God spanjor i ”normaltid”


31 oktober, 2016 09:56


Mas d'en Pol Barrica

Vintertid, alltså. Eller normaltid.

Stryk det som ej önskas. Själv stryker jag helst både och.

Har aldrig begripit poängen med att beröva oss den timme av dagsljus de flesta behöver och åtrår som mest (efter skolan/jobbet), men jag har i decennier anat att de som drev igenom reformen 1980 hade lika svårt som alla andra att fatta, åt vilket håll man skulle vrida klockans visare. (Det är ju inte för inte som såväl tidningar som radio och tv ännu 36 år senare, med pedagogisk grafik upplyser medborgarna om, åt vilket håll timvisaren ska flyttas.)

Syftet var nog gott. I själva verket ville man ge oss en välbehövlig extra timme eftermiddagsljus, men tänkte fel. När så tiden var vriden ur led och man tittade först på klockorna och sedan på himlen och konstaterade att det var tvärtom man menat, var det för sent att ändra – om inte annat för att en sån jättepudel hade gett stoltheten en körare den aldrig hämtat sig från.

Nåväl, en bra sak med den häringa ”normaltiden” är att den ger luft åt murriga, fylliga rödviner som avnjuts till mustiga grytor, gärna på vilt.

Till exempel 2014 Mas d’en Pol Barrica från Xavier Clua Coma i distriktet Terra Alta, Katalonien.

Ett vin för dig som har en klump älgfärs, en rådjursstek eller en bit entrecôte av nöt på gång.

Ett vin för sig som har svårt att välja mellan Bordeaux och Rhônedalen, eller mellan svartavinbär/kaffe/cederträ och plommon/lakrits/örter.

Här är allt i ett.

Druvblandningen garnacha, syrah, cabernet sauvignon och merlot (med dominans av den varma, rentav eldiga garnachadruvan) ger en hybrid mellan Haut-Médoc och Chateauneuf-du-Pape, till överkomligt pris.

Drag av mogna, saftiga körsbär, vitpeppar och sansat rostade ekfat.

Kanske något ungt, tycker den som vill ha lite mer utvecklat vin till finköttet.

Alldeles lagom, säger den som gillar pigga syror och frisk frukt i glaset.

2014 Mas d’en Pol Barrrica ingår i Systembolagets beställningssortiment, har artikelnummer 72957 och kostar 189 kronor.

Kan beställas här.

 





Bojkott mot Robertson – eller inte alls?


23 oktober, 2016 11:08


Efter Uppdrag gransknings avslöjande om de eländiga förhållandena på Robertson Winery i Sydafrika, med utbredd avsky bland tittarna som följd, funderade jag på om ett sånt reportage har betydelse för vårt val av vin.
Så jag gjorde en högst ovetenskaplig koll.
Jag kollade lagersaldot av Robertsons Chardonnay-box i de 20 Systembutiker som ligger närmast mig själv. Där fanns 626 stycken.
Så jämförde jag siffran med ett så likvärdigt vin som möjligt: Chill Out Fresh & Fruity Chardonnay från Australien. Det fanns 690 boxar i samma 20 butiker.

# Samma druva,
# samma fatiga Nyavärldenstil,
# nästan samma försäljningssiffror
(395 058 sålda boxar för Robertson i fjol, mot 416 265 för Chill Out betyder att det skiljde mindre än en procent i försäljning),
# nästan samma pris (189 mot 199 kronor).

De här båda lådvinerna borde alltså rimligen köpas i ungefär samma kvantitet under samma tidsintervall.
Lämpligt val av sådan tidsrymd: Från fredag 16.00 till lördag 14.00.det vill säga under veckans mest intensiva kommers på Systemet.

När Systemet stängde sina butiker för helgen hade saldot för Robertson sjunkit till 574 och Chill Out till 606 boxar.
52 sålda Robertson mot 84 sålda Chill Out.
9 procent av lagersaldot mot 14.

Statistik kan man som bekant dribbla med så att det passar ens egna syften.
Man kan hävda alltifrån att siffrorna inte betyder ett skit, till att Chill Out plötsligt säljer 62 procent mer än Robertson, vilket tydligt pekar på en omfattande bojkott mot det sydafrikanska företaget.

Slutsatser om grader av solidaritet, empati, politisk medvetenhet etcetera i olika kommuner, t ex i Lerum (där sex av 22 Robertson-boxar såldes) och i Mölndal (noll av 18), tror jag dock att man ska akta sig för att dra.





SYDAFRIKANSK BOX TILL HELGEN? INTE!


20 oktober, 2016 11:49


Hade du tänkt att köpa en bag-in-box från Sydafrika till helgen?

Innan du gör det – se gårdagens Uppdrag granskning i SVT. Och när du gjort det – fundera en vända till, på om du kanske ska handla ett annat vin i stället.

