Fattigmansbarolo med rik smak


31 juli, 2016 18:38


Matteo Ascheri-1

Åtskilliga gånger har jag kallat Langhe Nebbiolo ”Fattigmansbarolo”.

Skälen är flera och lätt insedda. Druvan är densamma som i Baroloviner, regionen där den växer – Piemonte – likaså. Och priset är en bråkdel.

Snart sagt varje gång Systembolaget presenterat ett Langhe Nebbiolo på sina nyhetsprovningar, har jag funnit vinet mer än prisvärt, eftersom det brukat kosta runt en hundring och smaka som nästan två – medan äkta Barolo, även av ordinär kvalité, springer upp i minst tre hundralappar.

Så har de snabbt tagit slut också, de där fynden som nästan smakar äkta barolo. I dag finns väl bara budgetvarianter av Langhe Nebbiolo från storproducenterna Pio Cesare och Fontanafredda i ordinarie sortimentet.

Men varför inte prova ett Langhe Nebbiolo av högsta klass? Om ett riktigt gott Baroloplagiat får kosta i underkant 200, är Matteo Ascheris 2014 Langhe Nebbiolo d’Alba (191 kr, nr 78482) inget dåligt köp.

Vinet har den sympatiska egenskapen att det är drickbart redan i dag, vid två års ålder, förutsatt att det står en tallrik med passande käk vid sidan om glaset. (Äkta Barolo tar några år till på sig för att mjukna och det gäller även den modernaste av vinmakningar. Så kallad ”traditionell” Barolo kan hålla konsumenter på halster i decennier.)

Matteo Ascheri är new school i Piemonte. I Bra (den lilla staden heter så) driver han ett litet vineri i bottenplanet till hans gästgiveri i modernt sober stil.

Minutiös hygien, glänsande ståltankar och nyhyvlade, slovenska ekliggare, dominerar vineriet. En spikrak motbild till traditionalisternas källare.

240 000 liter vin om året buteljeras av Ascheri.

2014 Ascheri Langhe Nebbiolo d’Alba följer de mera exklusiva Barolovinerna i spåren, med ljus färg som drar åt terrakotta efter några år, lätta lingontoner, frukt av körsbär och plommon och inte minst kakao och läder.

Passande mat är givetvis regionens paradförrätt vitello tonnato följd av ett piemontesiskt långkok, gärna en mustig gryta på vilt eller nöt, helst med massor av lök och svamp.

Sa jag tryffel, förresten?



« | »

Kommentera