Ett vin att köpa men inte dricka


15 augusti, 2016 11:16


Monteraponi

För inte så många år sedan hängde Systembolaget på informationen ”kan lagras”, ”bör lagras” eller ”vinner inte på lagring” på vartenda vin i katalogen.

Det där försvann och jag gissar att det skedde för att någon insiktsfull människa påpekade att luddet i de här anvisningarna var alltför tjockt för att de skulle kunna betraktas som seriösa.

Ett bra råd hade däremot varit ”måste lagras!” på vissa viner, där det inte är självklart hur de ska hanteras. Det är inte alldeles enkelt för konsumenten (och nu syftar jag inte bara på typen ”jag-gillar-gott-vin-och-har-råd-att-köpa-men-kan-ingenting-om-vin”) att avgöra huruvida inköpet klockan 17 kan avnjutas klockan 19.30, vilket är det vanligaste konsumtionsmönstret.

Synd om man kostat på sig 250 spänn och öppnat flaskan, när den borde ha gömts och glömts i källaren i flera år.

Att vin från Bordeaux och Bourgogne undantagslöst bör lagras vet de flesta. Att det mesta från Nya världen kan drickas ungt likaså. Men med Rhônedalen, Rioja, Veneto, Toscana och åtskilliga andra regioner är det lurigare.

En amarone från 2006 är alltid mycket ”äldre” än en barolo från 1996.

2014 Monteraponi Chianti Classico är definitivt ett spara-vin. Inte ens enkel chianti (som t ex min gamla favorit Brolio) ska drickas inom två år från skörd, men chianti classico måste få vila. Inte minst för att 2014 generellt i Chianti Classico-området är en ”svår” årgång, där frukten ligger gömd i en skog av tanniner, grinig syra och gröna toner.

Med några år på rygg i mörker bör vinet rundas av och leverera (ni ser att jag hänger med i nusvenska språket) de toscanska dragen av körsbär, örtig salvia, rosmarin och timjan – däremot inte särskilt mycket ek.

Vinmakaren Michele Briganti – och det här har jag läst mig till, jag har inte besökt den pyttelilla höghöjdsvingården Monteraponi – jobbar bara med jäsning i cementtankar och botti, gigantiska italienska ekliggare som återanvänds. Detta tar ned fattonerna och drar i stället fram ren frukt, syra och smak.

Med andra ord: ett hopplöst vin för den som önskar sig syltig fruktighet i glaset redan i kväll och ingenting särskilt att äta därtill, men ett gott köp för den som har tid att vänta.

En välhängd och grillad bistecca alla fiorentina vore en dröm att sätta tänderna i till det här vinet. Om sisådär fyra-fem år, alltså.

2014 Monteraponi Chianti Classico är ekologiskt, innehåller 95% sangiovese och 5% canaiolo, kostar 256 kronor och har artikelnummer 70466. 

Kan beställas här.



« | »

Kommentera