God spanjor i ”normaltid”


31 oktober, 2016 09:56


Mas d'en Pol Barrica

Vintertid, alltså. Eller normaltid.

Stryk det som ej önskas. Själv stryker jag helst både och.

Har aldrig begripit poängen med att beröva oss den timme av dagsljus de flesta behöver och åtrår som mest (efter skolan/jobbet), men jag har i decennier anat att de som drev igenom reformen 1980 hade lika svårt som alla andra att fatta, åt vilket håll man skulle vrida klockans visare. (Det är ju inte för inte som såväl tidningar som radio och tv ännu 36 år senare, med pedagogisk grafik upplyser medborgarna om, åt vilket håll timvisaren ska flyttas.)

Syftet var nog gott. I själva verket ville man ge oss en välbehövlig extra timme eftermiddagsljus, men tänkte fel. När så tiden var vriden ur led och man tittade först på klockorna och sedan på himlen och konstaterade att det var tvärtom man menat, var det för sent att ändra – om inte annat för att en sån jättepudel hade gett stoltheten en körare den aldrig hämtat sig från.

Nåväl, en bra sak med den häringa ”normaltiden” är att den ger luft åt murriga, fylliga rödviner som avnjuts till mustiga grytor, gärna på vilt.

Till exempel 2014 Mas d’en Pol Barrica från Xavier Clua Coma i distriktet Terra Alta, Katalonien.

Ett vin för dig som har en klump älgfärs, en rådjursstek eller en bit entrecôte av nöt på gång.

Ett vin för sig som har svårt att välja mellan Bordeaux och Rhônedalen, eller mellan svartavinbär/kaffe/cederträ och plommon/lakrits/örter.

Här är allt i ett.

Druvblandningen garnacha, syrah, cabernet sauvignon och merlot (med dominans av den varma, rentav eldiga garnachadruvan) ger en hybrid mellan Haut-Médoc och Chateauneuf-du-Pape, till överkomligt pris.

Drag av mogna, saftiga körsbär, vitpeppar och sansat rostade ekfat.

Kanske något ungt, tycker den som vill ha lite mer utvecklat vin till finköttet.

Alldeles lagom, säger den som gillar pigga syror och frisk frukt i glaset.

2014 Mas d’en Pol Barrrica ingår i Systembolagets beställningssortiment, har artikelnummer 72957 och kostar 189 kronor.

Kan beställas här.

 





Bulgarisk höst – Den kan man stå ut med


24 oktober, 2016 08:00


IMG_3924

Det är inte ofta jag blir entusiastisk över ett vin från Bulgarien.
Det är, om sanningen ska fram, inte ofta jag blir entusiastisk över någonting från Bulgarien.
Okej, jag kan erkänna att jag åtskilliga gånger motvilligt beundrat Hristo Stoitjkov. Sicken lirare, sicken skådis!
Frisparken mot Tyskland i VM-kvarten 1994 gav honom välförtjänt Ballon d’Or, men han fick märkligt nog aldrig någon Oscar trots en livslång karriär i filmningens tjänst.

Men nu var det vin det skulle handla om.
Inte ens i ungdomen, med den knappa ekonomi vi hade som beväringar och studenter, tyckte vi att dåtidens bulgariska representant på Bolaget, Sophia Cabernet Sauvignon, var prisvärd. Detta trots att vinet kostade obetydligt mer än den magra dagspeng Kronan eller CSN försåg oss med.
Det var under en tid, då planhushållning var den enda kända – och därför självklara – modellen, när det kom till vinproduktion (och alla annan produktion också). Det blev inget bra vin.

Det är lite annorlunda nu. Sök på ”Bulgarien” på Systemets nätsida och du skall finna att över hälften av de två dussin viner som redovisas där, kostar en bra bit över 100 kronor – och då talar vi om flaskor och inte boxar.
Nåja, de fyra vinerna i det ordinarie sortimentet klarar sig med en hårsmån över gränsen för what we in Sweden kallar skräp, men i beställningssortimentet finns några pärlor.

En av dessa pärlor är 2011 Orbelus prima. För 189 kronor får du ett ekologiskt, köttigt, fatigt, ännu tanninrikt rött vin, från regionen Strumadalen (Struma är en flod som rinner ner i Grekland och så småningom ut i Egeiska havet, har inget med förstorad sköldkörtel att göra).
Man skulle kunna ta vinet för en bordeaux, eftersom det bär tydliga drag av huvuddruvan cabernet sauvignon (33%). Lägg därtill 27% merlot och 6% petit verdot.
Absolut bordeaux, alltså! Om det inte vore för nåt annat som skavde …
Med den lokala druvan melnik (18%), plus syrah (12%) och primitivo (4%) blir facit ett annat. Lite kryddigt, lite udda, mycket intressant. Ett riktigt maffigt rödtjut att möta hösten med.

Drick Orbelus Prima till en mustig gryta på en blandning av nöt- eller viltkött och rökt fläsk. Med svamp, lök och tomatpuré i koket blir kombinationen en succé bland gryt- och vingillare.
Och till grytan serveras naturligtvis bulgur. Vad trodde ni?

