Svenska viner ska varken spottas åt eller ut längre


15 juni, 2017 23:35


Jesper Friberg från Vingården i Klagshamn ställer en allvarlig fråga.

Jesper Friberg från Vingården i Klagshamn ställer en allvarlig fråga.

Det som allmänt betraktades som ett skämt – eller åtminstone ett kuriosa projekt – för mindre än två decennier sedan, är i dag en seriös och etablerad verksamhet.
Svenska viner. Med en kvalitet som i vissa fall i dag inte står resten av världen efter.
Numera erövrar man till och med medaljer och utmärkelser från ansedda, internationella vinpublikationer och bedömare.
Det hade jag aldrig kunnat tro för 14 år sedan.

Två gånger har jag gjort en resa genom ”Vinlandet Sverige”, från sydligaste Skåne till … faktiskt Örnsköldsvik. Besökte såväl hobbyodlare (Övik) som professionella vinbönder, vilka redan då var fast beslutna att sätta Sverige på vinkartan.

Första resan, 2003, startade på Vingården i Klagshamn, strax öster om Öresundsbrons fäste. Pionjären Murat Sofrakis – Murre med Vinsverige –öppnade en flaska rött, mycket ungt vin på den då för mig okända druvsorten rondo. Murre frågade vad jag tyckte.
Tja, vad tycker man om att bli rammad av en lastbil fullastad med taggtråd och garvsyra?
Det vinet var, milt uttryckt, inget för veklingar.
”Jag kommer tillbaka om tio år och provar om”, sa jag så diplomatiskt jag kunde.
Men jag hade kunnat ta gift på att det aldrig skulle bli något av svenska viner. (Det var kanske det jag trodde att jag gjorde, när jag provade de bittra produkterna under den där första svenska vinresan. Den gick nämligen i ungefär samma tonart hela vägen från söder till norr; de röda vinerna var odrickbara, de vita gick ner om man stålsatte sig. Och alltihop var kriminellt dyrt, med tanke på hur det smakade.)

Andra vändan, 2009, tog längre tid och var betydligt krokigare. Skåne, Halland, Småland, Öland, Gotland, Sörmland – nu fanns det vingårdar lite varstans i landet och man hade överlag bestämt sig för att satsa på vitt. Och på druvsorten solaris.
Nu smakade en försvarlig del av vinerna ganska okej, men fortfarande var det ett milsvitt glapp mellan kurvorna för pris och kvalitet.

I dag smakar svenska viner inte bara okej. Det mesta är riktigt bra, mätt även med fransk eller tysk måttstock. Somligt är strålande. Solaris har etablerat sig som en utmärkt druva i svensk jord och med svenskt klimat. Och medan kvalitetskurvan rusat i höjden, har priskurvan sakta dalat, så att vi nu befinner oss i skärningspunkten mellan pris och kvalitet.
Prisvärt, med andra ord.

Victor Dahl från Kullahalvöns Vingård kan vara stolt över bronsutmärkelsen för sitt torra Solarisvin.

Victor Dahl från Kullahalvöns Vingård kan vara stolt över bronsutmärkelsen för sitt torra Solarisvin.

I dag skulle jag mycket hellre köpa en flaska Kullahalvöns Solaris för 159 kronor än en flaska sydafrikansk eller nyzeeländsk sauvignon blanc för ungefär samma pris – och detta inte bara av miljö/transportskäl, utan för att vinerna har ungefär samma smakprofil och passar till samma sommarsallad.

Mattias Säfwenberg är sommelieren i Lerum som vågar brinna för svenska viner.

Mattias Säfwenberg är sommelieren i Lerum som vågar brinna för svenska viner.

I förra veckan provade jag ett gäng solarisviner och lite annat mycket smått och riktigt gott från några skånska vingårdar. Det skedde på restaurangen Aludden Prôvidore i Lerum, där sommelieren Mattias Säfwenberg håller den svenska vinfanan lika högt som konsekvent. Att för tredje året i rad få in nästan hundra gäster på krogen en måndag i juni, utan att någon frågar efter annat vin än svenskt, är en bedrift.

Noterat från aftonen på Aludden:

Carl-Magnus Hedin på Villa Mathilda i Arild är knappast stockkonservativ. Att odla Siegerrebe är progressivt. Görs dessutom med framgång.

Carl-Magnus Hedin på Villa Mathilda i Arild är knappast stockkonservativ. Att odla Siegerrebe är progressivt. Görs dessutom med framgång.

# 2016 års årgång av Villa Mathildas cuvée på 50% solaris och 50% siegerrebe är sensationellt bra. Rejält sauvignon blanc-likt. Det är Arildbaserade gårdens sjunde årgång. Släpps på Systemet i augusti för ett ännu icke fastställt pris, men det blir ”under 200 kronor för en halvliter”.

Magnus Oskarsson på Flyinge Vingård kallar sina viner Pegasus, lämpligt nog

Magnus Oskarsson på Flyinge Vingård kallar sina viner Pegasus, lämpligt nog.

# Flyinge vingård rider på ortens rykte som producent av topphästar och kallar sina viner Pegasus. Loggan kan uppfattas som en skamlös rip off från gamla bensinbolaget Mobil, men vinerna har inte vare sig dieseltoner eller petroleum i sig. Den fatjästa varianten, som legat åtta månader på fransk ek är personlig och riktigt kul.

# Vingården i Klagshamn har ännu inte övergett den stygga rondodruvan, men när den får jäsa till ett rosévin, med minimal – eller rentav ingen – skalkontakt, och lagras några månader på amerikanska ekfat blir resultatet ett häpnadsväckande läckert matrosé.

Tommy Svensson driver Gullycke Vingård och gör ett sött, gott vin, uppkallad efter Carl XV.

Tommy Svensson driver Gullycke Vingård och gör ett sött, gott vin, uppkallad efter Carl XV. Knappat en hjältekonung, men ändå …

# Och som dessert: mikrovingården Gullycke, 600 plantor, med ”kungavinerna” Carl och Oscar (uppkallade efter de gamla bernadötterna Carl XV och Oscar II, som ristade in sina namn i en sten nära vingården 1846).
Carl är ett riktigt bra, sött vin, där solaris fått sällskap av tre druvsorter som knappast är de tre första ni tänker på: souvignier gris, orion och phönix. Carl är faktiskt inte alldeles olik Loiredalens långlivade kultvin Moulin Touchais, gjort på 100% chenin blanc. Carl kan man enbart finna på restaurang – och knappt ens där.

Låter det här intressant?
Det är det.
Lerum står knappast överst på Lonely Planets lista över utflyktsmål i närheten av Göteborg, men Aludden med sina svenska viner i kyldisken till rimligt pris är absolut värt en resa med Alingsåspendeln till Aspedalen.

Produktionen på de svenska vingårdarna är av naturliga skäl pytteliten, men det finns några få flaskor av en hel del sorter att beställa på Systembolaget.
Här är de ovan nämnda vinerna:
2015 Villa Mathilda Cuvée (71372, 176 kr)
2014 Pegasus Fat (31202, 295 kr)
2016 Klagshamns Rosé Barrique (31622, 150 kr/50cl)
2016 Kullahalvöns Solaris (38910, 159 kr)

 

 



« |

Kommentera