

3 449 kronor kostar den rara flaskan från Le Mesnil i Côte de Blancs och det är en prislapp som inte går att hantera i termer av prisvärdhet (alltså fynd eller bästa köp etcetera…).

Ibland hör jag folk påstå att ”det kostar en del, men det är inte dyrt med tanke på vad man får för pengarna” – vilket naturligtvis är skitsnack och ett tecken på att man tappat greppet inte bara om ”vanligt folks” ekonomiska förutsättningar utan även om livsvillkoren för den grövre medelklass som har det ”ganska bra ställt”.

Så vad får man för pengarna?

Man får ett glas vin på 12,5 centiliter för 575 spänn, om man är sex som delar flaskan.

Det är dyrt. Punkt.

Men att Salon alltid är magnifikt, perfekt, vanvettigt gott går inte att förneka. Dessutom lagringsbart intill tidens ände.

Således inte för alla, men trots priset är det ingen risk att Salon nollfyra blir en dammsamlare i Systembutikernas hyllor.

2004 är den 39:e årgången som släpps igenom kvalitetsfiltret, sedan perfektionisten Eugène-Aimé Salon lanserade premiärbubblet 1905. Den svenska importören Johan Lidby har fått köpa 600 flaskor, varav 300 gått till Systembolaget. 96 av dem är utlevererade till landets tre finvinbutiker (Sthlm 48, Gbg 24, Malmö 24). Resten går att beställa.

Du som inte känner tillräckligt sug efter att spendera tre och ett halvt papp på en enda flaska skumpa, hur fantastisk den än är, kanske kan tänka dig den första höstmånadens andra bubblande nyhet: 2008 Vincent-Joudart för det i sammanhanget ytterst humana priset 396 kronor.

Aldrig hört talas om Vincent-Joudart?

Inte konstigt alls. V-J är en liten odlare i den (för de flesta) okända byn Fèrebrianges, strax utanför den (för de flesta) okända staden Étoges, i den (för de flesta) okända södra delen av det världsberömda vindistriktet Champagne.

För priset av en flaska 2004 Salon får du alltså åtta 2008 Vincent-Joudart – en jämförelse som vore idiotisk om det ena vinet var lysande och det andra kass. Men så är det inte.

V-J håller vad siffrorna på etiketten lovar, nämligen att 2008 återigen visar mig att året är extraordinärt. Ännu lite grönt, ungdomligt, i slutet av målbrottet. Ge det ett par år och låt de guläppliga tonerna och den ljusa chokladen få lite mera plats i glaset, så blir det ett jättegott vin.

Detta trots att det är gjort på 65% pinot meunier, den förment ”tråkiga” druvan i Champagne. Men det är faktiskt den som ger mest frukt och som ger mognadskänsla åt champagne. Alla vill inte att syran ska klänga sig fast i gomsegel och tungrot när man dricker champagne.

2008 Vincent-Joudart har legat på sin jästfällning i sju år, vilket bevisas av att korken – när man drar upp den – har ungefär samma form som den hade den dag den trycktes ner i buteljen efter degorgeringen (i mars i år).

Ett val mellan åtta flaskor 2008 Vincent-Joudart och en 2004 Salon Brut BldBl är både enkelt och svårt. Ska jag betala själv blir det åtta Vincent-Joudart.

Får jag önska vinet som present blir det lika självklart en enda flaska Salon.

Och ja, jag undrar själv hur jag tänker där.

2008 Vincent-Joudard kostar 396 kronor och har artikelnummer 90234. Börjar säljas på Systembolaget i morgon. Finns i 3 600 flaskor över hela landet.

 





Premiär för två nya kalasviner på Systemet


18 augusti, 2016 10:24


Foto: Thomas Grehn

Hur var det nu hon sa, den klärvoyanta partiledaren: ”Nollåttor är lite vassare…”

Kan bara hålla med. Drygt 16 år in på millenniet blir det för mig alltmer uppenbart att 2008 står för årtusendets hittills godaste årgång i Champagne.

(De flesta experter hävdar att -02 är bäst så här långt och om detta påvliga skägg kan vi tvista i evighet – eller tills den vilsefarna expertisen ger med sig.)

En väldigt läcker representant för bästa årgången är 2008 Vazart-Coquart Special Club Brut Blanc de Blancs. I morgon finns ett drygt hundratal flaskor av detta bubbel på hyllorna i 13 av landets mest kvalitetsdrivna Systembutiker, vilket innebär Nordstan (17 flaskor) och Sisjön (12) för Göteborgs del.

Vazart-Coquart hör hemma i byn Chouilly – och där växer även alla druvorna. Ni som kan er Champagnekarta vet att Chouilly är den nordligaste av de sex Grand Cru-byarna i Côte de blancs, och att vinerna (på uteslutande chardonnay) därifrån blir gräddiga snarare än syravassa.

Special Club-flaskan är ett snillrikt påfund. Små odlare gick samman för att hitta ett sätt att marknadsföra sina bästa viner. Den karakteristiska flaskan känns igen på 20 meters håll och gommen skriker ”Vill ha, vill ha!”

Har hittills aldrig blivit besviken.

Första klunken av -08 Vazart-Coquard SC BldBl gav mig en flashbackresa till barndomens kolsyrade äppeldryck Guldus. Fast torrare. Gusågott!

De gula, något knutna äppeltonerna kommer garanteras att förstärkas och sannolikt kompletteras med mandarin, brioche och nougat, om flaskan får ligga i källare – ty så reagerar blanc de blancs-champagne på tid.

2008 Vazart-Coquard Special Club Blanc de Blancs (nr 95367) kostar 549 kronor. De 144 flaskor som finns kvar i Systembolagets depå kan beställas här.

Låt mig också tipsa om en något enklare nyhet: 2015 Spioenkop Chenin Blanc (90593) för 209 kronor.

Schablonen för chenin blanc är ett tydligt drag av blöta Lovikkavantar på oljefyllt element i lågstadieklassrum – men då pratar vi företrädesvis om de franska vinerna gjorda på cb-druvan, alltså de som kommer från Loiredalen och har några år i källaren bakom sig.

Det här är annorlunda. Ungt, friskt, med samma fjäderlätta arom som känns i näsan när man kör backen ner med takluckan öppen (nercabbat för den som har råd med sån lyx) och in i Gränna.

Alltså päron och polkagris.

I munnen stöter lite andra ljusa citrustoner till, vilket gör vinet till en perfekt altandryck en solig sensommareftermiddag, medan man funderar på vad man ska äta till kvällen.

En sådan dag var det i onsdags.

2015 Spioenkop chenin blanc