2011 Orbelus Prima har artikelnummer 72204, kostar som sagt 189 kronor och kan beställas här.





Blanc de Blanc inte bara bling-bling


17 oktober, 2016 08:00


Ostronakademien

”Speciellt framtagen” och ”noggrant utvald” – någon mer än jag som osäkrar sin pistol, när de här marknadsföringsflosklerna kommer på tal?

Man kan knappast påstå att champagnen Pertois-Moriset Grand Réserve Brut Grand Cru blanc de blancs någonsin blivit ”speciellt framtagen” för ostron  – däremot köper jag lätt att den är noggrant utvald i dag.

Utvald av importören Peter Wirnäs, nämligen. En man galen i ostron.

 

Bubblet i fråga är så noggrant utvalt att det säljs under etiketten Champagne Ostronakademien – och Pertois-Moriset är en såpass liten odlare (18 hektar), att när man i torsdags fick hem en ny elektrisk traktor till gården, tog vinmakaren Vincent Bauchet en bild på maskinen och lade stolt ut på sin Facebooksida.
Det skulle knappast Moët & Chandon göra.

 

Så vad är det vi får i glaset, som är så förbaskat bra till ostron?

Dels är det en blanc de blancs-champagne, det vill säga 100% chardonnay, med en syra som är rakbladsvass.

Dels handlar det om druvor från Le Mesnil, den ädlaste av alla byar i Côte de Blancs, där varenda druva är klassad som grand cru.

 

Ta lika delar av ovanstående och låt en liten, omsorgsfull RM-odlare (Récoltant Manipulant, alltså en sån som bara hanterar egna druvor och inte köper) sköta produktionen, så blir det oftast ett lysande resultat.

 

Huvuddelen av vinet i flaskan är från 2011 och så här fem år efter skörd börjar vinet visa lite mognad. För blanc de blanc-champagner, framför allt från Le Mesnil, betyder det att toner av citrus och ljus choklad (jag brukar sniffa drag av romerska bågar i glaset) börjar utvecklas.

Till ostron som äts au naturel, är den typen av skumpa svårslagen. Man behöver inte ens droppa över citron, eftersom champagnen i sig bjuder på den effekten. Helst ska molluskerna förstås vara svenska, av arten ostrea edulis.
Om man däremot tänker joxa med ostronen; pochera, gratinera eller på annat sätt kamouflera, kan det passa bättre med en fläskigare champagne med mycket pinot noir i sig. Eller till och med ett fatlagrat chardonnay.

Och då duger vanliga fin de claire-ostron utmärkt.

 

Champagne Ostronakademien Grand Cru Blanc de Blancs har artikelnummer 82901 och kostar 299 kr. Kan beställas här.

 

  1. Ostronakademien är en ideell förening, grundad 2004, som arbetar för att öka kunskapen och intresset för det svenska ostronet Ostrea Edulis. ChampagneHuset och Ostronakademien lanserar Champagne Ostronakademien, med föreningens logotyp på buteljen. Varje år i Grebbestad hålls EM i Ostronöppning och Ostronets Dag. Läs mer på
    www.ostronakademien.se

 

 

 

 





I väntan på Bordeaux (och när kommer älgen)


10 oktober, 2016 17:38


Château de France

I dag börjar älgjakten och om veckan blir någorlunda mild, kanske det puttrar en älggryta på spisen redan till helgen. Om kylan sätter in, får vi vänta.

Lika viktigt som det är att låta älgen få sina dygnsgrader (det vill säga hur länge den nedlagde skogens konung ska hänga före styckning och tillagning), är det att ha låtit älgvinet ligga på rygg i en mörk källare.

Och nu snackar vi om bordeaux. Bra bordeaux.

 

Mjuka, fruktiga viner från Nya världen kan alltid drickas unga. Men när det kommer till den svårslagna kombinationen älggryta med svamp, lök, rotfrukter, en nypa chili samt några enbär, tillsammans med ett gott vin från Bordeaux – då gäller att vinet måste ha vilat några år under korken.

Ett tiotal år brukar räcka, för att tanninerna ska ha rundats av.

Tio år är också långt innan garantin går ut för vital frukt i en kvalitetsbordeaux.

 

2007 Château de France är visserligen bara nio år gammalt, men en rätt så charmerande bekantskap, nånstans mittemellan Tjorven och Shirley Temple.

Vinet gör sig fenomenalt bra till vilt, med sina klassiska, utpräglade bordåiga toner. Cigarrlåda  och svartavinbärsblad från cab, samt nyrostat, malet kaffe från merlotdruvan. Det är vad min gom påstår.

 

Château de France (låter mer pretentiöst än det är, eftersom markplätten där slottet ligger heter France – inte ovanligt i Frankrike) hittar man i Graves, närmaste bestämt i Pessac-Léognan, en knappt 30 år ung egen appellation, egentligen mest känd för vita viner.

CdF är ett för området litet slott, där ägarfamiljen Thomassin odlar druvor – såväl gröna sauvignon blanc och sémillon, som blå – på knappt 40 hektar.