 

Kort sammanfattning för er som inte såg programmet:

Det mycket ambitiösa reportaget om Sydafrikas vinodling avslöjar hur framför allt en firma – Robertson Winery – behandlar sina anställda som boskap, hur de i princip livegna familjerna bor i eländiga skjul utan el och rent vatten, hur man skrämmer och avskedar dem som utnyttjar sin lagstadgade rätt att gå med i facket, hur fackets representanter obstrueras och trakasseras, hur vingårdsarbetare besprutar rankor med pesticider utan att vara skyddade mot giftet och att lönerna ligger långt under minimilönen.

 

Man behöver inte vara ett matematiskt geni för att fatta hur det är möjligt att Systembolaget kan sälja de här boxvinerna till ett pris som ligger obetydligt över buteljerat flaskvatten på Pressbyrån. Detta trots att vinet är belastat med en alkoholskatt på drygt 20 kronor litern, vilket inte vattnet är.

 

Om reportaget från Sydafrika är lysande, är uppföljningen desto mer beklämmande att se.

När Systembolaget ombeds att bemöta/försvara sin ståndpunkt att fortsätta saluföra de här vinerna, borde det ske via vd Magdalena Gerger, styrelseordförande Kenneth Bengtsson eller vice vd Marie Nygren, som nyligen gjort en resa till just Sydafrika, och vars servila tackbrev till producenterna visas i rutan, samtidigt som fack och anställda nere i Sydafrika anklagar Systembolagets företrädare, för att vara ”både blinda och döva” om de inte sett hur eländigt arbetarna har det.

 

Men i stället för ledning, skickar Systemet fram en orutinerad vice presstalesperson att kommentera reportaget. Det går inte särskilt bra. Implicit uppmanar hon oss att bojkotta Robertson och åtskilliga andra sydafrikanska producenter, genom att uppmana till köp någon av de nio etiskt märkta – Fairtrade och Fair for Life – sydafrikanska produkterna.

Det var nog inte tanken. Särskilt lycklig är man nog inte heller hos importfirman Prime Wine, som tar hem Robertsons viner till Sverige.

(Varför ställde ingen därifrån upp i programmet, för att förklara sin roll, förresten?)

 

Hela programmet blir – avsiktligt eller ej – en attack mot Systembolagets raison d’etre som monopolföretag, i en tid då kontrollen omfattar inte bara konsumenterna utan även producenterna. Med folkets gillande.

 

Jag har till leda och i decenniner, hört argumentet ”det går framåt, men det måste få ta tid”, när det handlar om att arbetare i riskländer som Sydafrika ska garanteras en dräglig tillvaro.

Hur jävla lång tid ska det få ta att ge familjerna rent vatten att dricka?





Blanc de Blanc inte bara bling-bling


17 oktober, 2016 08:00


Ostronakademien

”Speciellt framtagen” och ”noggrant utvald” – någon mer än jag som osäkrar sin pistol, när de här marknadsföringsflosklerna kommer på tal?

Man kan knappast påstå att champagnen Pertois-Moriset Grand Réserve Brut Grand Cru blanc de blancs någonsin blivit ”speciellt framtagen” för ostron  – däremot köper jag lätt att den är noggrant utvald i dag.

Utvald av importören Peter Wirnäs, nämligen. En man galen i ostron.

 

Bubblet i fråga är så noggrant utvalt att det säljs under etiketten Champagne Ostronakademien – och Pertois-Moriset är en såpass liten odlare (18 hektar), att när man i torsdags fick hem en ny elektrisk traktor till gården, tog vinmakaren Vincent Bauchet en bild på maskinen och lade stolt ut på sin Facebooksida.
Det skulle knappast Moët & Chandon göra.

 

Så vad är det vi får i glaset, som är så förbaskat bra till ostron?

Dels är det en blanc de blancs-champagne, det vill säga 100% chardonnay, med en syra som är rakbladsvass.

Dels handlar det om druvor från Le Mesnil, den ädlaste av alla byar i Côte de Blancs, där varenda druva är klassad som grand cru.

 

Ta lika delar av ovanstående och låt en liten, omsorgsfull RM-odlare (Récoltant Manipulant, alltså en sån som bara hanterar egna druvor och inte köper) sköta produktionen, så blir det oftast ett lysande resultat.

 

Huvuddelen av vinet i flaskan är från 2011 och så här fem år efter skörd börjar vinet visa lite mognad. För blanc de blanc-champagner, framför allt från Le Mesnil, betyder det att toner av citrus och ljus choklad (jag brukar sniffa drag av romerska bågar i glaset) börjar utvecklas.

Till ostron som äts au naturel, är den typen av skumpa svårslagen. Man behöver inte ens droppa över citron, eftersom champagnen i sig bjuder på den effekten. Helst ska molluskerna förstås vara svenska, av arten ostrea edulis.
Om man däremot tänker joxa med ostronen; pochera, gratinera eller på annat sätt kamouflera, kan det passa bättre med en fläskigare champagne med mycket pinot noir i sig. Eller till och med ett fatlagrat chardonnay.

