Pizzaviner


11 april, 2016 14:52


12525230_577527855735213_1400121840537015664_o

Om jag säger ”pizzavin”, säger du …

– … Billigt italienskt rödtjut!

Ja, eller hur? Det säger alla. Eller nästan alla.

Men nu vill min vinskrivarkollega i Dagens Nyheter Alf Tumble lära oss något annat. Tillsammans med kompisen, vinnörden, rapparen och grannen på Hornsgatan i Stockholm, Petter (Askergren står det kanske på brevinkastet) reser han rike runt och serverar favoritviner, matchade med olika pizzor och ackompanjerade av en lättsam quiz samt lite musik från musikmaskin.

Opretentiöst, kanske mera jippobetonat än lärorikt – men ganska kul.

Häromveckan var paret Tumble/Petter i Göteborg och fyllde den hemtrevliga vinbaren Olssons Vin till sista plats.

Jag var nog mest nyfiken på vilken målgruppen var; vem vill satsa 890 spänn på fem slattar vin och några pizzaslajsar serverade direkt ur brun hämtkartong? Förvånansvärt många unga, med tråkiga besked från CSN regelbundet nerdimpande på hallgolvet, såg det ut som.

Inte många såg heller missnöjda ut efter provningen som verkligen försiggick en bra bit utanför den vanliga vinboxen. Nåja, det var nog Petter och hans fysiska uppenbarelse som drog mer än Tumbles.

Petter har, som den kändis han är, lanserat en serie ”egna” viner – och förklarade att han alltid kollar och väljer från krogens vinlista, innan han tittar på matsedeln.

– Satsa på bra vin och nöj dig med lite enklare käk om du måste prioritera, var hans budskap.

Okej, så här ska vi alltså välja när vi går på pizzeria nästa gång:

1.

Pizza: Sparris, parmesan, citronzest, mozzarella.

En så kallad pizza bianca, vilket innebär att man utesluter den ”obligatoriska” tomatsåsen och i stället vräker på med ost. Specialare från Rom. Därvidlag skiljer sig pizza bianca från övriga klassiska pizzor, som har sin hemvist i Neapel.

Vin: 2015 Dr von Bassermann-Jordan Riesling Trocken,
Pfalz, Tyskland (179 kr, art.nr 78923)

Vinerna serverades blint och jag var övertygad om att vi skulle hålla oss till Italien. Blev därför ställd när jag tyckte mig känna typisk, mineralisk, ung men riktigt god riesling i tysk stil. (Hade väntat mig garganega eller verdicchio). Ingen våldsam syraattack, utan ett behagligt vin med fjäderlätt sötma som mötte den syrliga pizzan utan friktion. Bra kombination, men vinet klarar sig utmärkt utan pizza eller annan mat.

2.

Pizza: Capricciosa med lufttorkad skinka, färska champinjoner och mozzarella på tomatsås.

Klassiker, en favorit sen barnsben, med sin milda men smakrika framtoning. Aldrig överlastad.

Vin: 2011 Tenuta la Viola P. Honorii
Emilia-Romagna, Italien (263 kr, art. Nr 74969)

Ett kanonvin från Emilia-Romagna, en region berömd för sin mat (skinkan, osten), men som skulle hamna på cirka 13:e plats om någon bad mig ranka regionerna i Italien med utgångspunkt från gott vin.

100% körsbärsfruktig sangiovese, som inte står de högklassiga toscanska vinerna efter. Med fyra år på nacken, varav 14 månader på nya franska fat, är vinet runt, ekigt, läckert, avslipat från elaka tanniner och med schyssta vaniljtoner och en eftersmak med toner av söt tobak. Egentligen alldeles för bra för en enkel pizza.

3.

Pizza: Quattro formaggi (mozzarella, herrgård, pecorino, parmigiano-reggiano), tomatsås.

Italiensk-svensk crossover, med sälta från pecorino och knäckighet från finaste parmesanosten. Mozzarellan platsar möjligen som konsistensgivare här…

Vin: 2010 P-Lex Barolo
Piemonte, Italien (299 kr, 73519)

Barolo övergick från ”klassisk stil” till ”modern” för ett knappt decennium sedan. Nebbiolodruvan i gammal tjurig stil tog årtionden på sig för att bli drickbar och producenterna insåg att omsättning är bra för affärerna …
Synd, tycker jag – som ibland kan skällas för att vara vinfundamentalist. Jag vill ha min nebbiolo mogen, orange som en tegelpanna, med flyende frukt och tilltagande svamp- och höstlövssmak.

Vinet är inte dåligt alls, 2010 är en strålande årgång och visst funkar det till ostpizza. Men vill jag ha ett så här fruktigt vin köper jag hellre en portugis från Dourodalen (gjort på touriga naçional).

4.

Pizza: Salsiccia, soltorkade tomater, aubergine, mozzarella, tomatsås

En variant på cacciatore, där den kryddstarka korven fyller hela rutan och inte släpper in någon annan ingrediens i studion. Passar bäst med ett fylligt, fruktigt, snällt vin …

Vin: 2012 Ceps Nous

Priorat, Spanien (187 kr, art.nr 78699)

Här var det unga, ännu inte tämjda tanniner – och vad sådana gör med het mat, vet alla som försökt kombinera. Det blir en frontalkrock i munnen och varken pizza eller vin kommer till rätt. Kvällens dödsföraktande hopp från trampolinen slutar olyckligt.

Annars tyckte jag att det här vinet var aftonens bästa efter skrällen från Emilia-Romagna. Merparten alkoholstinn grenache, kryddad med lika delar cabernet sauvignon, merlot och syrah. Hade passat strålande till klassisk svensk kalops med rödbetor och kryddpeppar – om man nu på Petters vis ska bryta mönster  och rita om den kulinariska kartan (finvin till enkel mat i stället för tvärtom).

5.

Pizza: Oxfilé/fläskfilé, bearnaise, rucola, mozzarella, tomatsås.

Namnlös pizza med extra allt. Får varje napolitanare att rysa, medan tyskar, svenskar och – naturligtvis! – amerikaner obekymrat glufsar i sig.

Vin: 2011 Starmont Cabernet Sauvignon

Kalifornien, USA (265 kr, art. nr 79093)

En perfekt matchning. Här cabbar vi ner, sätter på Grease i stereon och glider söderut mot Golden Gate, medan vi insuper dofter och smaker av fet pizza till fruktig, fyllig kalifornisk cab. Sådan kostar alltid, men gör sällan någon besviken. Några symboliska procent av övriga Bordeauxdruvor (petit verdot, merlot, malbec, cabernet franc och faktiskt syrah också!) ingår, men gör inget väsen av sig. Högoktanigt vin, som hade kunnat kosta en hundralapp till, utan att mina Wayfarer ramlat av näsan.



« | »

Kommentera