 

Jag har även provat 2010 års Château de France och konstaterat att denna strålande – men ännu något knutna – årgång, sannolikt kommer att susa förbi 2007:an om tre år. Men i dag föredrar jag den utvecklade 07:an.

Den som köper några flaskor av båda årgångarna kan så att säga både äta kakan och ha den kvar.

 

2007 Château de France har artikelnummer 75147 och kostar 295 kronor. Kan beställas här.


2010 Château de France har artikelnummer 75762 och kostar 325 kronor. Kan beställas här.

PS. Glöm inte att dekantera. Ge vinet ett par timmar i karaff före servering.

PPS. Hur många dygnsgrader älgen behöver hänga, träter man om. Men nånstans mellan 40 och 60 brukar man hamna.

 

 





Nu Ser Vi Fram emot nästa fest


4 oktober, 2016 13:00


Inger Wirnäs

Ännu en Vinfestival i regi av Göteborgs Vinhus till ända.

Utan trängsel och utan vare sig mycket möda eller stort besvär slog tolv importörer sina fina viner i glasen och lät 300 besökare sig lustiga vara på Posthotellet i Göteborg.

Tillställningen blir alltmer lik en stor familj som träffas på ett gigantiskt cocktailparty (fast med vin i stället för drinkar) två söndagar om året. Handslag och igenkännande nickar hit och dit präglar evenemanget.

Den här festivalen är alldeles lagom. Fem timmar med viner av förbluffande hög kvalité.

Små importörer som går smalt och på djupet med precision är allt bra mycket roligare än såna som satsar grunt och med en spridning som en hagelsvärm.

 

Att utse favoritvinerna är inte lätt, men den ”2015 Auf der Mauer” från Dr. Bassemann Jordan, såld av Rudolf Good Life, är svårslagen. Tre olika Grosses Gewächs i samma flaska är syramagi och fruktorgie. 279 spänn, ”bara att köpa” som Bengan sa.

Veckans vin, 2014 Rochioli Estate Chardonnay, från Russian River är ett precisionsarbete väl värd sina 375 kronor. Slår det mesta från Meursault och Montrachet i Bourgogne som kostar det dubbla. Läs lite mer nån annanstans i den här bloggen om du tvekar att köpa.

 

Rochioli är Veckans Vin och ett av de absolut bästa på festivalen.

Rochioli är Veckans Vin och ett av de absolut bästa på festivalen.

 

Importören Bonda, som står för Bo+N+Da, det vill säga fadern Bo, sonen Niklas och det hela efternamnet Dahlström hade naturligtvis med sig supertoscanaren ”2011 Valle del Sogno” (Drömmens dal) från den lilla, knappt kända men naggande goda producenten Brancatelli.

 

Nick Öfwerman, i vanliga fall känd i Göteborg som Monsieur Rosé, presenterade inte bara ett passabelt, utan ett rent njutbart stilla vin på min bogeydruva xarel-lo.

 

Paret Peter och Inger Wirnäs, som driver Champagnehuset, snålar inte på bubblorna. Hällde generöst från 2008:orna Pertois-Moriset och Vincent-Joudart. Bara de där två glasen var värda inträdesbiljetten på 350 kronor.

 

Nya medlemmarna i Vinhuset, Winestories och Stallbacka, presenterade smala, högklassiga, nya bekantskaper från Katalonien respektive Veneto.

 

Mario Armano importerar kroatiska viner. "I motvind", säger han. Vi har fördomar om Balkan.

Mario Armano importerar kroatiska viner. ”I motvind”, säger han. Vi har fördomar om Balkan.

 

Men mest förtjust blev jag, precis som i våras, av Armano’s istriska supercuvée. Så här skrev jag i april och det omdömet står fast:

2009 Super Istrian Cuvée (Roxanich)

Istrien, Kroatien

40% cabernet sauvignon / 40% merlot / 20% borgonja

349 kr (art. nr. 75354)

Törs du satsa 350 spänn på ett kroatiskt vin? Gör du det, är risken stor att du blir fast. Med två klassiska bordeauxdruvor och en inhemsk har producenten Roxanich lagat ett underbart köttvin som väl lever upp till det förpliktigande namnet. Här spänner smakerna över hela Europa från väst till öst, med svartavinbär, vanilj, svartpeppar öreter, körsbär och kryddnejlika. Fyra år på ekfat har satt sina spår – men vinet är absolut inte överekat.

 

Ni som inte var där: bli medlem i Göteborgs Vinhus (gratis) och kom på nästa Festival. Fattar inte att man har råd att låta bli.

 Susanna Andersson och Marco Maraschi vid sitt bord. Specialite: Friuli och Sicilien. Norr och söder i Italien.


Susanna Andersson och Marco Maraschi vid sitt bord. Specialite: Friuli och Sicilien. Norr och söder i Italien. Vinet i Marcos händer är det rasande goda mousserande 2013 Nui Champeonise, gjort på lokala druvan verduzzo Friulano.





1 2 3 4