Och då duger vanliga fin de claire-ostron utmärkt.

 

Champagne Ostronakademien Grand Cru Blanc de Blancs har artikelnummer 82901 och kostar 299 kr. Kan beställas här.

 

  1. Ostronakademien är en ideell förening, grundad 2004, som arbetar för att öka kunskapen och intresset för det svenska ostronet Ostrea Edulis. ChampagneHuset och Ostronakademien lanserar Champagne Ostronakademien, med föreningens logotyp på buteljen. Varje år i Grebbestad hålls EM i Ostronöppning och Ostronets Dag. Läs mer på
    www.ostronakademien.se

 

 

 

 





Nu Ser Vi Fram emot nästa fest


4 oktober, 2016 13:00


Inger Wirnäs

Ännu en Vinfestival i regi av Göteborgs Vinhus till ända.

Utan trängsel och utan vare sig mycket möda eller stort besvär slog tolv importörer sina fina viner i glasen och lät 300 besökare sig lustiga vara på Posthotellet i Göteborg.

Tillställningen blir alltmer lik en stor familj som träffas på ett gigantiskt cocktailparty (fast med vin i stället för drinkar) två söndagar om året. Handslag och igenkännande nickar hit och dit präglar evenemanget.

Den här festivalen är alldeles lagom. Fem timmar med viner av förbluffande hög kvalité.

Små importörer som går smalt och på djupet med precision är allt bra mycket roligare än såna som satsar grunt och med en spridning som en hagelsvärm.

 

Att utse favoritvinerna är inte lätt, men den ”2015 Auf der Mauer” från Dr. Bassemann Jordan, såld av Rudolf Good Life, är svårslagen. Tre olika Grosses Gewächs i samma flaska är syramagi och fruktorgie. 279 spänn, ”bara att köpa” som Bengan sa.

Veckans vin, 2014 Rochioli Estate Chardonnay, från Russian River är ett precisionsarbete väl värd sina 375 kronor. Slår det mesta från Meursault och Montrachet i Bourgogne som kostar det dubbla. Läs lite mer nån annanstans i den här bloggen om du tvekar att köpa.

 

Rochioli är Veckans Vin och ett av de absolut bästa på festivalen.

Rochioli är Veckans Vin och ett av de absolut bästa på festivalen.

 

Importören Bonda, som står för Bo+N+Da, det vill säga fadern Bo, sonen Niklas och det hela efternamnet Dahlström hade naturligtvis med sig supertoscanaren ”2011 Valle del Sogno” (Drömmens dal) från den lilla, knappt kända men naggande goda producenten Brancatelli.

 

Nick Öfwerman, i vanliga fall känd i Göteborg som Monsieur Rosé, presenterade inte bara ett passabelt, utan ett rent njutbart stilla vin på min bogeydruva xarel-lo.

 

Paret Peter och Inger Wirnäs, som driver Champagnehuset, snålar inte på bubblorna. Hällde generöst från 2008:orna Pertois-Moriset och Vincent-Joudart. Bara de där två glasen var värda inträdesbiljetten på 350 kronor.

 

Nya medlemmarna i Vinhuset, Winestories och Stallbacka, presenterade smala, högklassiga, nya bekantskaper från Katalonien respektive Veneto.

 

Mario Armano importerar kroatiska viner. "I motvind", säger han. Vi har fördomar om Balkan.

Mario Armano importerar kroatiska viner. ”I motvind”, säger han. Vi har fördomar om Balkan.

 

Men mest förtjust blev jag, precis som i våras, av Armano’s istriska supercuvée. Så här skrev jag i april och det omdömet står fast:

2009 Super Istrian Cuvée (Roxanich)

Istrien, Kroatien

40% cabernet sauvignon / 40% merlot / 20% borgonja

349 kr (art. nr. 75354)

Törs du satsa 350 spänn på ett kroatiskt vin? Gör du det, är risken stor att du blir fast. Med två klassiska bordeauxdruvor och en inhemsk har producenten Roxanich lagat ett underbart köttvin som väl lever upp till det förpliktigande namnet. Här spänner smakerna över hela Europa från väst till öst, med svartavinbär, vanilj, svartpeppar öreter, körsbär och kryddnejlika. Fyra år på ekfat har satt sina spår – men vinet är absolut inte överekat.

 

Ni som inte var där: bli medlem i Göteborgs Vinhus (gratis) och kom på nästa Festival. Fattar inte att man har råd att låta bli.

 Susanna Andersson och Marco Maraschi vid sitt bord. Specialite: Friuli och Sicilien. Norr och söder i Italien.


Susanna Andersson och Marco Maraschi vid sitt bord. Specialite: Friuli och Sicilien. Norr och söder i Italien. Vinet i Marcos händer är det rasande goda mousserande 2013 Nui Champeonise, gjort på lokala druvan verduzzo Friulano.





1 2 3 4